Trettonde europeiska justitieministermötet
På inbjudan av Greklands regering hölls det trettonde europeiska justitieministermötet i Aten den 25 — 27 maj 1982. De tidigare tolv mötena har hållits i Paris 1961, i Rom 1962, i Dublin 1964, i Västberlin 1966, i London 1968, i Haag 1970, i Basel 1972, i Lidingö 1973, i Wien 1974, i Bryssel 1976, i Köpenhamn 1978 och i Luxemburg 1980 (SvJT 1961 s. 528, 1962 s. 775, 1964 s. 388, 1966 s. 481, 1968 s. 596, 1970 s. 692, 1972 s. 804, 1973 s. 737, 1974 s. 608, 1976 s. 682, 1978 s. 550 och 1981 s. 73). Dessutom har informella möten ägt rum år 1975 i Obernai utanför Strasbourg, år 1977 i Wien, år 1979 i Aachen och år 1981 i Montreux (SvJT 1975 s. 583, 1978 s. 157, 1980 s. 653 och 1982 s. 350).
    I Atenmötet deltog Belgiens, Cyperns, Danmarks, Finlands, Frankrikes, Greklands, Islands, Italiens, Liechtensteins, Maltas, Nederländernas, Norges, Portugals, Schweiz', Sveriges och Österrikes justitieministrar. Från Storbritannien deltog två ministrar, the Minister of State in the Home Office och the Lord Advocate for Scotland. Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg, Spanien och Turkiet företräddes av departementstjänstemän. Som observatörer deltog företrädare för Kanada, Vatikanstaten, Europeiska Gemenskaperna (EG), Haagkonferensen för internationell privaträtt och Rominstitutet för privaträttens förenhetligande (UNIDROIT). Europarådets rådgivande församlings juridiska utskott, Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CDCJ) och dess kommitté för straffrättsliga och kriminologiska frågor (CDPC) var också representerade genom observatörer.

 

    Från Sverige deltog justitieministern Carl Axel Petri, statssekreteraren Bo Broomé, rättscheferna Staffan Magnusson och Hans Corell samt departementsrådet Måns Jacobsson. Sammanlagda antalet deltagare vid mötet var ca 130.
    Till ordförande vid mötet valdes Greklands justitieminister Stathis Alexandris och till vice ordförande Österrikes och Norges justitieministrar.
    Av de ämnen som diskuterades vid mötet kan nämnas namnlagstiftning, rättsliga problem som uppkommer vid en ökning av antalet trafikolyckor samt ekonomisk kris och kriminalitet. I samtliga dessa ämnen antog ministermötet resolutioner i vilka Europarådets ministerkommitté rekommenderas att vidta vissa närmare angivna åtgärder.
    Till grund för diskussionen rörande namnlagstiftningen låg en rapport som hade utarbetats av Nederländernas justitieminister. I rapporten redogörs för de ändringar i medlemsstaternas namnlagstiftning som har ägt rum under 1970-talet eller som f. n. håller på att genomföras. Ministermötet antog en resolution i vilken det konstateras att namnlagstiftningen ger upphov till likartade problem i de flesta medlemsstaterna samt att det därför skulle vara värdefullt att studera föreliggande problem och försöka att i största möjliga utsträckning komma fram till gemensamma principer för denna lagstiftning. I resolutionen rekommenderas Europarådets ministerkommitté att uppdra åt CDCJ att ta upp namnlagstiftningen på sitt arbetsprogram.
    Diskussionen rörande ekonomisk kris och kriminalitet ägde rum på grundval av rapporter som hade utarbetats av Österrikes och Frankrikes justitieministrar. Den österrikiske justitieministern framhöll i sin rapport att den ekonomiska kris som hade drabbat medlemsstaterna hade medfört ökad arbetslöshet och en ökning av antalet konkurser. Det anförs vidare i rapporten att det skulle vara värdefullt att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet. Den franske justitieministern hade i en omfattande rapport analyserat den forskning som hade ägt rum rörande sambandet mellan ekonomisk kris och kriminalitet. I rapporten uttalas att det inte föreligger något egentligt stöd för att det råder ett sådant samband. Vidare anförs att den ekonomiska krisen kan ha negativa effekter på rättsväsendet, bl. a. genom att medföra en ökning av antalet intagna i fängelser samt en förstärkning av de repressiva attityderna hos befolkningen och hos dem som verkar inom rättsväsende och kriminalvård.
    Under diskussionen i ämnet framhölls från flera håll vikten av att man i en tid av ekonomisk kris försöker lägga ökad tonvikt vid åtgärder för att förebygga brottslighet och för att tillskapa alternativa påföljder till fängelsestraff. Enighet rådde om värdet av fortsatt forskning både i de olika länderna och genom Europarådets försorg beträffande sambandet mellan ekonomisk kris och brottslighet. Från flera håll, bl. a. från den svenske justitieministerns sida, framhölls vikten av att stärka det internationella samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet. Justitieminister Petri underströk sålunda betydelsen av att så många stater som möjligt ratificerade det tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen som gör det möjligt att få en utlämning till stånd även för ekonomisk brottslighet. Han framhöll också vikten av det arbete som f. n. pågår inom Europarådet i syfte att få till stånd ett internationellt samarbete när det gäller skattebrott.
    Justitieministrarna antog en resolution i vilken de rekommenderar Europarådets ministerkommitté att uppdra åt CDPC att genomföra en studie av sambandet mellan ekonomisk kris och brottslighet. Enligt ministrarna borde studien bl. a. omfatta frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att förebygga brottslighet under en ekonomisk kris och vilka verkningar en ekonomisk kris har för rättsväsendet. Studien skulle ocksåomfatta vilka åtgärder som kan vidtas för att undvika en ökad användning av frihets-

