Lagstiftningsfrågor vid 1973 års riksdags vårsession

 

I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats under vårsessionen med 1973 års riksdag. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås helt.

 

Statsrätt m. m. På grundval av grundlagberedningens betänkande (SOU 1972: 15) med förslag till en total författningsreform har som vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagits förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning samt till ändringar i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen. Det har förutsatts att lagstiftningen skall börja tillämpas den 1 januari 1975. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall dock ändringarna i fråga om statschefens befogenheter inte träda i kraft under den tid Gustaf VI Adolf är konung. Lagstiftningens närmare innehåll behandlas i SvJT 1973 s. 597 ff och förbigås därför i detta sammanhang.

 

    För att skydda den enskilde mot sådant otillbörligt intrång i den personliga integriteten, som kan bli följden av den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter, har antagits en datalag. Lagen innebär att dataregister som innehåller personuppgifter i princip inte får inrättas eller föras utan tillstånd av en särskild myndighet, kallad datainspektionen. Speciella regler gäller dock i fråga om register, som inrättas genom beslut av Kungl. Maj:t eller riksdagen. I samband med att datainspektionen beviljar tillstånd till ett personregister skall den också meddela de föreskrifter som erfordras för att förebygga otillbörligt integritetsintrång. Datainspektionen skall vidare utöva tillsyn över registren. Enskild person skall äga rätt att utan kostnad få upplysning om de uppgifter om honom som finns i registret. Lagen innehåller också straff- och skadeståndsbestämmelser. Datainspektionen har inrättats den 1 juli 1973. I övrigt träder lagen i kraft först den 1 juli 1974. Inrättandet av datainspektionen har också föranlett vissa ändringar i sekretesslagen.
    I samband med antagandet av datalagen har riksdagen som vilande antagit förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen. Lagstiftningen syftar till att undanröja den oklarhet som rått i fråga om hur offentlighetsprincipen skall tillämpas på ADB-upptagningar och andra upptagningar av teknisk natur, t. ex. mikrofilm och fonogram, samt innebär att samma regler som f. n. gäller för handlingar också skall tillämpas på tekniska upptagningar. Offentliga upptagningar skall av myndigheterna tillhandahållas i läsbar respektive avlyssningsbar form, vilket i fråga om ADB-upptagningar innebär att de måste antingen visas på bildskärm eller till-

handahållas i utskrift. Tillhandahållande skall i princip ske utan kostnad för den enskilde, som även skall äga rätt att mot avgift erhålla en särskild utskrift.

 

    Som vilande har också antagits andra förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen. Ett av förslagen innebär att det i lag kan föreskrivas förbud mot kommersiell annons i tryckt skrift i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Ett annat förslag syftar till att göra det möjligt att ingripa mot kreditupplysning i tryckt skrift. Innebörden av förslaget är att det i lag skall kunna meddelas förbud mot offentliggörande av sådan kreditupplysning i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet, som utgör otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift.

 

    Smärre ändringar har också gjorts i vallagen och kommunallagen.

 

    Familjerätt. Riksdagen har beslutat en partiell reform av den familjerättsliga lagstiftningen, i första hand äktenskapsrätten. Reformen innefattar relativt ingripande ändringar på familjelagstiftningens område.
    Beträffande ingående av äktenskap innebär lagstiftningen i huvudsak följande. Bestämmelserna om trolovning i 1 kap. giftermålsbalken upphävs. Äktenskapshindren inskränks. Detta sker bl. a. genom att svågerskapshindret och hindret mot äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling avskaffas och genom att hindret mot äktenskap mellan halvsyskon görs dispensabelt. Vidare slopas de återstående medicinska äktenskapshindren. Den som fyllt 18 år får enligt de nya reglerna ingå äktenskap utan föräldrars eller giftomans samtycke. För den som är under 18 år skall liksom enligt gällande lag krävas länsstyrelsens tillstånd till äktenskapet. I tillståndsärendet skall föräldrarna höras. Allmän domstols befattning med frågor om bristande giftomannasamtycke för underårig upphör samtidigt som vårdnadshavare ges rätt att föra talan mot dispensmyndighets beslut. Härigenom kan frågan om betydelsen av vårdnadshavarens inställning komma under förvaltningsdomstols prövning. Såsom former för äktenskaps ingående behålls kyrklig och borgerlig vigsel. Beträffande vigselskyldighet och vigselbehörighet har riksdagen i avbidan på ställningstagande av nästa kyrkomöte endast vidtagit den ändringen att för vigsel inom annat trossamfund än svenska kyrkan icke längre skall krävas att kontrahenterna eller en av dem tillhör samfundet.
    De viktigaste lagändringarna avser reglerna om äktenskaps upplösning. Institutet återgång av äktenskap avskaffas. Bestämmelserna om hemskillnad upphävs, och make får i princip rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Om endast en av makarna vill skiljas eller om någon av makarna har barn under 16 år som står under hans vårdnad, skall äktenskapsskillnaden föregås av en betänketid på minst sex månader. Betänketiden löper från den dag då makarnas gemensamma ansökan kommer in till domstolen eller, när de är oense i skillnadsfrågan, från den dag då makes yrkande om äktenskapsskillnad delges andra maken. Inom ett år från betänketidens början skall make fullfölja målet genom att framställa särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad. Sker det ej är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Det krävs inte att makarna lever isär under betänketiden. I samband med målets anhängiggörande och när som helst under betänketiden

