Nils von Steyern †. Den 12 maj 1966 avled riksmarskalken Nils von Steyern. Född den 27 april 1887, fick han endast några veckor påbörja sitt åttionde år.
Nils von Steyern var i utgångsläget gynnsamt ställd; fadern blev 1889 president i Svea hovrätt och hade tidigare varit justitieminister. Men sonen skulle säkerligen av egen kraft ha genomfört sitt betydande livsverk och nått den ställning som blev hans i samhället.
Efter sedvanlig meritering genom tingssittning och tjänstgöring i Svea hovrätt togs von Steyern i anspråk för lagstiftning, huvudsakligen såsomledamot av processkommissionen 1921—26. Och där var han verksamt med om att lägga grunden för den stora rättegångsreformen.
Nils von Steyerns skicklighet hade uppmärksammats på högre ort; från oktober 1928 till juni 1930 var han konsultativt statsråd i Arvid Lindmans regering under samma tid. Till sin art är denna statsrådspost sådan att den inte märks mycket utåt. Men den är för regeringsarbetet betydelsefull, inte minst då uppdraget lagts i så förfarna händer som von Steyerns; hans juridiska mångsidighet kom utmärkt till sin rätt.
Under tiden hade von Steyern varit inordnad i Svea hovrätts befordringstur, och han utnämndes 1923 till hovrättsråd.
Efter avgången från statsrådsämbetet följde en sextonårig tjänstgöring såsom ledamot i Högsta domstolen, där utpräglade domaregenskaper gav sig tillkänna vid överläggningar och beslut. Inom den krets, för vilken dessa minnesord skrivs, är det onödigt att utveckla vad som krävs av domaren. Men det skall sägas att ett krympande antal kolleger erinrar sig den aldrig svikande balansen mellan skarpsinne och behärskad känsla. Man upplevde välgörande trygghet i arbetsgemenskap och samvaro.
Högsta domstolens dåvarande verksamhet medförde en viss avskildhet, och den var nog anledning till att von Steyern 1946 tog avsked från justitierådsämbetet och övergick till arbete inom den privata sektorn av samhällslivet; han fick därmed större användning för sin praktiska blick och sina insikter i ekonomiska frågor. Utnämningen till riksmarskalk 1959 innebar emellertid återgång till offentliga uppgifter, för vilka ett rikt mått av erfarenheter gjort honom särskilt ägnad; i detta ämbete kvarstod han vid sin bortgång.
Med omfattande bildning förenade von Steyern livligt intresse för litteratur och konst, och det föll sig naturligt att hans administrativa förmåga skulle anlitas även på kulturella områden. Han deltog i ledningen såväl för Konsertföreningen i Stockholm som för Stiftelsen Stockholms konserthus; han var ledamot av Musikaliska akademien sedan 1935 och kallades 1957 till hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Bland andra uppdrag må nämnas ledamotskap i styrelsen för Institutet för rättsvetenskaplig forskning; från denna utsiktspunkt medverkade han vid utgivningen av ny