 

berövande påföljder och behovet att i största möjliga utsträckning undvika frihetsberövande när det gäller unga brottslingar. Justitieministrarna rekommenderar också att CDPC skall ges i uppdrag att undersöka möjligheten att öka det internationella samarbetet i de ämnen som behandlas i resolutionen. Slutligen rekommenderas ministerkommittén att anmoda medlemsstaterna att undersöka möjligheten att tillträda tilläggsprotokollet till utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om samarbete i brottmål.
    Ämnet "rättsliga problem som uppkommer vid en ökning av antalet trafikolyckor" diskuterades på grundval av rapporter som hade utarbetats av Norges och Österrikes justitieministrar. Av den norska rapporten framgick att trafikmålen i de flesta länderhade minskat under senare tid och därför inte var något allvarligt problem för dessa medlemsstater men att dessa mål i vissa medlemsstater fortfarande utgjorde en besvärande belastning för domstolsväsendet. I en resolution rekommenderar justitieministrarna Europarådets ministerkommitté att uppdra åt CDCJ att studera de rättsliga problem som uppkommer i anledning av trafikolyckorna. CDCJ bör enligt rekommendationen ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheten att få till stånd en snabb handläggning i trafikmål som samtidigt tillgodoser de skadelidandes rättigheter.
    Vid justitieministermötena i Köpenhamn år 1978 och i Luxemburg år 1980 behandlades frågan om dödsstraffets avskaffande. Denna fråga berördes också vid Atenmötet. Flera justitieministrar, bl. a. justitieminister Petri, uttalade sin tillfredsställelse över att dödsstraffet sedan föregående justitieministermöte hade avskaffats i Frankrike. I en resolution uttalar justitieministrarna sin önskan att Europarådets ministerkommitté snarast möjligt behandlar det tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter som f. n. är under utarbetande och som syftar till ett avskaffande av dödsstraffet i fredstid. Det bör tilläggas att den turkiska delegationen vid mötet röstade emot denna resolution.
    Till mötet hade Europarådets generalsekreterare utarbetat en rapport rörande Europarådets verksamhet på det rättsliga området sedan föregående justitieministermöte. I denna rapport tog han också upp vissa frågor rörande förhållandet mellan Europarådet och EG. Denna fråga hade varit föremål för en ingående behandling vid det åttonde europeiska justitieministermötet i Lidingö år 1973.
    Generalsekreterarens behandling av denna fråga hade föranletts av att det inom EG föreligger en plan för en förstärkning av samarbetet mellan medlemsstaterna bl. a. på det rättsliga området, den s. k. Genscher-Colombo-planen. Generalsekreteraren uttalade sin oro över att en förstärkning av det rättsliga samarbetet inom EG skulle leda tillen uppdelning av Europa i två rättsliga områden, EG-staterna resp. de av Europarådets medlemsstater som står utanför EG.
    Under den diskussion som föranleddes av generalsekreterarens rapport framhöll de svenska, österrikiska och schweiziska justitieministrarna vikten av att Europarådets roll såvitt gäller det rättsliga samarbetet inte försvårades av det planerade samarbetet inom EG. Justitieminister Petri uttalade att Europarådet utgjorde en värdefull institution för internationellt rättsligt samarbete och att Europarådets kapacitet borde utnyttjas i full utsträckning. Visserligen var det enligt hans uppfattning ett faktum att tio av Europarådets medlemsstater också är medlemmar i EG. Han ansåg det trots detta vara mycket viktigt att denna omständighet inte minskade Europarådets roll som forum för rättsligt samarbete i syfte att få till stånd en harmonisering av nationell lagstiftning. Han framhöll att det ofta torde vara av intresse för alla Europarådets medlemsstater, oavsett om de är medlemmar i EG eller inte, att få till stånd lösningar som omfattar så många europeiska stater som möjligt. Enligt hans uppfattning skulle det vara möjligt att förstärka samarbetet på det rättsliga området mellan alla Europarådets medlemsstater.