kan dock make begära interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande, besöksförbud, vårdnaden om gemensamma barn, umgängesrätt, underhåll och rätt att sitta kvar i den gemensamma bostaden.
    Lagstiftningen innebär vidare att de särskilda grunder som nu ger make rätt till omedelbar äktenskapsskillnad utmönstras med vissa undantag. Enligt de nya reglerna skall dom på äktenskapsskillnad meddelas utan betänketid — även i fall där makarna är oense i skillnadsfrågan eller där det finns underåriga barn — om makarna levat åtskilda sedan minst två år. Detsamma gäller om äktenskapet ingåtts i strid mot indispensabelt släktskapshinder och om make gjort sig skyldig till tvegifte. Den nuvarande skyldigheten för allmän åklagare att föra talan om upplösning av äktenskap som ingåtts i strid mot indispensabla äktenskapshinder ersätts med en behörighet för åklagare att föra sådan talan.
    I fråga om medling innebär de nya reglerna framför allt att den obligatoriska medlingen avskaffas. Bestämmelser om frivillig medling upptas i en särskild lag om medling mellan samlevande. I processuellt hänseende innebär lagstiftningen bl. a. att domstolen, sedan fråga om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, så snart lämpligen kan ske skall pröva huruvida dom på äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänketid skall rätten i särskilt beslut meddela att betänketid löper och ge besked om målets fortsatta handläggning.
    Reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar omfattas i princip inte av reformen. Vissa ändringar har emellertid vidtagits. Vid bestämmande av underhållsbidrag till make skall sålunda frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte längre tillmätas betydelse. Vidare har genom ett tillägg till lagregeln om underhåll efter äktenskapsskillnad markerats att domstolen skall beakta att make kan ha ett särskilt behov av bidrag under en omställningsperiod närmast efter äktenskapets upplösning. Reglerna om makars egendom har utformats så, att vad make förvärvar under betänketiden blir enskild egendom, om det döms till äktenskapsskillnad. Möjligheten att ålägga make att betala skadestånd till andra maken vid äktenskapsskillnad har slopats. Bl. a. på grund härav har införts en särskild bodelningsregel av innehåll att man vid bodelning efter äktenskapsskillnad skall kunna avvika från den eljest gällande regeln om hälftendelning av giftorättsgodset, om en sådan delning skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid som äktenskapet varat.
    I föräldrabalkens regler om vårdnad om barn i äktenskap har gjorts den ändringen att frågan om vem av föräldrarna som bär skulden till att det har uppstått söndring mellan dem inte skall tillmätas någon betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I fråga om barn utom äktenskap har vidtagits sådana ändringar att faderns möjlighet att få vårdnaden blir densamma som när det gäller barn i äktenskap. Denna ändring får betydelse framför allt vid separation mellan föräldrar som har levt tillsammans utan att vara gifta.
    En ny lag om ogifta samboendes gemensamma bostad behandlar rätten till bostaden när ogift man och ogift kvinna som har sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden upplöser samlevnaden. Lagen är utformad efter mönster av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och ger den av parterna, som inte har hyres- eller bostads-

rätten, rätt att mot lösen överta denna, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Om parterna inte har eller har haft barn tillsammans, får övertagande dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.
    Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1974. Den blir tilllämplig även på äldre äktenskap. Om ett skilsmässoförfarande har inletts före ikraftträdandet — dvs. om makarna eller någon av dem före den 1 januari 1974 hos domstol har begärt hemskillnad eller äktenskapsskillnad — skall dock de äldre bestämmelserna i giftermålsbalken tillämpas.

 

Immaterialrätt. Riksdagen har godkänt den i Paris år 1971 reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och den vid samma tillfälle reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. I samband härmed har ändringar vidtagits i lagen om upphovsrätt för litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotografisk bild. Lagstiftningen, som trätt i kraft, har föranletts dels av att Sverige godkänt Paristexten av Bernkonventionen, dels av att nya regler ansetts erforderliga beträffande upphovsrätt till allmänna handlingar.
    Handlingar som upprättats av myndighet har tidigare — utom såvitt avser vissa officiella kartor — inte varit föremål för upphovsrätt. Enligt den nya lagstiftningen gäller som huvudregel att endast författningar, beslut och yttranden av myndighet helt undantas från upphovsrätt. Övriga av myndighet upprättade handlingar har ett visst skydd, innebärande att handlingarna får återges fritt men att upphovsmannens s. k. ideella rätt skall iakttas. För vissa grupper av verk inom denna kategori gäller emellertid ett fullständigt upphovsrättsligt skydd, vilket innebär att handlingarna inte får återges utan samtycke av rättsinnehavaren. De verk som omfattas av denna bestämmelse är bl. a. officiell karta, teknisk förebild (ritning, mönster, modell och schablon), verk som framställts för undervisning och verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning. Det fullständiga skyddet för hos myndighet upprättad handling gäller även alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk som ingår i sådan handling. Skydd enligt den nya bestämmelsen tillkommer också verk varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. I den upphovsrättsliga lagstiftningen har samtidigt upptagits regler om att allmän handling alltid utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas på sätt tryckfrihetsförordningen föreskriver.
    Enligt en av riksdagen beslutad ändring i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar skall kommunalt vapen, som antagits av kommun, kunna efter anmälan registreras av patent- och registreringsverket. Sådan registrering utgör en förutsättning för att vapnet skall erhålla skydd enligt den nämnda lagen. Registrering får ske endast om statens heraldiska nämnd avgivit yttrande i ärendet om antagande av vapnet. Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 oktober 1973, medför att Kungl. Maj:ts hittillsvarande befattning med ärenden rörande fastställelse av kommunala vapen kan upphöra.

