Betänkande om hemförsäljning m. m. Den form av utbjudande av varor och tjänster, som sker genom att säljaren eller ombud för honom söker upp den presumtive köparen i dennes hem, har tilldragit sig ökad uppmärksamhet på senare tid, ej endast i vårt land. I England och USA har präglats uttrycket "door-to-door sales". På Nordiska rådets rekommendation har frågan varit föremål för utredning i de olika nordiska länderna. De svenska sakkunniga (rättschefen Ulf K. Nordenson och hovrättsassessorn Allan Ekström) har nyligen avlämnat ett betänkande i ämnet, kallat Hemförsäljning (SOU 1970:35).
I betänkandet föreslås skydd vid sådan yrkesmässig försäljning av gods, som kommit till stånd i köparens egen eller i annans bostad, där köparen uppsökts av eller eljest sammanträffat med säljaren eller ombud för denne. Köparen skall sålunda på den angivna platsen ha företagit sin rättshandling, dvs. avgivit anbud eller accept. Godset skall vara avsett huvudsakligen för privat bruk. Förutom försäljning av gods avses lagen gälla för abonnemangsavtal, som tecknats under motsvarande förutsättningar.
Skyddet uppnås genom att köpet i princip konstrueras som ett resolutivt villkorat avtal. I köpet inbygges alltså en s. k. ångerfrist. Säljaren skall vidvsammanträffandet med köparen överlämna en särskild handling, av innehåll som Konungen närmare fastställer. Handlingen skall förmedla kännedom om lagen samt lämna anvisning om hur köpet skall kunna frånträdas inom ångerfristen, som satts till en vecka. Skulle säljaren ej överlämna handlingen, uppstår ej någon bundenhet för köparen.
Syftet med lagen är som framgått att skydda den hemmavarande köparen från att ingå förhastade eller oövertänkta rättshandlingar under trycket av det psykologiska underläge som han typiskt sett befinner sig i. Detta syfte innebär emellertid samtidigt en begränsning i lagens räckvidd. Köparen kan ju mycket väl mena allvar med sitt köp. Alldeles särskilt sannolikt är detta om han gör en omedelbar ekonomisk uppoffring vid ingåendet av köpet. Lagen avses därför icke gälla i sådant fall. Handpenningen skall utgöra minst 25 % av köpeskillingen och ej mindre än 100 kronor. Denna regel gör det samtidigt möjligt för köparen att få godset levererat omgående.
Lagförslaget uppmärksammar även det förhållandet att säljarens ombud lämnat utfästelser om särskilda förmåner utan att därom underrätta säljaren— huvudmannen (sidolöpare). Saknar ombudet behörighet, och det gör han oftast, blir frågan vilka konsekvenser som drabbar köparen, om säljaren ej vill infria utfästelsen. Gällande rätt synes oklar. Lagförslaget innebär här att köparen åtminstone kan vägra att betala, om icke säljaren infriar utfästelsen. Lagtekniskt har detta uppnåtts genom föreskriften att utfästelsen skall anses ingå såsom en del av köparens anbud.
Förslaget innehåller slutligen regler om hur ett "ångerköp" skall bringas att återgå. A. Em