Svensk Juristmatrikel. Redaktör: Britt-Sofi Isaksson. Sthm 1964. Norstedts. XII + 523 s. Inb. kr. 85,00.

 

Av många varmt efterlängtad men liksom alla verk av denna karaktär med nödvändighet litet föråldrad redan från början har en ny Svensk Juristmatrikel utkommit. Den föregående utgavs 1950 (se SvJT 1951 s. 363 ff), varför behovet av den nya matrikeln var stort och ändringarna i förhållande till den gamla är många.
    Även uppställningen är en annan än föregångarens. Matrikeln omfattar nu även grupper av jurister, som inte fick vara med förra gången, främst landsstatsjurister, kommunala jurister och advokaternas biträdande jurister. Av denna anledning och på grund av att juristerna i redan förut medtagna grupper blivit så många fler sedan sist har antalet biografier nästan fördubblats. Den nya matrikeln ger data för omkring 6 300 jurister mot drygt 3 200 i 1950 års matrikel. Det föreligger en viss fara för att juristätaren kommer att erinra sig den gamla liknelsen mellan jurister och gråkatter.
    Det ökade antalet biografier — och säkerligen ekonomiska hänsyn, vilka emellertid ej nämnes i förordet — har medfört att biografierna beskurits. Den förra matrikelns stenstil är ytterligare utmejslad och, vad som är viktigare, sakuppgifterna i biografierna har blivit något färre. Redaktionen säger att den valt att göra uppgifterna om utbildning, yrkesverksamhet, uppdrag och skrifter så fullständiga som möjligt men att däremot begränsa familjeuppgifterna. I det förra avseendet har också reduktionen varit betydligt mildare än i det senare. Redan med den förra matrikeln försvann möjligheten att finna ut, vilken termin vederbörande tagit sin studentexamen, och möjligheten har inte kommit tillbaka nu. Detta får anses barmhärtigt — även framgångsrika jurister lär ha fått komplex av att behöva skylta som höststudenter. Däremot vill anmälaren beklaga, att matrikeln på detta område gått ett steg längre och nu ej längre anger den läroanstalt vid vilken examen avlades. Om icke annat kan det — enligt vad som påstås — innebära ett visst lidande för en gammal norralatinare att bli misstänkt för att ha varit östrarealare eller — måhända än värre — för en som är student vid det anrika och strikta Göteborgs latin, eller Hvitfeldtska som det nu heter, att antagas ha tillbragt sina raster på bakgården till den mera idylliska Samskolan. Exemplen kan självfallet vändas i motsatt riktning.
    I vad gäller uppgifter om vederbörandes studier och verksamhet efter studentexamen får däremot matrikeln anses så fullständig som man rimligen kan begära. På detta område äger matrikeln sitt största värde. Anmälaren hör till de många, för vilka det ter sig nära nog nödvändigt att äga tillgång till de här samlade informationerna.

    Familjeuppgifterna är väl knappast av samma betydelse som uppgifterna om juristens fackliga öden, men de är också viktiga. En matrikel bör enligt anmälarens mening upplysa, om den biograferade är eller varit gift och om barn finnes. För att vinna den anknytning till andra personuppgifter, som kan vara önskvärd ur skilda synpunkter, synes vidare både juristens föräldrar och hans svärföräldrar egentligen böra anges. Dessutom borde i fråga om alla omnämnda helst samtliga förnamn medtagas, så att eventuell identifiering blir säkrare. Matrikeln upptar emellertid endast juristens föräldrar, maka och barn, alla utan andra förnamn än tilltalsnamnet. För maka och barn lämnas dessutom upplysning om födelseåret, men ej längre om födelsedagen. Med all förståelse för önskvärdheten att förkorta biografierna och därmed minska matrikelns omfång vill anmälaren sätta ett litet frågetecken för om redaktionen här valt den bästa vägen. Däremot synes kritik ej böra riktas mot att uppgifter om barnens verksamhet och eventuella giftermål ej längre meddelas i matrikeln.
    Redaktionen har respekterat önskemål att utelämna vissa eller alla familjeuppgifter. Detta är helt naturligt, ehuru matrikeln därigenom blir mindre fullständig och möjligen — när vederbörande redovisat bara ett av flera giften men barn finnes även i annat gifte — kan verka något förvillande.
    Såvitt anmälaren förstår, måste det vara utomordentligt svårt, för att inte säga omöjligt, att få matrikelns alla uppgifter att stämma inbördes och att göra en matrikel av denna omfattning alldeles följdriktig i fråga om sådant som exempelvis angivandet av särskilda uppdrag och icke-juridiska anförvanters yrkesbeteckningar. De uppgifter som juristmatrikeln bygger på är till största delen lämnade av juristerna själva. Detta måste med nödvändighet ha medfört, att redaktionen haft att handskas med ett heterogent och motspänstigt material. Det sätt på vilket man lyckats åstadkomma system och enhetlighet ur primäruppgifternas brokighet förtjänar högt betyg, ehuru läsaren ibland — för att taga ett exempel — kan komplettera felande uppgifter i en biografi med vad som säges strax ovanför om vederbörandes fader.
    Anmälaren gör sig säkerligen till tolk för många, när han tillönskar förlaget all framgång med denna matrikel. Det är att hoppas, att allmänheten —enkannerligen juristerna — får motse nästa förnämliga juristmatrikel inemot 1975. Tioårsintervallen får anses lagom lång. Kanske kan man också hoppas, att denna nya matrikel upptar en förteckning inte bara över de i samma matrikel omnämnda, som avlidit under tryckningen, utan även över dem som upptagits i 1964 års matrikel men icke fått uppleva dess efterföljare, jämte dödsår. En sådan förteckning — som finns exempelvis i den finska juristmatrikeln — skulle höja värdet av den nu ganska imponerande serien av justitie- och juristmatriklar. K. S.