Inskrivningsväsendets rationalisering. Samhällsutvecklingen under senare år har medfört att allt större krav kommit att ställas på inskrivningsväsendet. Den kraftiga stegringen av antalet inskrivningsärenden och gravationsbevis har medfört en oavbrutet ökande arbetsbelastning på underrätternas inskrivningsavdelningar. Även efterfrågan på uppgifter av olika slag, som kan hämtas ur fastighetsböckerna, har blivit större. Den ökade arbetsbelastningen har tidvis inte kunnat bemästras utan lett till att besvärande arbetsbalanser uppstått vid åtskilliga inskrivningsavdelningar. Sedan länge har därför från olika håll framförts önskemål om rationalisering av det rådande inskrivningssystemet. Det kan mot denna bakgrund vara av intresse att något belysa de allmänna förutsättningarna för rationaliseringsåtgärder på detta område och informera om aktuella strävanden att förbättra arbetssituationen vid inskrivningsavdelningarna.
    Uppläggningen av nya fastighetsböcker för landet har avslutats i flertalet domsagor. Av domsagornas uppgifter till justitiedepartementet om arbetsresultatet för år 1964 framgår att omkring 52 200 fastigheter kvarstod i äldre böcker vid ingången av år 1965.¹ Härav var något över 50 000 belägna i Kopparbergs län. I följande tabell har gjorts en sammanställning av domsagornas uppgifter om fastighetsboksarbetet.

 

Hovrätter	återstod att överföra 1/1 64       31/12 64	Antal fastigheter som  lagts upp 1964	Antal domsagor vari arbetet slutförts     ej slutförts
svea	54 035        50 855	3 300	24                  5
göta	665              380	285	23                  2
skåne och blekinge	-                     -	-	17                   -
västra sverige	-                     -	-	22                   -
nedre norrland	764              764	-	11                    2
övre norrland	205              200	5	8                     1
summa	55 669         52 199	3 5902	105                 10

 

    Fastighetsbokföringen i städerna ansågs inte vara i behov av omläggning i samband med 1932 års inskrivningsreform. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t emellertid i ett stort antal fall medgett att fastighetsböcker för stad får inrättas och föras på samma sätt som för landet, dvs. enligt lösbladssystem. Genom justitiedepartementets försorg har under våren 1965 fordrats in upp-

 

¹ Jfr SvJT 1962 s. 245. Uppgifter för år 1965 föreligger ännu inte.

² Härtill kommer 500 fastighetsupplägg, som ej slutjusterats.

 

gifter från underrätterna rörande förekomsten av äldre fastighetsböcker för stad (bundna böcker). Sådana böcker förs alltjämt i inte ringa utsträckning såväl i domsagor som vid rådhusrätter. Av de inhämtade uppgifterna framgår att sammanlagt ungefär 67 500 stadsfastigheter fortfarande redovisas i äldreböcker. Fastigheterna förs över successivt till nya böcker. Omskrivning sker mestadels i samband med inskrivningsåtgärd som avser fastighet i äldre bok. I följande tabell har gjorts en sammanställning av underrätternas uppgifter om förekomsten av äldre böcker.

 

hovrätter	Antal fastigheter i äldre böcker domsagor        rådhusrätter	antal domsagor vari äldre böcker förs domsagor         rådhusrätter
svea	22 437               13 222	6                         4
göta	11 633                3 473	9                         5
skåne och blekinge	3 392                 4 904	2                         2
västra sverige	1 708                 3 000	2                         2
nedre norrland	1 489                   -	3                         -
övre norrland	702                     1 569	1                         2
summa	41 381                 26 168	23                      15

 

    Sedan Kungl. Maj:t den 9 sept. 1965 förordnat om införande av aktsystem i inskrivningsärenden i Nås och Malungs domsaga, har protokollssystemet helt avskaffats.¹ Som bekant har akterna i inskrivningsärenden i regel inrättats för de särskilda ärendena efter deras nummerföljd i dagboken, s. k. kronologiskt aktsystem. Vid rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg tillämpas emellertid s. k. realaktsystem, dvs. med akterna inrättade för de särskilda fastigheterna.
    Förfarandet i inskrivningsärenden är i sina huvuddrag detsamma vid alla domstolar. Handläggningsrutinerna växlar emellertid i rätt stor utsträckning i fråga om olika moment i förfarandet. Detta gäller exempelvis ärendenas dagboksföring och beredning, införingarna i fastighetsböckerna och justeringen därav samt utformningen av gravationsbevisen.
    Under senare år har gjorts vissa undersökningar av möjligheterna att förenkla arbetet med inskrivningsärendena inom ramen för nuvarande handläggningssystem. Under 1950-talet företog statens organisationsnämnd en ingående undersökning av de statliga domstolarnas verksamhetsformer. I sin rapport den 16 mars 1956 över undersökningen förordade organisationsnämnden åtskilliga förenklingar i fråga om inskrivningsärendenas handläggning. En stordel av nämndens förslag har sedermera lett till rationalisering av olika handläggningsmoment, bl. a. i fråga om framställningen av bevis av skilda slag. Vidare har statskontoret undersökt möjligheterna att förenkla det rutinbetonade arbetet med ärendena och redovisat resultatet i en rapport den 5 mars 1964. Rapporten har remissbehandlats. Inom justitiedepartementet övervägs f. n. de förslag som rapporten innefattar.
    Här kan inskjutas att expeditionstjänsten och stämpelgöromålen vid domstolarna har avsevärt förenklats genom den nya lagstiftning på stämpelväsen-

 

¹ Jfr SvJT 1965 s. 71.

