Mytologi och juridik1
Rättvisan avbildas, då behov därav förekommer, som en kvinna med förbundna ögon, hållande i den ena handen en våg med två vågskålar, i den andra ett draget svärd. Vågen som sinnebild för rättvisan har sitt ursprung eller sin motsvarighet hos egypterna. I detta folks milda och etiskt högtstående religion intog föreställningen om ett rättfärdigt jordeliv som förberedelse för en tillvaro på andra sidan graven en central plats. Av Anubis infördes den avlidne i den mäktiga domssal, vid vars bortre ände Osiris, dödsrikets behärskare, tronade. Den avlidne inledde själv förhandlingarna genom att framsäga en försäkran om att han var ren från synd och ickehade gjort orätt, och därefter följde den vägning, varigenom giltigheten avhans försäkran prövades. I den ena vågskålen lades den avlidnes hjärta, i den andra ställde sig rättvisans gudinna, Maat, eller lades hennes symbol, strutsfjädern. Han hade bestått provet och vunnit inträde i Osiris' rike, om vågskålarna vägde jämnt, eljest slukade honom vidundret Amemait.
Maat har sitt namn av det egyptiska ordet för sanning och rättvisa, strutsfjädern är ideogrammet för detta ord. Såsom personifikation av en abstrakt egenskap är hon en färglös gudinna. Bilder av henne brukade vid tempelkulten frambäras som spis åt de större gudarna. Härigenom utmärktes, att sanning och rättvisa för dessa var den kost, varav de helst ville livnära sig. Bland gudarna framstod som den jordiska rättsordningens beskyddare särskilt Maats make Thot, ursprungligen en lokal gud för nedre Egyptens huvudstad, sedan dyrkad i hela landet. Denna rättsordning ansågs vara beroende av den gudomliga, men eftersom dess regler icke genom upptagande i en lagkodifikation eller på annat sätt hade blivit slutgiltigt fastställda hade den egyptiska rätten sin frihet till utveckling bevarad. Sålunda kunde inom bevisrättens område en utveckling äga rum från rättskipning genom ordalier i riktning mot fri bevisprövning genom domarens urskillning. I egyptisk liksom i babylonisk rätt blev dock icke själva domen verkställbar utan först en av den förlorande parten mer eller mindre frivilligt avgiven förklaring, att han underkastade sig domslutet.
Mose lag ansågs, såsom given av Gud, evig och oåtkomlig för ändringar