 

Skadeståndsrätt m. m. Riksdagen har antagit en lag om ändring av skadeståndslivräntor som reglerar värdesäkring av alla livräntor på grund av skadehändelser efter utgången av år 1973. Livräntorna skall enligt

lagen anpassas inom vissa gränser till penningvärdets förändringar genom höjning eller sänkning i anslutning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Värdesäkringen blir en del av skadeståndsskyldigheten, och i skadeståndslagen har införts en erinran om den nya lagen. I en ny lag om tillägg till vissa ansvarslivräntor har givits regler om värdesäkring av vissa skadeståndslivräntor som utgår på grund av händelser före utgången av år 1973. Regleringen i den nya lagen om ändring av skadeståndslivräntor är generell och omfattar även livräntor som avses med lagen om tillägg till vissa trafiklivräntor och förordningen om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m. m. Bestämmelserna i sistnämnda författningar har därför begränsats till att avse livräntor på grund av skadehändelser före utgången av år 1973. Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1974.
    Genom ändring i lagen om trafikförsäkring å motorfordon har det belopp som begränsar försäkringsgivares ansvarighet enligt lagen vid egendomsskada höjts från 1 milj. kr. till 5 milj. kr. för varje händelse som medför skada. Ändringen har trätt i kraft den 1 juli 1973.

 

Fastighetsrätt m. m. På grundval av erfarenheterna av 1968 års hyreslagsreform har riksdagen beslutat ett flertal ändringar, delvis av principiell innebörd, i hyreslagstiftningen, främst jordabalken. Lagstiftningen ger bl. a. bostadshyresgäst rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtalet för ändringar av hyresvillkoren. Motsvarande ordning har införts i fråga om lokalhyra och anläggningsarrende. Bostadshyresgäst med långtidsavtal, dvs. avtal på bestämd tid överstigande ett år, har tillagts rätt att säga upp avtalet före hyrestidens utgång. De möjligheter till omprövning av hyresvillkoren som hyresgästen sålunda fått har medfört att något behov av att kunna begära prövning av förstagångshyra inte ansetts föreligga. Möjligheten härtill har därför avskaffats. Lagstiftningen innebär vidare att hyra för bostadslägenhet i princip skall vara till beloppet bestämd i hyresavtalet. Häri ligger bl. a. att hyran inte får knytas till index. Genom ett nytt stadgande har hyresvärd tillagts rätt att genast återta lägenhet som hyresgäst övergett. Vidare har upptagits straffbestämmelser, enligt vilka den som betingar sig särskilt vederlag för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Genom lagstiftningen har också införts bestämmelser som syftar till att stärka de kommunala bostadsförmedlingarnas ställning i de fall förmedling anvisar ny lägenhet åt bostadshyresgäst. Sålunda skall bostadsförmedling bl. a. kunna självständigt föra talan i bytestvist.
    Bl. a. genom antagandet av en ny lag om arrendenämnder och hyresnämnder har genomförts ett antal ändringar som rör förfarandet. Den nya lagen innebär ingen ändring i arrende- och hyresnämndernas ställning som förvaltningsmyndighet. Förvaltningslagen är sålunda alltjämt tillämplig på förfarandet i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i den nya nämndlagen eller annorledes.
    Lagstiftningen har med några få undantag trätt i kraft.

 

    Som ett komplement till av statsmakterna fattade beslut om allmänna mål för saneringsverksamheten inom äldre bostadsområden och om riktlinjer för kommunernas verksamhet i detta hänseende har antagits en

bostadssaneringslag jämte vissa ändringar i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, byggnadsstadgan och den ovan berörda nya lagen om arrende- och hyresnämnder. Lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1974, innebär att hyresnämnd får möjlighet att på ansökan av kommun ålägga fastighetsägare att rusta upp bostadslägenhet till en viss standard. Möter av ekonomiska skäl hinder mot upprustning eller kan byggnadslov inte påräknas, skall hyresnämnden kunna meddela förbud att använda lägenheten för bostadsändamål. Om fastighetsägaren underlåter att ställa sig hyresnämndens beslut till efterrättelse, skall på ansökan av kommunen vissa tvångsåtgärder kunna tillgripas, nämligen vite, tvångsförvaltning och inlösen. Beslutar hyresnämnden om tvångsförvaltning skall förvaltaren utföra den upprustning som fastighetsägaren ålagts. Hyresnämnden äger därvid ge förvaltaren tillstånd att ta upp erforderliga lån och ansöka om inteckning.
    Genom ändring i förköpslagen får kommun fr. o. m. den 1 januari 1974 möjlighet att utöva förköp även när en försäljning omfattar tomträtt.
    I hyresregleringslagen har införts förbud mot höjning av bashyran på grund av saneringsåtgärder som bekostats med statliga subventioner. Ändringen har trätt i kraft den 1 juli 1973.

 

    I samband med ändringar i naturvårdslagen infördes 1972 principen att ersättning till markägare inte skall utgå för värden, som beror enbart på förväntningar om ändring i pågående markanvändning. I linje med detta beslut har genom ändring i naturvårdslagen fr. o. m. den 1 juli 1973 rätten till ersättning av staten, då tillstånd vägrats till täkt av sten, grus, sand eller lera, upphävts. Vidare har införts en bestämmelse om omprövning efter tio år av gällande täkttillstånd.

 

    Genom en ändring i vattenlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972, utvidgades väsentligt Kungl. Maj:ts rätt att pröva tillåtligheten av företag i vatten för att tillgodose behovet av allmän planering. Enligt övergångsbestämmelserna skall dock mål som anhängiggjorts vid vattendomstol före lagändringens ikraftträdande handläggas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna har vid årets riksdag ändrats så att Kungl. Maj:t får pröva tilllåtligheten av vissa företag i vatten även om ansökan om tillstånd inkommit till vattendomstolen före den 1 januari 1972.

