Vad gör boxningsmisshandeln rättsenlig?
Boxning går som bekant ut på att någon av kontrahenterna genom att tilldela motståndaren slag, företrädesvis mot huvudet, skall endera försätta denne i försvarslöst tillstånd, s. k. knockout, eller av ett domarkollegium bedömas vara överlägsen och därför tillerkännas segern. Att ett mycket stort antal boxningsmatcher innehåller sekvenser som enligt brottsbalken är att hänföra till grov misshandel torde inte med fog kunna bestridas. Trots detta uteblir åtal för brott mot brottsbalkens 3 kapitel. Därmed måste också förutsättas att en dödsmisshandel i boxningsringen — vanligare i en del andra länder än här — skulle gå fri från rättslig påföljd. Det skulle med andra ord innebära att en person skulle kunna slås ihjäl genom ett med full avsikt utdelat slag utan att rättssystemet skulle reagera. "Lagligen ihjälslagen" — kan den kombinationen vara möjlig i en rättsstat?
Den svenska lagstiftningen erbjuder medborgarna ett gott skydd till "liv och hälsa" som rubriken till brottsbalkens 3 kapitel lyder. Även den som av oaktsamhet förgår sig mot någon riskerar ett relativt hårt straff. Bekämpandet av våld och våldsmentalitetens uttrycksformer har av lagstiftaren ansetts särskilt angeläget i en tid då det ökande föraktet för individens rätt till kroppslig integritet blivit allt påtagligare. Men våldet och dess uttrycksmedel har sålunda en skyddad zon, undantagen rättsliga ingripanden, där även den grövsta misshandel kan fortgå ostört — t. o. m. bejublad av en tillstädeskommen publik som njuter av våldsutövningen.
Det måste uppenbarligen vara av värde intill nödvändighet att söka klargöra vilka rättsliga värderingar som lett fram till att boxningsmisshandeln kan bedömas vara rättsenlig. Efter en ovanligt rå boxningsmatch i Göteborg i slutet på femtiotalet ställde jag till riksåklagaren frågan av vad skäl denna grova misshandel inte blev föremål för åtal. Dåvarande riksåklagaren Heuman lämnade ett utförligt svar — och skall hedras därför — som utmynnade i att "boxning utövas i ett av samhället accepterat syfte". Det betyder, såvitt jag förstår, att eftersom den s. k. boxningssporten är fri att utövas enligt sina regler tolererar samhället de överträdelser av gällande lag som ofrånkomligen följer därav. Detta är givetvis konsekvent. Samhället skall självfallet inte straffa den boxare som regelrätt utövar den hantering samhället sanktionerat — och f. ö. till yttermera visso understöder ekonomiskt. Däremot borde samhället utan tidsutdräkt förklara att boxning utövas i ett syfte som inte kan accepteras eftersom detta syftes uppnående förutsätter handlingar som är straffbelagda i brottsbalken. Lagstiftningen bör, om tveksamhet härutinnan