LOUIS F. GANSHOF. Le droit de la faillite dans les Etats de la Communauté économique européenne. Bruxelles 1969. Centre interuniversitaire de droit comparé, 15. 229 s. BF 450,00, inb. BF 850,00.
Centre interuniversitaire de droit comparé i Bryssel har till huvudsyfte att medverka till att en effektiv europeisk rättslig gemenskap byggs upp inom ramen för EEC. Institutet ger bl. a. ut en juridisk skriftserie, som innehåller åtskilligt matnyttigt för den som har anledning att syssla med gällande rätt inom den gemensamma marknaden. Arbetena är i regel skrivna på franska. Som nr 15 i denna serie har nyligen utkommit en komparativ redogörelse för de konkursrättsliga regelsystemen i EEC-staterna. Betydande utrymme ges däri åt de internationellt privat- och processrättsliga regleringarna. Författare är advokaten Louis Ganshof, som är knuten till institutet och som även verkat som universitetslärare.
Utgivandet av boken bör ses i samband med att en inom EEC verksam kommitté efter flera års arbete f. n. lägger sista handen vid ett omfattande
förslag till konkurskonvention för medlemsstaterna. Resultatet väntas bli offentliggjort våren 1971, men stora delar av det kommande förslaget är redan kända genom artiklar i facktidskrifter inom gemenskapen. Det torde finnas anledning att återkomma till konventionsförslaget sedan det offentliggjorts.
Boken är indelad i fyra huvudavsnitt.
Det första ägnas främst frågan om konkursforum i de olika EEC-staterna, särskilt i avseende på rättssubjekt med anknytning till flera länder. Eftersom uttryckliga internationellt processrättsliga bestämmelser i stor utsträckning saknas på området, är redogörelsen för innehållet i gällande rätt därutinnan särskilt värdefull. Ganshof diskuterar ingående huruvida i fråga om konkurs universalitets- eller territorialitetsprincipen är att föredraga och pläderar självför den senare. Inom EEC företräder Belgien ensamt den renodlade universalitetsprincipen. Ganshof anger, att därutöver endast Norge och kanske Grekland tillämpar denna princip. I anledning därav kan anmärkas, att det är riktigt att i Norge konkurs bara kan inledas mot gäldenär som har sitt domicil inom landet. Däremot låter man numera inte, utanför den nordiska konkurskonventionens ram, en utländsk domicilkonkurs sträcka sina verkningar till Norge. En annan sak är att det utländska konkursboet i princip kan komma åt de tillgångar som befinner sig i Norge genom att söka utmätning i dem.
Det andra huvudavsnittet är det mest omfattande. Det avser främst den materiella konkursrätten och konkursförfarandet. Här redogörs bl. a. för konkursgrunderna, konkursens förlopp och förvaltningsorganen, gäldenärernas ställning och legitimation, konkursboets omfattning, återvinning och kvittning under konkurs, vilka som kan vara konkursborgenärer, inverkan av konkursen på löpande avtal och reglerna om konkursens avslutande. Ett par kapitel ägnas även åt ackordsförfaranden.
I det tredje avsnittet behandlas verkan inom EEC-staterna av en utlandskonkurs. Huvudvikten läggs på befintliga regler som möjliggör erhållande av exekvatur på utländskt konkursbeslut o. 1.
Ganshof diskuterar — och kritiserar — slutligen i ett fjärde avsnitt det väntade förslaget till konkurskonvention så som det blivit känt. Han förutsäger, att förslaget kan komma att stöta på hårt motstånd. Grunden härtill skulle främst vara att söka i det förhållandet att man tagit universalitetsprincipen som utgångspunkt för konventionsarbetet. Huvuddragen i det väntade förslaget refereras.
I sin bok har Ganshof lyckats på ett förnämligt sätt komprimera den omfattande materian på området till en starkt koncentrerad redogörelse i vilken gällande rätt i de olika EEC-staterna ställs mot varandra på punkt efter punkt. Framställningen kompletteras med hänvisningar i en ganska omfattande notapparat till centrala konkursrättsliga verk i de olika länderna, låt vara av utrymmesskäl i regel endast ett verk för varje land. Genom sin utformning blir boken på en gång ett direkt uppslagsverk och en inkörsport till närmare studier, när sådana behövs. Sakregister saknas visserligen, men innehållsförteckningen är så utförlig och bokens omfattning så pass begränsad att man reder sig bra ändå.
Ganshofs bok kan rekommenderas för envar som har anledning att i mindre eller större utsträckning sätta sig in i de konkursrättsliga reglerna i länderna inom den gemensamma marknaden.
H. M.