NIKLAS BRUUN. Uppfinnarrätt i anställningsförhållande. Finlands Juristförbunds Förlags AB. Jyväskylä 1982. 263 s.

 

Den finska lagstiftningen rörande rätten till uppfinningar som har gjorts av anställda har nyligen blivit föremål för en ingående studie av jur. dr. Niklas Bruun. När det gäller den egentliga patenträtten råder en långtgående rättslikhet mellan de nordiska länderna. Detta är dock inte fallet beträffande den speciella del av uppfinnarrätten som avser rätten till arbetstagares uppfinningar. Skillnader föreligger sålunda i viktiga avseenden mellan de norska och svenska lagarna, å ena sidan, och de finska och danska lagarna, å den andra. Likheterna mellan den finska och den svenska lagstiftningen på detta område är dock så stora att Bruuns bok är av stort intresse även för svenska läsare.
    I boken behandlas ingående förarbetena till den finska lagen. Även de svenska förarbetena redovisas, och skillnader mellan de finska och svenska lagarna analyseras. Den praxis som finns i Finland, nämligen ett fåtal domstolsavgöranden och ett antal utlåtanden av den finska nämnden för arbetstagares uppfinningar, återges och diskuteras.
    Av särskilt intresse för svenska läsare är författarens behandling av den grundläggande frågan om arbetsgivarens övertaganderätt. På denna punkt föreligger väsentliga skillnader mellan de nordiska länderna. Enligt finsk och dansk rätt har arbetsgivaren sålunda en ovillkorlig rätt att förvärva uppfinningar gjorda av hans anställda i betydligt större omfattning än enligt svensk och norsk rätt. Den finska lagstiftningen överensstämmer för övrigt på denna punkt så gott som fullständigt med det förslag till lagändringar som lades fram i Sverige år 1964, det s. k. Edlingska förslaget (SOU 1964: 49). Detta förslag genomfördes dock inte. Det förtjänar att nämnas att den nuvarande svenska regleringen i detta avseende har kritiserats från arbetsgivarsidan. Det har sålunda hävdats att den svenska lagen inte ger arbetsgivarna tillräckliga möjligheter att förvärva de anställdas uppfinningar (jfr betänkandet Arbetstagares uppfinningar, SOU 1980: 42).
    En annan huvudfråga på detta rättsområde är givetvis vilken ersättning en arbetstagare skall ha när arbetsgivaren helt eller delvis tar över rätten till hans uppfinning. Även denna fråga behandlas ingående i boken. Den svenska och finska regleringen överensstämmer på denna punkt, men både den svenska och den finska lagen innehåller endast mycket allmänt hållna kriterier för hur ersättningen skall bestämmas. Författarens redovisning och diskussion av finska avgöranden har därför stort intresse för svenska läsare.
    Även i övrigt innehåller boken intressant material. Den bör därför vara av stort värde för dem som i Sverige har anledning att handlägga frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar.
 

Måns Jacobsson