 

    Mot bakgrund av de av 1968 och 1970 års riksdagar fattade principbesluten att ADB skall införas på fastighetsregistreringens område och inom inskrivningsväsendet har vid årets riksdag beslutats att den av centralnämnden för fastighetsdata bedrivna försöksverksamheten skall ersättas av ett första driftsystem för begränsade delar av landet. För att reformen skall kunna genomföras har antagits en lag om inskrivningsregister samt gjorts ändringar i jordabalken, fastighetsbildningslagen och lagen om äganderättsutredning och legalisering. Lagstiftningen, som träder i kraft den 1 juli 1974, skall tillämpas parallellt med gällande regler om fastighetsregistrering och inskrivning i jordabalken m. fl. författningar.
    Lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet har samtidigt gjorts generellt tillämplig för hela riket. Skillnaden i fastighetsbokföringshänseende mellan kommun som tidigare varit stad med rådhusrätt och övriga landet har alltså upphävts. Ändringen har trätt i kraft.

Bolagsrätt m. m. I avbidan på en fullständig revision av aktiebolagsrätten har betydelsefulla ändringar gjorts i lagstiftningen rörande aktiebolagens kapitalförsörjning, aktiekapitalets storlek samt bolagsledningens och aktieägares rätt att ta lån från aktiebolag. De nya reglerna har kommit till uttryck i en ny lag om konvertibla skuldebrev m. m. samt i aktiebolagslagen, lagen om förenklad aktiehantering och lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.
    Genom lagstiftningen har i vår aktiebolagsrätt införts finansieringsformer, vilka hittills knappast använts i Sverige men som är mer eller mindre allmänt förekommande på utländska kapitalmarknader. Enligt de nya reglerna kan sålunda aktiebolag ge ut konvertibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan bytas ut mot aktier i det låntagande bolaget. De har också möjlighet att ge ut skuldebrev förenade med optionsrätt att teckna nya aktier i det låntagande bolaget. Regler har vidare givits om konvertibla aktier, dvs. aktier som kan omvandlas till aktier av annat slag. Vid nyemission av aktier mot betalning i pengar har enligt de nya reglerna aktiebolag möjlighet att besluta om avvikelse från den företrädesrätt att delta i nyemissionen som annars tillkommer aktieägarna. Styrelsen har också tillagts behörighet att efter bemyndigande av bolagsstämman besluta om nyemission och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt.
    I fråga om aktiekapitalets storlek innebär lagstiftningen att nedre gränsen har höjts från nuvarande 5 000 kr. till 50 000 kr. De nya reglerna om bolagens rätt att lämna penninglån till styrelsen, verkställande direktör och aktieägare innebär bl. a. att sådana lån förbjuds i den mån lånet är avsett för låntagarens privata konsumtion.
    Lagstiftningen har trätt i kraft. Enligt övergångsbestämmelserna skall den nya regleringen rörande aktiekapitalets storlek inte gälla för bolag som bildats före lagens ikraftträdande. Dock får det för sådant bolag bestämda aktiekapitalet eller minimikapitalet inte genom ändring av bolagsordningen sänkas till belopp som är lägre än 50 000 kr. Till höstriksdagen har aviserats förslag till övergångsbestämmelser som innebär krav på höjning av minimigränsen för aktiekapitalet till 50 000 kr. även för äldre bolag.

 

    I syfte att skapa möjlighet att förhindra utländskt övertagande av svenska företag i sådana fall då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen har Kungl. Maj:t genom ytterligare ändringar i 1916 års ovan berörda lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag fått möjlighet att i vissa fall vägra bolag tillstånd att upphäva eller ändra s. k. utlänningsklausul i bolagsordningen. I samma lag har också införts en ny bestämmelse som innebär att, om någon som inte fritt får förvärva fast egendom vill förvärva rörelse eller del av rörelse från rättssubjekt som fritt får förvärva fast egendom, förvärvet för sin giltighet förutsätter tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Vidare har lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag gjorts tillämplig även på svensk juridisk person för vilken enligt 1916 års lag gäller inskränkning i rätten att förvärva fast egendom. Slutligen har i sistnämnda lag införts en uttrycklig bestämmelse om att avtal i strid mot lagen är ogiltigt.

 

41—733005. Svensk Juristtidning 1973

Straffrätt m. m. Godkännande av den s. k. Montrealkonventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet har föranlett vissa ändringar i brottsbalken. Sålunda har i 13 kap. 5 a § införts en särskild bestämmelse om straff för luftfartssabotage, innebärande att den som vidtar åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning eller gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det skall dömas till fängelse i högst fyra år. Straffskalan är densamma som för det i samma lagrum reglerade brottet kapning av luftfartyg. För grova fall av båda brotten har i ett nytt tredje stycke föreskrivits att straffet skall utgöra fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.
    Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 1973, innefattar också sådan ändring i brottsbalkens bestämmelser om svensk domstols behörighet att domsrätt beträffande luftfartssabotage, liksom redan tidigare i fråga om folkrättsbrott och kapning av luftfartyg, tillkommer svensk domstol oavsett var och av vem brottet har begåtts. Domsrätten har också utsträckts till att gälla försök till kapning av luftfartyg och försök till luftfartssabotage.

 

    Som en konsekvens av det ovannämnda ställningstagandet att äktenskap mellan halvsyskon skall kunna få ingås efter dispens av Kungl. Maj:t har straffbestämmelsen i 6 kap. 5 § andra stycket brottsbalken rörande otukt med syskon begränsats till att avse den som har samlag med sitt helsyskon. Vidare har straffbestämmelsen i 7 kap. 2 § brottsbalken om olaga giftermål upphävts. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1974.

