Nordiskt domarseminarium i sjörätt
Den 27 — 28 september 1979 hölls ett nordiskt domarseminarium vid Svea hovrätt. Det var Nordisk Institutt for Sjørett som för andra gången anordnade ett seminarium för nordiska domare som har att döma i sjörättsmål. Seminariet samlade 41 domare och vetenskapligt verksamma från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Svea hovrätt representerades bl. a. av hovrättspresidenten Sten Rudholm som också öppnade seminariet och hälsade deltagarna välkomna.
Seminariet inleddes med att hovrättslagmannen Birgitta Blom, Stockholm, och professorn Kurt Grönfors, Göteborg, föreläste över 1978 års Hamburg-konvention om sjötransport av gods. Skillnaden mellan de nu gällande Haag-Visby-reglerna och Hamburg-reglerna belystes men det klargjordes också att Hamburg-reglerna till stor del överensstämmer med sjölagens femte kapitel. För konventionens ikraftträdande fordras ratifikation av 20 stater och den kan därför inte beräknas träda i kraft inom de närmaste åren.
Justitierådmannen Leif Sevön, Helsingfors, och professorn Erling Selvig, Oslo, talade om lagvals- och jurisdiktionsfrågor i sjörätten, ett ämne som deltagarna senare under seminariet skulle få konfronteras med på ett annat sätt.
Efter inledande anföranden av hovrättsrådet Erik Linder, Stockholm, och amanuensis Hans Jacob Bull, Oslo, ägnades första dagens eftermiddag åt gruppdiskussioner om dröjsmålsproblem i certepartiförhållanden respektive förhållandet mellan ansvarsreglerna i sjölagen och skadeståndslagen. Bl. a. diskuterades om redaransvar kunde uppkomma vid färd med Harpsundsekan.
Den andra dagen ägnades åt en — som det uttrycktes i pressen — ovanlig overklig sjörättegång. Inför Nordens Högsta Domstol i sjömål med domare från Danmark, Finland, Norge och Sverige och med professorerna Jan Ramberg, Stockholm, och Allan Philip, Köpenhamn, såsom ombud för parterna — ett försäkringsbolag respektive ett rederi — spelades en fingerad rättegång upp inför seminariedeltagarna.
Målet gällde ersättning för godsskada under transport. Ett svenskt rederi hade anlitats av ett svenskt företag för att transportera ett parti strumpbyxor från England till Sverige. Konossement utfärdades i England. Lasten skadades under båttransporten på grund av vattenläckage från en rörledning vars koppling ej dragits åt ordentligt. Orsaken härtill var att finna hos de anställda på det engelska varv som strax före transporten till Sverige hade utfört arbeten på fartyget. När rederiet krävdes på ersättning för den skadade lasten uppstod tvist dels om tillämplig lag — engelsk eller svensk — och dels om rederiets ansvar för anlitad självständig företagares fel och försummelse.
Till sin hjälp hade ombuden såsom sakkunniga anlitat professorerna Sjur Brækhus, Oslo, och Kurt Grönfors vilka också hördes muntligen. Förhören liksom de