 

dets område som trätt i kraft den 1 jan. 1965. Genom stämpelskattereformen har bl. a. de dubbla beläggningsstämplarna avskaffats. Med hänsyn till det stora antalet inskrivningsärenden har de nu berörda förenklingarna främst kommit inskrivningsväsendet till godo.
    Trots personalförstärkningar och särskilda åtgärder av organisatoriskt slag har någon bestående förbättring av arbetsläget vid underrätternas inskrivningsavdelningar inte kunnat iakttas. Intresset har därför alltmera kommit att inriktas på möjligheterna att nå rationaliseringsvinster genom ökad användning av moderna kontorstekniska hjälpmedel. Kungl. Maj:t har den 17 dec. 1965 bemyndigat chefen för justitiedepartementet att tillkalla tre sakkunniga för att utreda frågan om automatisk databehandling (ADB) på inskrivningsväsendets område (direktiv se 1966 års riksdagsberättelse s. 81). Utredningen, benämnd inskrivningskommittén, har till huvudsaklig uppgift att undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna att ordna fastighetsbokföringen enligt ett ADB-system. Utredningen bör enligt direktiven utgå från att inskrivningsväsendet även i fortsättningen skall vara knutet till de allmänna underrätterna på i princip samma sätt som f. n. Anknytningen till underrätterna bör dock inte utesluta att en större eller mindre del av själva registreringsarbetet förläggs till ett centralt organ. På detta organ kan också läggas uppgiften att lämna utdrag ur registret. Utredningen torde — heter det vidare i direktiven — böra ägna uppmärksamhet åt olika praktiska rutiner vid handläggningen av inskrivningsärenden i händelse av en övergång till ADB. I samband därmed bör utredningen utarbeta förslag till de föreskrifter och de blanketter m. m. som krävs. Utredningens arbete härmed bör grundas på den nya jordabalk, med vilken arbete pågår i justitiedepartementet. Arbetet på den nya balken bedrivs med sikte på ett ikraftträdande år 1970. Med hänsyn till sambandet med jordabalksreformen är det angeläget att utredningsarbetet bedrivs så skyndsamt som möjligt. I direktiven framhålls även att utredningsarbetet inte bör hindra angelägna reformer på inskrivningsväsendets område inom ramen för nuvarande registreringssystem.
    Arbetssituationen vid underrätternas inskrivningsavdelningar behandlas också i 1966 års statsverksproposition (prop. 1966: 1 bil. 4 s. 84). I denna erinras bl. a. om att personalförstärkningar och tekniska hjälpmedel de senaste åren tillförts inskrivningsavdelningarna för att förbättra situationen. Vidare påpekas att företrädare för justitiedepartementet och hovrätterna kontinuerligt följer situationen inom inskrivningsväsendet och i många fall vid besök hos skilda domstolar hos dessas chefer har väckt förslag om organisatoriska åtgärder i rationaliseringssyfte. Trots dessa åtgärder är förhållandena inte tillfredsställande vid många inskrivningsavdelningar. Orsakerna till arbetsbalanserna kan enligt justitieministerns mening ibland hänföras till brister i fråga om arbetsledningen. I statsverkspropositionen föreslås att ökade medel ställs till förfogande för personalförstärkningar vid inskrivningsavdelningarna.
    Avslutningsvis kan nämnas att de långa expeditionstiderna i inskrivningsärenden även föranlett vissa uttalanden av justitieombudsmannen i dennes ämbetsberättelse för år 1966 (s. 199). JO understryker, att inskrivningsärendenas betydelse inte får underskattas. Det bör enligt JO eftersträvas, att inskrivningsavdelningarnas arbete inte störs genom att personal då och då rycks därifrån samt att — vid mindre domstolar där vissa tjänstemäns arbetstid är uppdelad på inskrivnings- och andra göromål — den arbetstid som är avsedd för inskrivningsgöromålen inte inskränks. För att arbetet på inskrivningssidan

 

skall kunna förlöpa jämnt och effektivt torde det vara av värde om det inte förekommer alltför täta växlingar på inskrivningsdomarposten. JO framhåller, att det torde vara fördelaktigt om en och samma tingsnotarie förordnas att under en sammanhängande period, helst av några månaders längd, vara inskrivningsdomare och därvid ha som huvuduppgift — vid de större domsagorna som enda uppgift — att ägna sig åt inskrivningsärendena.

T. H.