Comité Maritime International — Avdelning Finland höll sitt årsmöte d.18 mars 1966 i Helsingfors. Till föreningens ordförande valdes sjöfartsrådet vicehäradshövdingen Herb. Andersson. Förvaltningsrådet Rudolf Beckman, som sedan föreningens grundande varit dess ordförande, hade undanbett sig återval; han kallades hedersmedlem av föreningen. Vid årsmötet redogjorde sjöfartsrådet Andersson för sjörättskonferensen i New York 1965 och jur. lic.Carl-Henrik Lundell anförde synpunkter på handläggningen av sjörättsmål.

R. B-n

 

Den Norske Sjøretts-Forening, Avdeling av Comité Maritime International, hadde i 1965 fire medlemsmøter. På disse holdt cand. jur. Erling C. Hjortforedrag om »Tanksjau — et sjødyktighetsspørsmål» og direktor Tor Daae Hellesen et kåseri om »Gjengangere i haveristatistikken — kan opplysningsvirksomhet hjelpe til å fjerne dem?», likesom forskningsstipendiat, nå dosent Peter Lødrup innledet til diskusjon om »Luftputefartøyer — skip, luftfartøy eller . . .?» og professor dr. jur. Sjur Brækhus innledet til diskusjon over emnet »Om prinsippene for revisjon av skipsregisterlovgivningen».
    »Arkiv for Sjørett» utkom i 1965 med 3 hefter, fortsatt under redaksjon av prof. Brækhus.
    Foreningen hadde pr. 31 des. 1965 373 personlige medlemmer og 117 selskapsmedlemmer. Formann og sekretær i 1965 var henholdsvis høyesterettsadvokat Alex Rein og høyesterettsadvokat Frode Ringdal, Oslo.

J. T. B.

 

Ny ledning för Haagkonferensen för internationell privaträtt. Den 1 sept. 1965 avgick professor Johannes Offerhaus som ordförande för den nederländska statskommissionen för kodifiering av den internationella privaträtten. Till ny ordförande utsågs samtidigt professor Louis Izaak de Winter.
    Statskommissionen, som inrättades 1897, planerar och leder arbetet vid Haagkonferensen för internationell privaträtt. De löpande ärendena ombesörjs av permanenta byrån, som f. n. består av en generalsekreterare, M. H. van Hoogstraten, och två sekreterare.
    Offerhaus har varit eldsjälen i det efter andra världskriget återupptagna Haagsamarbetet. Han utsågs 1952 till ordförande i statskommissionen och valdes till president vid 7:e, 8:e, 9:e och 10:e Haagkonferenserna. 1945 utnämndes han till professor i handelsrätt och internationell rätt vid universitetet i Amsterdam. Han var nederländsk domare ad hoc i Internationella domstolen vid avgörandet av det s. k. Bollmålet mellan Nederländerna och Sverige. På sin 70-årsdag 1962 hyllades han med festskriften »De conflictu legum» (rec. av Dennemark i SvJT 1963 s. 615).

 

    Offerhaus förenar juridisk skicklighet med goda språkkunskaper och detta i förening med hans lugna säkerhet och diplomatiska medlartalang gav honom stor auktoritet som president vid Haagkonferenserna. »His wisdom, his impartiality, his complete grasp of all the subjects of discussion and perhaps above all his manifest faith in the value of the work of the Hague Conference contributed immeasurably to its success» skriver professor Graveson i en artikel om 1960 års konferens.
    Posten som ordförande i statskommissionen är särskilt betydelsefull med hänsyn till att Haagkonferensen allt sedan sin tillkomst 1893 utgjort ett av de viktigaste bidragen till den internationella privaträttens utveckling. Fram till 1904 avhölls fyra konferenser. Arbetet låg sedan nere till 1925, då den femte konferensen ägde rum, följd av en ny 1928. Efter ett långt uppehåll togs konferensarbetet upp på nytt 1951 då en institutionalisering av samarbetet åstadkoms genom att man antog en särskild stadga för konferensen och upprättade en permanent byrå i Haag. Nya konferenser har hållits 1956 och därefter regelbundet vart fjärde år. Innevarande år kommer dessutom en extraordinär session att äga rum för behandling av ett utkast till konvention om erkännande och verkställighet av utländska domar i förmögenhetsrättsliga mål.
    Under Offerhaus ledning kom konferensarbetet in i en mycket produktiv fas. Från och med 1951 har man vid Haagkonferensen utarbetat fjorton konventioner av vilka sex hittills trätt i kraft, nämligen 1954 års civilprocesskonvention samt konventioner om tillämplig lag beträffande internationella köp avlösa saker, om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll tillbarn, om tillämplig lag beträffande familjerättslig skyldighet att bidraga till barns underhåll, om lagkonflikter beträffande testamentes form och om slopande av krav på legalisation av utländska offentliga handlingar. Sverige är f. n. anslutet till de tre förstnämnda konventionerna.
    Haagkonferensens framtid ligger nu i händerna på professor de Winter. Den nye ordföranden i statskommissionen är född i Rotterdam 1911. Efter att 1936 ha disputerat på en avhandling om regeln locus regit actum i internationell privaträtt var han en tid verksam som direktör i ett livförsäkringsbolag. Han släppte emellertid inte kontakten med juridiken och blev 1947 ledamot av statskommissionen. Han var nederländsk delegat vid 8:e, 9:e och 10:e Haagkonferenserna och anförtroddes vid 1956 års konferens den maktpåliggande uppgiften att vara rapportör vid utarbetandet av konventionen om tillämpliglag beträffande familjerättslig skyldighet att bidraga till barns underhåll. 1962 utsågs han till innehavare av professuren i internationell privaträtt vid universitetet i Amsterdam. Han är en av grundarna av Nederlands Tijdschrift voor Internationaal Recht vars redaktion han fortfarande tillhör.

E. E.