Knut Söderwall 100 år. En ovanlig bemärkelsedag firades i mitten av december, då det svenska domarståndets äldste, f. d. regeringsrådet Knut Söderwall, uppnådde 100 års ålder och vid god vigör mottog uppvaktning av ett antal yngre juristkolleger och andra vänner.
    Söderwall är ett av de förnämligaste exemplen på det personsamarbete på högre poster domstolar och förvaltning emellan, som blev vanligt vid förra seklets mitt och som — trots juristernas relativa tillbakaträngande inom administrationen — alltjämt fortgår. Efter avlagd examen i Lund — juris utrisque kandidat — sökte han sig till Skånska hovrätten och blev efter avancemang där revisionssekreterare 1911. Under 1910-talet togs han i anspråk för olika uppdrag på den administrativa sidan — var t.f. JK 1916 samt t.f. expeditionschef i justitiedepartementet 1916 och 1917. Han var sedan expeditionschef i lantförsvarsdepartementet och försvarsdepartementet 1917—22 samt slutligen statssekreterare i försvarsdepartementet (under Per Albin Hansson som departementschef) 1922—23. Sistnämnda år återgick han såsom regeringsråd till domstolsväsendet och stannade i regeringsrätten till pensionsavgång 1943; sedan 1937 var han domstolens äldste ledamot och ordförande.
    Den mycket väsentliga, ehuru anonyma, insats i det allmännas tjänst, som illustreras av återgivna data, skulle — alldeles oavsett 100-årsdagen — vara värd att uppmärksammas av SvJT:s läsekrets och av svenska jurister överhuvud. Förf. av dessa rader minns, hur för 40 år sedan tidskriftens då aktivaste redaktionsmedlem Birger Wedberg i samtal med sina biträden nämnde Söderwall som en av sin tids mest förtjänta domstolsjurister. Den administrativa förmåga, som Söderwall visat och uppövat i olika departement — märk att särskild expeditionschefstjänsten i försvarsdepartementet under mellankrigstiden ansågs som den mest arbets- och omsiktskrävande bland motsvarande tjänster i kanslihuset! — kom väl till sin rätt under åren som ordförande i regeringsrätten med dess redan då prövande balans; här tillvann han sig den största respekt både bland ledamöterna och föredragandena: en av dem, Anders Tottie, har betecknat funktionen som föredragande under Söderwalls ordförandeskap som något av det mest krävande — tillika mest instruktiva — han haft att uträtta under en lång tid i offentlig tjänst.
    Den som uppnår 100 års ålder har av naturliga skäl få kolleger i livet — endast ett f. d. regeringsråd är nu kvar, som tjänstgjort under Söderwall. Det minne, hans starka personlighet efterlämnat på hans arbetsplatser och då särskilt i den högsta förvaltningsdomstolen, är emellertid så särpräglat att han för en äldre domar- och ämbetsmannageneration ännu framstår som ett nästan aktuellt namn. För SvJT är det därför naturligt att — om än med någon försening — bringa Knut Söderwall sin hyllning.
Kurt Holmgren