 

    Genom ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och lagen om behandling i fångvårdsanstalt har införts nya regler om avräknande från ådömd brottspåföljd av tid för straffprocessuellt frihetsberövande. Tillgodoräknande skall enligt de nya bestämmelserna ske, förutom av häktnings- och anhållningstid, av tid under vilken någon har varit tagen i förvarsarrest eller varit tvångsintagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Frihetsberövanden som understiger 24 timmar skall inte tillgodoräknas.
    Tillgodoräknandet är obligatoriskt och fullständigt. Vid tillgodoräknandet skall hänsyn inte tas till den dömdes uppträdande under förundersökningen och rättegången. En dags frihetsberövande skall i princip motsvara en dags verkställighet i anstalt av ådömd påföljd. I fråga om avräkning från böter, suspension och disciplinstraff har den nuvarande fakultativa bestämmelsen bibehållits.
    Tillgodoräknande skall ske vid påföljderna fängelse, böter, suspension och disciplinstraff samt dessutom vid ungdomsfängelse och internering. I fråga om de båda sistnämnda påföljderna inverkar tillgodoräknandet på förekommande verkställighetstider, t. ex. minsta tid och maximitid för vård i anstalt. Straffprocessuellt frihetsberövande i mål, i vilket den dömde erhåller villkorlig dom eller skyddstillsyn, tillgodoräknas om i senare mål påföljden undanröjs och i stället ådöms påföljd från vilken avräkning omedelbart kan ske.
    De nya avräkningsbestämmelserna skall tillämpas även i högre rätt beträffande häktningstid som infaller efter lägre rätts dom. Hänsyn skall sålunda inte tas till utgången av den fullföljda talan. Fullföljs inte talan mot domen eller leder inte sådan fullföljd till prövning i högre rätt, skall

häktningstid efter domen tillgodoräknas genom att häktningstiden anses som tid under vilken påföljden har verkställts.
    I den mån det prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna skall avräkningsbestämmelserna tillämpas även beträffande straffprocessuella frihetsberövanden som har skett utomlands.
    De nya bestämmelserna har trätt i kraft den 1 april 1973. Tillgodoräknande av frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller dom på skyddstillsyn skall dock ske endast om domen har meddelats efter nämnda datum.

 

    I samband med medelsanvisningar till förstärkta insatser för att förebygga och bekämpa brott och för att förbättra den allmänna ordningen har införts en särskild lag om tillfälligt omhändertagande. Till lagen har i oförändrat skick överförts de nuvarande bestämmelserna i polisinstruktionen om förutsättningar för omhändertagande. Lagen ger också polisman rätt att i vissa nödfallsliknande situationer ombesörja att barn, som kan antas vara under 15 år, skyndsamt flyttas från en skadlig och farlig miljö, där de påträffas. Har omhändertagandet avsett person som genom sitt uppträdande stört allmän ordning eller utgjort omedelbar fara för denna, skall enligt bestämmelserna utredning göras beträffande den omhändertagnes levnadsförhållanden, dock endast i den mån behov av sådan utredning kan antas föreligga. Utredningens syfte skall vara att utröna om den omhändertagne behöver hjälp- eller stödinsats från samhällets sida. Sådan utredning skall om möjligt göras av social myndighet. Lagen upptar också en bestämmelse av innehåll att den som omhändertagits på nyssnämnda grunder skall friges så snart utredning och förhör slutförts och anledning föreligger att den omhändertagne ej längre kommer att utgöra omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet. I övrigt innehåller lagen vissa bestämmelser om förfarandet vid omhändertagande som nära ansluter sig till nu gällande regler i polisinstruktionen. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 juni 1973.
    Samtidigt har vidtagits vissa ändringar i lagarna om bankrörelse, sparbanker och jordbrukskasserörelsen, som syftar till att förhindra eller försvåra den brottslighet som består i rån mot banker och andra penninginrättningar. Vidare har som ett led i kampen mot den brottslighet som i vissa fall förekommer i anslutning till s. k. sexklubbar och poseringsateljéer i allmänna ordningsstadgan införts bestämmelser som bl. a. innebär att offentlig pornografisk föreställning inte får ges utan tillstånd av polismyndigheten samt att vid sådan föreställning inte får förekomma förråande sexuella eller sadistiska beteenden.
    Ändringarna i banklagstiftningen har trätt i kraft den 1 juni 1973. I övrigt träder lagstiftningen i kraft den 1 oktober 1973.

 

Processrätt m. m. Åtskilliga ändringar har gjorts i rättegångsbalken, delvis i avsikt att harmonisera balkens bestämmelser med den lagstiftning som genomfördes i samband med 1971 års genomgripande reform av den förvaltningsrättsliga lagstiftningen. Sålunda har den tidigare 25-årsgränsen för behörighet att vara domare slopats och släktskapsjäven för domare begränsats. Vidare har den för åklagarbrottmål gällande regeln att

