Förslag till nya regler om rättegången i arbetstvister. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen (ordf. f. d. landshövdingen V. Åman) — som tidigare behandlat frågor om anställningsskydd och anställningsfrämjande åtgärder m. m. i betänkandena Trygghet i anställningen (SOU 1973:7) och Trygghet i anställningen II (SOU1973: 56) — har nyligen avgett sitt slutbetänkande Rättegången i arbetstvister (SOU 1974: 8). Betänkandet upptar förslag till en reformering av den processuella behandlingen av tvister rörande kollektivavtal och andra tvisterrörande anställningsförhållanden, s. k. arbetstvister. I en särskild lag om rättegången i arbetstvister, som ersätter den nuvarande lagen (1928: 254) om arbetsdomstol, föreslås regler som bl. a. innebär en ny domstolsorganisation för dessa tvister samt ingripande förändringar i arbetsdomstolens organisation och verksamhetsformer.
Tvister rörande arbetsförhållanden handläggs enligt nuvarande regler i skilda rättegångsformer. I huvudsak gäller att tvister om förhållandensom regleras i kollektivavtal prövas av arbetsdomstolen, medan andra arbetstvister handläggs vid allmän domstol. Utredningen har haft i uppdrag att utarbeta förslag till en processuell ordning som bättre än den nuvarande kan garantera en enhetlig rättstillämpning i arbetstvister. Utredningen anser att detta önskemål bäst tillgodoses, om den slutliga prövningen av dessa tvistergörs av arbetsdomstolen med dess speciella sakkunskap och erfarenhet av sådana tvister. Samtidigt har det dock gällt att finna sådana former för denna prövning att arbetsdomstolens nuvarande karaktär inte går förlorad. Enligt utredningen är den lämpligaste vägen för att uppnå dessa syften, att vissa mål får handläggas direkt vid arbetsdomstolen som första och enda domstol, medan övriga arbetstvister först handläggs vid tingsrätt för att därifrån kunna utan begränsning fullföljas till arbetsdomstolen i andra och sista instans.
De föreslagna reglerna tar i princip sikte på alla slags arbetstvister. De avser även arbetstvister på den offentliga sektorn. Sådana tvister skall alltså i större utsträckning än f. n. kunna prövas i civilprocessuell ordning, varvid den nuvarande besvärsrätten på det offentliga området i motsvarande mån inskränks. Vissa undantag föreslås dock. I fråga om de offentliga arbetstvisterna undantas t. ex. tvister rörande frågor som inte får regleras i avtal. Detta gäller dock endast om annat inte är särskilt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter föreslås samtidigt beträffande exempelvis tvister om frågor som regleras i lagen (1974: 12) om anställningsskydd. I övrigt undantas bl. a. tvister som handläggs i särskild processuell ordning samt tvistiga fordringar i konkurs och tvister om ersättning på grund av yrkesskada.
Utredningsförslaget innebär att arbetsdomstolen som första domstol skall ta upp och avgöra tvister om kollektivavtal samt tvister i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare vilkas anställningsförhållande regleras eller brukar regleras av kollektivavtal. Arbetsdomstolen skall vidare exklusivt pröva tvister om turordning vid uppsägning e. d. samt tvister om tillämpning av vissa lagar, t. ex. lagen (1928: 253) om kollektivavtal och lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt. I de mål som prövas av arbetsdomstolen som första domstol har kollektivavtalsslutande förening rätt att utan fullmakt väcka och utföra talan för den som är eller har varit medlem i föreningen. En förutsättning för att talan skall tas upp till prövning är i princip att förhandling, som kan påkallas enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt eller som anges i kollektivavtal, dessförinnan har ägt rum rörande tvistefrågan. I övrigt skall be-
träffande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol i tillämpliga delar gälla vad som i rättegångsbalken eller eljest är stadgat om rättegången i tingsrätt i dispositiva tvistemål. Lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden skall dock inte tillämpas i dessa mål. Vidare föreslås vissa avvikelser från de vanliga rättegångsreglerna. I stort sett överensstämmer de avvikande föreskrifterna med dem som f. n. gäller för arbetsdomstolen enligt lagen om arbetsdomstol.
