W. E. VON EYBEN. Tema med variationer. Köpenhamn 1982. G. E. C. Gad. 239 s.

 

Festskrift til Professor, dr. jur. W. E. von Eyben. Köpenhamn 1982. Juristforbundets Forlag. 246 s.

 

Det är en mycket originell bok professor von Eyben har skrivit som en sammanfattning av en lång och skiftande juristkarriär. Titeln — "Tema med variationer" — alluderar på författarens intresse för musik. Han hade en gång för avsikt att ägna sig yrkesmässigt åt musiken, och ett avsnitt i hans bok bär den självironiska rubriken "Hvilken kustner mistede verden ikke i mig!". Kompositionen av boken är sådan att temat utgörs av en "anklageskrift", i vilken författaren anklagas för "grov og oftere gentagen forsømmelse og skødesløshed som ansat i offentlig tjeneste, dels ved at han ganske har undladtat handle i overensstemmelse med de forventninger, som må stilles til en jurist i offentlige stillinger og hverv, dels ved at han i disse stillinger har varetaget interesser, der har været den offentlige tjeneste aldeles uvedkommende". Variationerna på temat — 22 till antalet — berör olika element i författarens liv betraktade genom hans egna glasögon. De följs av en avslutande "coda", av vars rubrik framgår att författaren anser sig kunna hoppas på att läsaren vid bedömande av anklagelsen mot honom skall stanna vid att som påföljd utdöma en villkorlig dom på de ännu icke ifyllda raderna på bokens sista sida.
    I början av boken ges några glimtar från ett nordjylländskt postkontor på 1920-talet, varefter läsaren får stifta bekantskap med författarens färgstarka Tante Augusta. Härefter får läsaren följa författaren genom hans juridiska karriär: i justitsministeriet, i allmän domstol, som sekreterare i den första efterkrigstidens "ankenævn", vars uppgift var att behandla överklaganden i mål om förräderi och samarbete med fienden, som ledamot av resningsinstansen "klageretten", som ordförande i monopolrådet och i juristernas fackliga organisation och, sist men inte minst, som forskare och universitetslärare. Intressanta är de partier av boken som ger författarens syn på "retsopgøret" i Danmark efter kriget, på kommittéväsendet, på det nordiska lagsamarbetet och på den juridiska stilen i skrift och i muntligt framförande eller, med författarens terminologi, "retssprogets musik".
    Boken är underhållande och läsvärd. Den rymmer en blandning av intressanta minnen och tänkvärda reflexioner, och den är skriven med en underfundig humor och med en klädsam blygsamhet och distans till ämnet. Samtidigt ger den en god bild av de många betydelsefulla insatser som författaren har gjort på juridiska och andra arbetsfält.
    Ungefär samtidigt med von Eybens bok utgavs också en festskrift till von Eyben med anledning av hans 70-årsdag. Festskriften skiljer sig från många andra festskrifter genom att den inte är en samling uppsatser utan inbördes sammanhang. Som framgår av professor Mogens Koktvedgaards förord, är alla de uppsatser som ingår i festskriften avsedda att anknyta till von Eybens olika verksamhetsområden. Som en erinran om von Eybens insatser i justitsministeriet behandlar departementschef Niels Madsen under rubriken "Justitsministeriets udtalelser om grundlovsspørgsmål" en viktig del av ministeriets rådgivande verksamhet. I en annan uppsats redogör den nyligen avgångne højesteretspræsidenten Mogens Hvidt under titeln "Dommergerningen" för sina erfarenheter från en lång karriär som domare i olika instanser. Om

 

von Eybens verksamhet i det efter kriget upprättade "ankenævnet", i "klageretten" och i monopolrådet erinrar uppsatser av professor Ditlev Tamm, förutvarande højesteretsdommer A. Blom-Andersen och direktör Hans Duborg. För den nordiska utblicken svarar professor Stig Strömholm, som i sin uppsats "Nordiskt samarbete. Utvecklingslinjer och argument" intar en förmedlande hållning mellan dem som anser nordisk rättslikhet vara ett primärt mål att sträva efter och dem som snarast ser det nordiska lagsamarbetet som ett hinder mot en naturlig utveckling av de nationella rättssystemen.
    Det intresse som von Eyben manifesterat för det juridiska språket har föranlett ordföranden i Dansk Sprognævn Allan Karker att i en artikel analysera hur lagspråket i Danmark utvecklats under 1970-talet. Bakgrunden är den "vejledning" om språket i lagar och förordningar som justitsministeriet utfärdade 1969, delvis under intryck av den kritik av det dåvarande författningsspråket som framförts av von Eyben och andra. Karker konstaterar att 1969 års "vejledning" haft ett stort och positivt inflytande på språket i lagar och andra föreskrifter under det följande årtiondet. Artikeln är intressant även mot bakgrund av den diskussion om författningsspråket som förts i Sverige under de senaste åren.
    Genom att direkt avspegla von Eybens egen verksamhet har festskriften inte bara blivit en värdig och välförtjänt hyllning till von Eyben själv utan också för en större publik åskådliggjort bredden och djupet av de insatser som denne framstående danske och nordiske jurist gjort på många av rättslivets områden.
 

Hans Danelius