Om straffmätning i trafikmål. En replik

 

Rådman Sven Sigander har gjort ett livfullt och något känslobetonat inlägg i debatten i denna tidskrift om straffmätning i trafikmål (SvJT 1972 s. 72 ff, jfr 1971 s. 486 ff och 659 ff). Det är inte någon misstro mot läsarens kritiska förmåga, om jag nu återkommer med tre enligt min mening väsentliga invändningar mot vad som anförts av Sigander — eller de nämndemän för vilka han gör sig till tolk.
    1. Straffmätningen i trafikmål är inte alldeles detsamma som att bestämma påföljder för brott i allmänhet. Trafikbrottsutredningen har visserligen visat att ett stort restklientel finns, som man nog behöver behandla med andra påföljder än vanliga böter och fängelsestraff. Det finns dock ett ännu mycket större normalklientel — vanliga människor när de uppträder som trafikanter — och vi måste utgå från att de fäster stor vikt vid om man anser en viss förseelse förskylla ett lägre eller högre bötesstraff eller kanske ett frihetsstraff. Hur man därvidlag skall undgå att arbeta med normalstraff undandrar sig min fattningsförmåga.
    2. Jag måste vidhålla, att det inte är någon medborgerlig rättighet att inneha körkort, d. v. s. ingen ovillkorlig rättighet. Att det krävs sådant som viss teknisk skicklighet, åtskillig författningskunskap och vissa fysiska färdigheter skall inte diskuteras här. Vad jag nu vill framhålla är att den som genom svåra eller upprepade åsidosättanden av trafikens regler visat sig vara en fara för andra trafikanter och kanske upprepade gånger lemlästat andra måste kunna förklaras ha förverkat förtroendet att få föra motorfordon under kortare eller längre tid. Är körkort eller trafikkort en förutsättning för hans familjs försörjning, måste arbetsbyte och ibland omskolning tillgripas. Det är rättvisare än att hans offer i trafiken vid behov omskolas — om nu detta är möjligt i det enskilda fallet.
    Kan vi inte alla vara överens om detta?
    3. Siganders uttalanden om vad jag skulle anse i fråga om dagsbotens storlek har ingen grund i vad jag skrivit i mitt inlägg eller eljest uttalat. Det fanns inte anledning att tala om den saken. En debatt brukar vinna på att deltagarna håller sig till ämnet.

Karl Sidenbladh