Lag om allmänna handlingar; betänkande av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK). I april 1975 avlämnade OSK sitt slutbetänkande— Lag om allmänna handlingar (SOU 1975: 22) — vari framlagts förslag till ett nytt kapitel i en grundlag som skall ersätta främst tryckfrihetsförordningen samt till ny sekretesslag och vissa följdändringar i rättegångsbalken m. m.
    OSK föreslår att offentlighetsprincipen liksom nu fastslås i grundlag och att undantagen anges i särskild lag. En förstärkning av skyddet för enskilds personliga förhållanden är en klar strävan i förslaget. Det har på andra områden synts möjligt att skära ner vissa sekretesstider.
    De grunder som skall få leda till hemlighållande är i stort sett desamma som nu gäller. En ny grund har tillagts som är avsedd att täcka den redan tillämpade s. k. riksbankssekretessen, nämligen "rikets centrala finans- och räntepolitik".
    En klarare gränsdragning mellan vad som skall anses vara allmänna och icke allmänna handlingar har uppställts. Ingen egentlig ändring i sak har avsetts. Den största nyheten i grundlagskapitlet är att besvärsordningen ändrats radikalt. Praktiskt taget alla besvär över beslut att inte lämna ut allmän handling skall enligt förslaget anföras hos kammarrätt och slutligt prövas av regeringsrätten.
    Den nya grundlagen utarbetas i övrigt av massmedieutredningen, som sannolikt lämnar sina förslag före halvårsskiftet 1975. Kommittéerna har samarbetat i denna del.
    Förslaget till lag om allmänna handlingar (LAH) innefattar större delen av sekretesskungörelserna. Regelkomplexet har på så sätt blivit mera överskådligt. Flera nya ämnen regleras i förslaget. Fasta regler om myndigheters skyldighet att diarieföra handlingar saknas nu. Diarier förs ändå, främst för att myndig-

 

heterna själva skall kunna överblicka handlingsbeståndet. Enligt OSK:s mening är diarieföring en nödvändig förutsättning för att offentlighetsprincipen skall kunna få avsedd genomslagskraft, och regler föreslås därför i detta avseende. I detta sammanhang föreslår OSK även att hemliga diarier inte skall få föras. Möjlighet finns dock att göra så knapphändiga anteckningar att en handlings innehåll inte kan avslöjas genom diariet.
    Sekretesslagen gäller inte myndigheter emellan. OSK föreslår vissa regler i detta avseende som bygger på vad som anses gälla i praxis. Den myndighet som besitter efterfrågad handling måste alltid göra en avvägning mellan den begärande myndighetens behov av att få tillgång till handlingen och det intresse som lett till att handlingen hålls hemlig. De materiella sekretessreglerna måste då beaktas. De sistnämnda har disponerats efter de i grundlagen uppställda sekretessgrunderna, vilket ger en bättre överblick. Det drag av uppräkning som präglar sekretesslagen behålls inom varje ämnesområde. Visserligen kan det föreslagna systemet leda till att mer än en bestämmelse kan vara tilllämplig på en handling. Någon olägenhet kan kanske ligga i detta, men fördelarna överväger kraftigt enligt OSK:s mening.
    De flesta paragraferna i förslaget innehåller s. k. skaderekvisit. Kan ingen skada av angivet slag inträffa vid utlämnande, skall hemlighållande inte heller få ske. Det gagnar offentligheten att myndigheterna tvingas göra klart för sig varför viss handling bör hållas hemlig. Vidare föreslås på flera områden en kortare sekretesstid än som gäller i dag. Tiden kan i allmänhet förlängas, men då måste en prövning i varje enskilt fall göras. På såväl utrikes- som försvarssekretessens områden föreslås en förkortning av sekretesstiden till en normaltid av 30 år. Under angivna omständigheter skall förlängning få ske, för utrikessekretessen dock längst till 40 år.
    Den s. k. riksbankssekretessen har utvidgats till att omfatta även regeringens handlande på området. Endast den centrala finans- och räntepolitiken berörs. De myndigheter, vilkas huvudsakliga uppgift är affärsverksamhet, bör i sekretesshänseende jämställas med sina konkurrenter. OSK föreslår därför en utvidgad sekretess för dessa myndigheter, medan kraven skärps för myndigheter med mera traditionella förvaltningsuppgifter.
    Tyngdpunkten i lagen utgör reglerna till skydd för enskilds förhållanden, ekonomiska såväl som rent personliga. De främsta nyheterna är följande:

— reglerna om taxeringssekretessen har förenklats; förmögenhetslängden skall ej längre vara skyddad

— statistiksekretessen har skärpts avsevärt och sekretesstiderna har förlängts

— skyddet för sjukvårdshandlingar har förstärkts

— administrativa beslut som innebär frihetsberövande skall inte få hållas hemliga— handlingar som gäller sjukskrivning ges ett bättre skydd

— sekretess blir möjlig för handlingar som gäller studiestöd, och detta inte bara under sjukdom

— psykologiska undersökningar skyddas

— handlingar inom skolans elevvård skyddas

— viss utvidgning av skyddet för den som gör anmälan i ärenden inom barnavården och nykterhetsvården.
    OSK föreslår att den till sin omfattning mycket vaga sekretessen kring socialregistret slopas.
    I fråga om rent ekonomiska förhållanden föreslås en sekretesstid av högst 20

 

år. Gäller det rent personliga förhållanden är sekretesstiden i stället 30 år, men här kan förlängning ske upp till 70 år efter prövning i det enskilda fallet. I de allra flesta fallen bryter den berörde enskildes samtycke sekretessen.
    LAH innefattar också en regel om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling. I sak motsvarar detta förslag den proposition som riksdagen nyligen avslagit. En uttrycklig förutsättning för förslaget i denna del är att regeln inte genom sin placering i lag skall påverka det s. k. meddelarskyddet. Massmedieutredningens kommande förslag torde innebära att denna förutsättning uppfylls. Dessutom innehåller lagen regler om utlämnande av allmän handling med förbehåll samt om regeringens befogenheter att dispensera från lagens bestämmelser.
Slutligen föreslår OSK att domstols möjligheter att påkalla utlämnande av handlingar regleras i rättegångsbalken. Kraven för att domstol skall få tillgång till hemliga handlingar — t. ex. i sådana fall som det s. k. Arbogafallet — har skärpts.
K. N.