 

Belgiens justitieminister, som talade på EG-staternas vägnar, framhöll att Gensche rColombo-planen inte skulle ses som en strävan från EG-staterna att minska Europarådets roll när det gällde det rättsliga samarbetet. Enligt hans uppfattning måste Europarådet och EG ses som två organisationer med olika målsättning som kompletterade varandra.
    Justitieministrarna antog en resolution rörande det europeiska rättsliga samarbetet. I resolutionen uttalar ministrarna att de hoppas att de nya initiativen till juridiskt samarbete inom EG skall ta full hänsyn till Europarådets kapacitet inom detta område. Ministrarna uttalar vidare att det är önskvärt att försöka få till stånd ett så konstruktivt samarbete som möjligt mellan Europarådet och EG i syfte att i största möjliga utsträckning uppnå resultat som täcker största möjliga geografiska område. Vidare uttalar ministrarna att Europarådet och EG bör sträva efter samordning för att undvika dubbelarbete. I resolutionen rekommenderar justitieministrarna Europarådets ministerkommitté att på rådets arbetsprogram ge hög prioritet åt att utveckla samarbetet mellan Europarådet och EG. Vidare uppmanar justitieministrarna ministerkommittén att vidta åtgärder för att förstärka Europarådets arbete inom det juridiska området, däri inbegripet mänskliga rättigheter, så att Europarådet kan effektivt vidmakthålla och utveckla sin roll när det gäller det europeiska rättsliga samarbetet.
    Justitieministrarna diskuterade också vissa rättsliga problem rörande nomader. Detta ämne hade tagits upp på dagordningen på begäran av Nederländernas justitieminister. Under diskussionen framhölls att arbete rörande nomader redan hade bedrivits inom Europarådet och att ett utkast till en rekommendation rörande statslösa nomader och nomader med obestämd nationalitet f. n. behandlades av CDCJ. Åtskilliga ministrar ansåg emellertid att nomadernas situation fortfarande inte var tillfredsställande i vissa stater och att det förelåg vissa rättsliga problem. Justitieministrarna uttalade sammanfattningsvis att Europarådet borde fortsätta att studera de rättsliga problemsom har samband med nomader.
    Justitieminister Petri tog också upp frågan om den europeiska konventionen om internationell giltighet av brottmålsdomar (European Convention on the International Validity of Criminal Judgments). Denna konvention gör det möjligt att överföra verkställigheten av fängelsestraff eller böter från den stat där ifrågavarande dom meddelades till en annan konventionsstat. Konventionen mottogs med stora förhoppningar när den tillkom år 1970, men enligt justitieminister Petri har dessa förhoppningar knappast uppfyllts. Konventionen har hittills ratificerats av endast sex stater, Cypern, Danmark, Norge, Sverige, Turkiet och Österrike. Den svenske justitieministern vädjade till sina kolleger att verka för att de stater som ännu inte har ratificerat konventionen gör det så snart som möjligt. Den danske justitieministern instämde i vad justitieminister Petri anförde.
    På inbjudan av Spaniens justitieminister beslöts att det fjortonde europeiska justitieministermötet skall äga rum i Madrid. Avsikten är att mötet skall hållas under våren 1984. Den norske justitieministern inbjöd justitieministrarna att hålla det femtonde mötet i Oslo år 1986.
 

M.J.