tolkersättning skall betalas av statsverket utsträckts till att gälla alla typer av mål vid allmän domstol. Bestämmelser har också införts om skyldighet för rätten att vid meddelande av dom eller beslut lämna underrättelse om skiljaktig mening samt för parterna att i inlagor lämna vissa identifieringsuppgifter.
    I fråga om reglerna rörande ingivande av handlingar till domstol har vidtagits den viktiga ändringen att handling som kommit behörig tjänsteman tillhanda viss dag skall anses ha kommit in till domstolen närmast föregående dag, om det kan antas att handlingen den dagen avlämnats i domstolens kansli eller funnits tillgänglig för domstolen på postanstalt. Vidare har gjorts klart att telegram och annan fjärrskrift får användas för att överbringa meddelanden till domstol. Är handling avfattad på främmande språk skall rätten kunna uppdra åt lämplig person att översätta den. Ersättning för översättningsarbetet skall utgå av allmänna medel, och i åklagarbrottmål skall statsverket svara för kostnaden. När det gäller fullföljd av talan innebär lagstiftningen att fullföljdsinlaga som av misstag skickats till överrätten i stället för till den domstol som meddelat det överklagade avgörandet skall godtas, förutsatt att den kommit till överrätten inom fullföljdstiden.
    Vissa ändringar har också gjorts i reglerna om rättegångskostnad. Ersättning för rättegångskostnad skall omfatta inte blott åtgärder för målets förberedande och talans utförande utan även förlikningsförhandlingar i viss utsträckning. Rättegångskostnadsersättning skall alltid innefatta sex procent ränta på kostnaden. Slutligen har vidtagits ändringar i domförhetsreglerna beträffande mål om bestämmande av arvode till rättens ombudsman och konkursförvaltare samt i reglerna om vittnesförhör, innebärande att den inskränkning i vittnesplikten som gäller för bl. a. läkare även skall gälla för sjuksköterskor.
    Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 juli 1973.

 

    Den genomgripande reform av samhällets rättshjälp som riksdagen beslöt 1972 har kompletterats med regler om rättshjälp genom offentligt biträde. Reglerna, som i huvudsak införts i rättshjälpslagen, innebär att rättshjälp genom offentligt biträde kan lämnas i vissa mål och ärenden på förvaltningsområdet, vilka angår den personliga rörelsefriheten eller integriteten, huvudsakligen inom mentalsjukvården, nykterhetsvården, barnavården och kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Offentligt biträde — som inte behöver vara jurist — skall sålunda, om behov föreligger, förordnas i ärenden om bl. a. intagning i eller utskrivning från sjukhus för sluten psykiatrisk vård. Detsamma gäller i ärenden om vård i vårdhem eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda samt när fråga är om placering av särskolelev i annat hem än det egna. Offentligt biträde kan också förordnas bl. a. i ärende angående intagning eller återintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, i ärende angående omhändertagande av barn för samhällsvård eller samhällsvårds slutliga upphörande samt i ärende om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelse eller återintagning i anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse eller internering. På utlänningslagstiftningens område kan offentligt biträde förordnas i ärenden angående utlännings avlägsnande ur landet i administrativ ordning.

    Uppgiften att utse offentligt biträde åvilar rättshjälpsnämnderna, som också skall bestämma ersättningen till biträdet. Ersättningen skall utgå av allmänna medel och stanna på statsverket.
    Rättshjälpslagen har även ändrats så att utredningskostnad i förvaltningsärende kan ersättas inom ramen för rättshjälpen. Vidare har införts vidgade möjligheter till ersättning av allmänna medel för parts inställelse vid handläggning inför vissa förvaltningsmyndigheter.
    I samma lagstiftningsärende har antagits en lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. Enligt denna lag kan bistånd utgå dels i brottmål och vid administrativa frihetsberövanden, dels som allmänt ekonomiskt bistånd åt den som råkat i nöd eller annan svårighet.
    Lagstiftningen har trätt i kraft samtidigt med rättshjälpsreformen i övrigt, dvs. den 1 juli 1973.

 

    Mot bakgrund av den oroande ökningen världen över av antalet politiska våldsdåd har antagits en lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Genom lagstiftningen, som föranlett följdändringar i bl. a. utlänningslagen och rättshjälpslagen, har möjligheterna vidgats att avvisa och utvisa vissa utlänningar. Reglerna innebär att utlänning skall kunna avlägsnas ur riket om det finns grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp, som genom sin tidigare verksamhet visat att den systematiskt använder våld, hot eller tvång för politiska syften även mot oskyldiga personer i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige.
    Det åligger rikspolisstyrelsen att i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter upprätta en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt den nya lagen.
    Beslut om avvisning skall meddelas av polismyndighet på grundval av förteckningen. Om utlänning, som finns upptagen på förteckningen, påstår att han är politisk flykting och påståendet ej är uppenbart oriktigt eller om han innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd, skall ärendet underställas Kungl. Maj:t. Detsamma skall gälla i de fall då utlänning bör avvisas enligt den nya grunden men ej är upptagen på förteckningen. Beslut om utvisning meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning gäller utlänningslagens regler härom. Om utlänningen påstår att han är politisk flykting och påståendet inte är uppenbart oriktigt, skall verkställighetsärendet underställas Kungl. Maj:t.
    För kontroll och övervakning av utlänning som enligt Kungl. Maj:ts prövning bedömts tillhöra med lagen avsedd organisation eller grupp men som på grund av politiskt flyktingskap eller av annan särskild anledning tillåtits stanna kvar i landet, äger Kungl. Maj:t enligt lagen meddela föreskrifter med inskränkningar och villkor för utlänningens fortsatta vistelse här. Sådan utlänning kan under vissa villkor också bli föremål för bl. a. husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning. Tvångsåtgärderna får tillgripas om de är av betydelse för att utröna om organisationen eller gruppen i fråga planerar eller förbereder åtgärd som innebär hot mot allmän ordning eller säkerhet. För tillstånd till brevkontroll och telefonavlyssning erfordras att domstol funnit synnerliga skäl föreligga.

