RUTH BADER GINSBURG and ANDERS BRUZELIUS. Civil procedure in Sweden. The Hague, 1965. Martinus Nijhoff. LXXXIV + 491 pp. Cloth. Hfl. 63,00.

 

För fem år sedan organiserade Columbia university school of law ett »project on international procedure». Avsikten var dels att få fram material som kunde bli till nytta för en tidigare tillsatt »commission on international rules of judicial procedure», dels att förbereda studier beträffande civilprocessordningarna i några utvalda länder. I sistnämnda avseende beslöt man att inrikta sig särskilt på tre länder, nämligen Frankrike, Italien och Sverige. Motiveringen för att Sverige kom in i blickfältet var att den svenska rättegångsordningen menades vara »unique in taking in many respects an intermediate position between civil law and common law procedural systems» samt att vår nya rättegångsbalk ansågs utgöra en modern lag som återspeglade »advanced procedural thinking». Projektet har förts framåt med utomordentlig snabbhet och effektivitet under ledning av columbiaprofessorn Hans Smit. Såsom författare till undersökningen beträffande den svenska civilprocessen utsågs Ruth B. Ginsburg, numera professor vid Rutgers university, samt rådmannen i Lund Anders Bruzelius. Efter ett föredömligt teamwork har Ginsburg och Bruzelius nu kommit ut med boken »Civil procedure in Sweden».
    Skall man avge allmänna omdömen om denna bok så är det nästan bara superlativer som går att begagna. Vad en läsare främst måste märka och

 

Anm. av R. B. Ginsburg and A. Bruzelius: Civil procedure in Sweden 195imponeras av är det förnämliga sätt varpå den svenska civilprocessen ställs in i ett större systematiskt sammanhang. Bokens inledning bjuder på en allmän »historical summary» (där »stone age tribesmen» och »vikings» inte har blivit utan omnämnande) och på initierade redogörelser för Sveriges statsrättsliga organisation, för den rättshistoriska utvecklingen på processrättens område samt för »sources of law» dels i allmänhet, dels särskilt på civilprocessens område. Tränger man sedan in i de olika avsnitt, överskådligt och klart disponerade, som skildrar den svenska civilprocessen sådan som den är organiserad och sådan som den bedrivs i praktiken så imponeras man ytterligare av den sakrikedom och den minutiösa noggrannhet som framställningen präglas av. Det är otroligt mycket som författarna lyckats få med på bokens knappa 500 sidor, och vissa partier — uppgifter om den juridiska doktrinen, redogörelser för statistik, exempel på formulär och handlingar — har direkt nyhetsvärde även för en läsare som är förtrogen med vår inhemska litteratur.
    En bok med dessa utmärkta kvaliteter kommer utan tvivel att bli till stor nytta för framtiden. Man kanske därvid främst tänker på fördelar som den kan ge från speciellt svensk synpunkt. Vi har fått en möjlighet att bekvämt vidarebefordra kunskaper till utlandet om den svenska rättegångsordningen och dess sätt att fungera. Vi har fått tillgång till en språknyckel, med vars hjälp vi lätt kan se vilka motsvarigheter på engelskt språk som finns till våra egna processrättsliga termer. Men de större perspektiven är viktigare. Man kanske kan hoppas på att boken kommer att bli till gagn såsom en integrerad del i den stora arbetsplanen avseende »international procedure». De skiljaktigheter länderna emellan som förekommer på processrättens område blir mer besvärande för varje år som går, och man måste hälsa med tillfredsställelse varje nytt steg som kan leda till att motsättningar utjämnas och att informationskanaler vidgas. Från just denna synpunkt hade det måhända varit en fördel om boken lämnat en något fylligare bild av de mångameningsbrytningar som uppstod i samband med tillskapandet av vårt nuvarande processrättsliga system. En utländsk läsare kan möjligen få det intrycket att vår rättegångsbalk med alla dess egenheter bärs upp av en deciderad opinion, att den har en speciell förankring i »det svenska rättsarvet», att den utgör något som vi inte gärna kan tänka oss att kompromissa bort. Detta vore i så fall, tror jag, en beklaglig missuppfattning. Många viktiga frågor i vår processrätt är öppna för debatt, och detta gäller kanske i särskilt hög grad sådana frågor som har anknytning till internationellt rättsligaproblem. Svårigheten med att åstadkomma utjämningar på det internationellt rättsliga planet ligger förmodligen delvis däri att särskiljande momentär besvärliga att eliminera även i sådana fall där dessa moment är betingade av rena tillfälligheter. Det vore glädjande om Columbia university school of law ville fullfölja sitt förnämliga projekt genom att ta upp en del hithörande frågor till ytterligare debatt. Vilka är, närmare bestämt, de sakliga skillnader som kunnat konstateras vid studiet av de olika rättsordningarna? Vilka är betingelserna för dessa skillnader? I vilken mån finns det förutsättningar, på kortare sikt och på längre sikt, för åstadkommande av större likformighet?

Per Olof Bolding