G. LJUNG. Rättens tjänare och ögontjänare. Ordspråk och talesätt om jurister. Sthm 1967. Norstedts. 120 s. Kr. 24,00.

 

Hovrättsrådet Gunnar Ljung har genom sin framställning om jurister i folkmun lämnat ett både värdefullt och underhållande bidrag till skråets — i vårt land ytterst sparsamt studerade — kulturhistoria. Om man så vill, kan framställningen också sägas vara ett stycke, låt vara högst speciell, rättssociologi.
    Boken är, som författaren framhåller i sitt företal, en utvidgad version av ett kåseri hållet inför en juristförening och har tillkommit på många åhörares begäran. Detta ursprung, liksom författarens stora blygsamhet och försiktighet i omdömena, bidrar till att här och var göra presentationen av materialet, kommentarerna och de sammanbindande textpartierna en smula ordrika. Svårigheten med en framställning av denna typ ligger icke minst i uppgiften att gruppera och framlägga stoffet på ett sådant sätt att det icke blir en torr uppräkning. Så rikt som materialet — och författarens vetande — förefaller att vara, hade man kanske satt värde på mer talesätt och mindre kommentarer, även om de senare för det mesta är både roande och träffande.
    Författaren har valt att i första hand uppehålla sig vid folkliga ordspråk och talesätt; litterära eller filosofiska omdömen om juristskrået och dess underavdelningar intar en mindre framträdande plats. Som författaren framhåller, är det med hänsyn till juristernas verksamhetsfält och kontakter med allmänheten, framför allt i äldre tid, icke överraskande att negativa omdömen om yrkeskåren — som f. ö. definieras mycket vidhjärtat så att bl. a. så pass illitterata rättsvårdare som forna tiders kronolänsmän inkluderas i begreppet — är vanligare än positiva. För majoriteten av sarkastiska talesätt svarar nog advokatkåren; domarna klarar sig något bättre, medan den i särskilt nära kontakt med allmänheten levande kronobetjäningen tävlar med sakförarna om mustiga förkastelsedomar.

    Rikt illustrerad och sobert tryckt kan Ljungs arbete anbefallas som en presentbok — i god mening — åt alla som har intresse för juristens stånd och villkor.

Stig Strömholm