    Den särskilda lagen har trätt i kraft den 15 april 1973 och gäller ett år.
    Giltighetstiden för 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. har förlängts till utgången av jun i1974.
    Här kan även nämnas att den centrala förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, som enligt beslut av 1972 års riksdag skall inrättas, enligt beslut av vårriksdagen skall förläggas till Jönköping. Tidpunkten för inrättandet har bestämts till den 1 januari 1975.
    Arbetsrätt. En ny sjömanslag har antagits varjämte vissa ändringar skett i sjölagen, lagen om säkerheten på fartyg, sjöarbetstidslagen, lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare och mönstringsförordningen. Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 1973, innebär att sjömäns arbetsrättsliga situation i viktiga avseende jämställts med den som gäller inom arbetsmarknaden till lands. Detta har skett bl. a. genom att presumtionen för anställning på visst fartyg slopats och s. k. rederianställning angetts som den normala anställningsformen. I linje härmed anses sjömannens anställning omfatta inte bara tjänstgöringstid på fartyget utan också tid när han befinner sig i land t. ex. för semester eller när han väntar på att ånyo tillträda befattning ombord. I socialt hänseende ger lagen åtskilliga förbättringar för arbetstagarna. Den ger också nya regler om stridsåtgärder. Tidigare gällande regler om arbetsledning och disciplinär bestraffningsrätt har ej medtagits i den nya lagen, som är tillämplig även på andra arbetstagare än dem som redaren anställt, således även på s. k. entreprenöranställda.

 

Allmän försäkring. Åtskilliga ändringar har gjorts i lagen om allmän försäkring och denna lag närliggande författningar. Lagstiftningen innebär i korthet bl. a. följande.
    Fr. o. m. årsskiftet 1973-1974 förbättras samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljer. Den nuvarande moderskapsförsäkringen ersätts av en föräldraförsäkring med garantinivå, dvs. ett grundläggande försäkringsskydd i form av föräldrapenning med 25 kr. om dagen under sex månader i anslutning till barnets födelse. Till försäkrade med rätt till högre sjukpenning än garantinivån skall föräldrapenningen utgå med samma belopp som sjukpenningen. Valfrihet skall råda om vilken av föräldrarna som skall stanna hemma hos barnet och därigenom berättigas uppbära föräldrapenningen. Denna blir skattepliktig inkomst. Till förälder som behöver ta vård om sjukt barn och till fader som måste ta hand om äldre barn i samband med att ytterligare barn föds i familjen skall sjukpenning kunna utgå under viss kortare tid. Ändrade regler som ger ökade förmåner har beslutats även i fråga om vårdbidrag, som utgår om barn på grund av sjukdom eller handikapp är i behov av tillsyn eller särskild vård, samt beträffande barnpension.
    En allmän tandvårdsförsäkring inordnas fr. o. m. den 1 januari 1974 i den allmänna sjukförsäkringen. Försäkringen skall omfatta alla försäkrade över 19 år — i ett inledningsskede även åldersgruppen 17—19 år — och avse alla former av tandvård. Privatpraktiserande tandläkare skall allmänt anslutas till försäkringen och blir i sin taxesättning skyldiga att hålla sig inom de belopp som anges i en tandvårdstaxa som fastställs av Kungl.

Maj: t. I regel skall patienten betala hälften av kostnaden enligt taxan och återstoden utgå ur försäkringen. I vissa fall — vid förebyggande tandvård samt vid särskilt kostsamma behandlingar — skall dock större andel av kostnaden betalas av försäkringen. Ersättning för resor till tandläkare skall utgå i viss utsträckning. Folktandvården, som skall byggas ut kraftigt, regleras i en särskild folktandvårdslag. Landstingen och de landstingsfria kommunerna får enligt lagen ett lagfäst vårdansvar för tandvård för alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år. De åläggs också att i viss omfattning svara för specialisttandvård för vuxna. För barnen skall tandvården vara avgiftsfri genom folktandvårdens försorg.
    I anslutning till att förmåner vid bl.a. sjukdom fr. o. m. årsskiftet 1973 - 1974 blir skattepliktig inkomst har den allmänna sjukpenningförsäkringen omarbetats. Nuvarande system med sjukpenningklasser ersätts av en sjukpenninggrundande inkomst, som direkt anknyter till den inkomst sjukpenningen skall ersätta. Sjukpenningen kommer att utgå med ett belopp som motsvarar 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till en årsinkomst av 7,5 basbelopp. Sjukpenning på grund av såväl allmän försäkring som yrkesskadeförsäkring liksom vissa förmåner vid vård av barn och vid arbetslöshet blir pensionsgrundande för ATP. Sjukpenningen för hemmamakar — som inte gjorts skattepliktig — höjs till 8 kr. om dagen. De särskilda barntilläggen till sjukpenningen slopas.
    Slutligen skall fr. o. m. årsskiftet utländska sjömän, som till följd av kravet på bosättning i Sverige f. n. är utestängda från möjlighet att tjäna in rätt till ATP, få sådan rätt. Som villkor har uppställts att de är anställda i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg.

 

Sociallagstiftning i övrigt. Genom ändringar i lagen om allmänna barnbidrag kommer fr. o. m. årsskiftet 1973-1974 administrationen av de allmänna barnbidragen att föras över från kommunerna till försäkringskassorna. Centralmyndighet blir riksförsäkringsverket i stället för socialstyrelsen. Ändringarna innebär också att barnbidraget kommer att utgå utan särskild ansökan.