De arbetstvister som inte skall prövas av arbetsdomstolen som första domstol handläggs vid tingsrätt i vanlig sammansättning, d. v. s. tre yrkesdomare. För dessa mål har föreslagits en särskild forumregel, som kompletterar bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken om laga domstol. Enligt denna särskilda forumregel får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. I övrigt gäller för tingsrätternas handläggning av en arbetstvist i princip samma processuella regler som för dispositiva tvistemål i allmänhet. Även lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall vara tillämplig på dessa arbetstvister. I några hänseenden föreslås dock särskilda bestämmelser. Om part i en tvist påstår att kollektivavtal som slutits av annan än parterna i målet har betydelse för prövning av tvisten, skall rätten bereda de parter som slutit kollektivavtalet tillfälle att yttra sig i målet. Vidare kan rätten förordna om kvittning av parternas rättegångskostnader, förutom i de fall som anges i rättegångsbalken, även när den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Dessutom skall, som förut nämnts, tingsrätternas avgöranden i arbetstvister överklagas till arbetsdomstolen och inte till hovrätt.
Beträffande rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans skall i tilllämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om rättegången i hovrätt i dispositiva tvistemål. På några punkter föreslås dock andra regler. Den viktigaste avvikelsen är att mål som fullföljts genom vad får företas till avgörande utan huvudförhandling, om inte muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl — t. ex. att målet har prejudicerande betydelse eller i övrigt är avstörre vikt från arbetsrättslig synpunkt — föranleder annat. När ett mål avgörs utan huvudförhandling, får domstolen bestå av ordförande samt två ledamöter som företräder organisationerna på arbetsmarknaden.
En reform av rättegången i arbetstvister enligt utredningens förslag kommer uppenbarligen att medföra en ökad arbetsbelastning vid arbetsdomstolen. Härtill kommer att andra reformer på arbetsrättens område, t. ex. den nyligen antagna lagen om anställningsskydd, kan ge upphov till ett ökat antal tvister vid denna domstol. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att antalet ledamöter i arbetsdomstolen fördubblas och att ytterligare heltidstjänster inrättas fördomstolens ämbetsmannaledamöter. Avsikten är att ledamöterna härigenom skall kunna arbeta samtidigt i skilda sammansättningar. Någon formell indelning på särskilda avdelningar föreslås dock inte, utan ledamöterna bör i stället cirkulera så långt det är möjligt.
Utredningen är enig om att av arbetsmarknadens organisationer endast SAF och de offentliga arbetsgivarna samt LO, TCO och SACO bör vara representerade i arbetsdomstolen. Däremot råder delade meningar om hur representationen i domstolen skall anordnas. Nuvarande sammansättningsregler innebär att högst sju ledamöter — tre ämbetsmannaledamöter, två arbetsgivarledamöter och två arbetstagarledamöter — tjänstgör på en gång samt att i vissa typerav mål, offentliga mål och tjänstemannamål, en särskild ledamot inträder istället för en av de ordinarie ledamöterna på arbetsgivarsidan resp. arbetsta-
garsidan. F. n. utses de ordinarie arbetsgivar- och arbetstagarledamöterna efter förslag av SAF och LO, medan de offentliga arbetsgivarna och TCO företräds endast genom särskilda ledamöter. Inom utredningen anser hälften avledamöterna att denna ordning bör behållas. De andra utredningsledamöterna menar att även de offentliga arbetsgivarna och TCO bör beredas permanent representation i arbetsdomstolen genom att antalet tjänstgörande ledamöterökas från sju till nio.
De nya reglerna om rättegången i arbetstvister föreslås träda i kraft den 1 juli 1974, d. v. s. samtidigt med lagen om anställningsskydd.
E. N.