 

    En lag om arbetslöshetsförsäkring kommer fr. o. m. den 1 januari 1974 att ersätta förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Som ett komplement till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant arbetsmarknadsstöd. Lagstiftningen innebär i huvudsak följande. Ersättningstiden för arbetslöshetsförsäkrade förlängs från 150 till 300 dagar. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna tid gått till ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som fyllt 67 år blir inte ersättningsberättigad. För rätt till ersättning krävs 12 månaders medlemskap i arbetslöshetskassa. För företagare krävs dock 24 månaders medlemskap. Vidare krävs att den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i fem månader inom en ramtid av högst tolv månader. Ersättning utgår i form av skattepliktig dagpenning för högst fem dagar i veckan enligt tio klasser mellan 40 och 130 kr. Kontant arbetsmarknadsstöd kan utgå till alla förvärvsarbetande, som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller som inte uppfyller ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Liksom beträffande arbetslöshetsförsäkring krävs viss tids förvärvsarbete under tiden närmast före arbetslösheten. För arbetssökande som nyligen avslutat viss utbildning gäller

särskilda regler. Understöd utgår under längst 150 dagar för den som inte fyllt 55 år, under längst 300 dagar för den som är mellan 55 och 60 år och under obegränsad tid för den som är mellan 60 och 67 år. Arbetsmarknadsstödet är skattepliktig inkomst och utgör normalt 35 kr. per dag men kan reduceras med hänsyn till bl. a. makes inkomst och förmögenhetsförhållanden.
    Genom ändring i statens pensionslöneförordning har kommunal tjänsteman med personlig statlig pensionsrätt, som inte kan utföra sitt vanliga arbete på grund av nedsatt arbetsförmåga, fått vidgade möjligheter att behålla pensionsrätten vid överföring till annan kommunal anställning.

 

    De studiesociala författningsbestämmelserna har undergått betydande förändringar och förts samman till en enda lag, studiestödslag, och till en enda kungörelse, vilka trätt i kraft den 1 juli 1973. Lagen ersätter i huvudsak de bestämmelser som tidigare fanns i förordningen om förlängt barnbidrag, studiehjälpsreglementet, studiemedelsförordningen och förordningen om studiemedelsavgifter. Lagstiftningen innebär i första hand ett genomförande av 1972 års principbeslut om överförande av s. k. äldre studerande vid studievägar som tidigare tillhörde studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. Överförandet gäller bl. a. studerande i gymnasieskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning och folkhögskola. Dessutom har genomförts ett enhetligt studiekreditsystem, innebärande att yngre studerande inom studiehjälpssystemet skall erhålla sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel. I fråga om studiemedelssystemet har reglerna om hänsynstagande till makes inkomst ändrats och beslut fattats om en särskild sjukförsäkring. För studerande inom studiehjälpssystemet har inackorderingstillägget höjts och möjligheterna att få inkomstprövat och behovsprövat tillägg samt återbetalningspliktiga studiemedel i viss utsträckning förbättrats.

 

Övrigt. Genom ändringar i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning har öppnats möjlighet att med användande av medel från AP-fonden — till en början högst 500 milj. kr. — tillföra näringslivet riskvilligt kapital i huvudsakligt syfte att bidra till en ökad investeringsaktivitet. Enligt de nya reglerna, som träder i kraft den 1 januari 1974, skall inom AP-fonden inrättas en särskild fond med egen styrelse som får rätt att placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev och i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Den nya fondstyrelsen skall ha rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och annan avkastning samt realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden föreslås bli skattskyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen.
    Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj: t efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om en ökning av det belopp som skall avdelas för aktieköp.

 

    För att stärka djurskyddet har med verkan från den 1 juli 1973 smärre ändringar gjorts i djurskyddslagen. De innebär bl. a. en skärpning av reglerna om kastrering och kupering.

    Genom en lag om hälso- och miljöfarliga varor, som trätt i kraft den 1 juli 1973, har införts skärpt produktkontroll av varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller miljöer. Lagen skall efter föreskrift av Kungl. Maj:t kunna tillämpas även på annan vara om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Samtidigt har giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen och PCB-lagen upphört att gälla.
    I jaktlagen har gjorts den ändringen av förverkandebestämmelserna att även motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som används vid illegal jakt kan förverkas. En komplettering har också skett i lagens förteckning över djurarter som tillfaller kronan. De nya reglerna har trätt i kraft.

 

    Fr. o. m. årsskiftet 1973-1974 slopas de särskilda reglerna i lagen om bidragsförskott angående fördelningen av belopp som influtit genom införsel för obetalda underhållsbidrag. Härigenom försvinner den bristande överensstämmelse mellan denna lag och införsellagen, som innebär att enligt införsellagen den äldsta fordringen skall ha företräde vid fördelning av influtet belopp som överstiger fordran för löpande månad medan enligt bidragsförskottslagen barnets fordran på underhållsbidrag alltid äger företräde. Införsellagens fördelningsregler kommer sålunda att i sin helhet gälla även bidragsförskott.

 

    Genom ändringar i allmänna prisregleringslagen har öppnats möjlighet att i ökad utsträckning använda begränsad prisreglering som ett led i stabiliseringspolitiken. Detta har skett genom sådan jämkning av lagtexten att prisreglering kan beslutas när det uppstått fara för allvarlig prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Det skall således inte som tidigare vara nödvändigt att faran är betydande eller att den gäller det allmänna prisläget. Vidare har skapats möjlighet för två nya former av kontroll över företagens prispolitik. Den ena innebär att prismyndigheten kan träffa straffsanktionerade överenskommelser med företagare om vilket pris som skall tillämpas, den andra att föreskrift kan ges om att prishöjning inte får vidtas förrän viss tid efter det att den anmälts till myndighet. Lagstiftningen har trätt i kraft.
 

Ove Lindh¹

 

 

 

 

 

 

 

¹ Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Björn Edqvist och Hans Regner.