488 Arne ArstamOm förhållandet mellan äktenskapsbalken och jordabalken
Efter 67 års användning har Giftermålsbalken pensionerats och efterträtts av Äktenskapsbalken. Att den gamla balken uppnådde så hög ålder — rentav den gamla folkpensionsåldern — är en händelse som ser ut som en tanke; efter så lång tid då de samhälleliga förhållandena ändrats så radikalt måste rimligtvis den nya balken innehålla en mängd nya och angelägna förändringar. Så har dock inte alls blivit fallet. Och inte heller har det synts mycket av den rejäla upplysningskampanj som utlovats i samband med ikraftträdandet. I själva verket är förändringarna i Äktenskapsbalken ganska marginella medan de stora förändringarna inryms i Ärvdabalken. I de nya arvsreglerna ligger också inbyggda betydande förändringar beträffande arvsskatterna om vilka det dock varit mycket tyst från statsmaktens sida.
Här nedan skall endast en aspekt på den nya Äktenskapsbalken beröras,nämligen den brist på nytänkande som präglar balken e vad den avhandlaräkta makars fasta egendom.
GB 6:4 stadgade, att en make inte fick avhända sig eller låta inteckna den fasta egendom i vilken den andre maken hade giftorätt utan dennes samtycke. Denna regel avspeglade det gamla bondesamhällets syn på betydelsen av den fasta egendomen. Sådan egendom var centralpunkten i ekonomin; gården var den fasta punkten i tillvaron i bondesamhället. Det var naturligt att man omgärdade sådan egendom med regler och inskränkningar som utgjorde hinder mot lättsinniga dispositioner.
Vi är numera ganska långt från det samhälle, som behövde den typ av reglering som GB 6:4 innehöll. Äkta-make samtycke utgör inte längre problemet; i själva verket har Jordförvärvslagen för länge sedan tagit hand om de viktiga och verkliga problemen kring överlåtelsen av fast egendom som utgör jordbruksfastighet. Vill man även fortsättningsvis ha regler som inskränker äkta makars rätt att utan andra makens medgivande överlåta eller pantsättasådan egendom som är verkligt väsentlig för ekonomin, måste man utforma sådana regler med betydligt större fantasi och realism. Den make som är ägare till ett aktiebolag innehållande ett helt fastighetsimperium kan utan vidare överlåta aktier eller pantsätta dem utan att alls nämna det för den andre maken, men för överlåtelse av en ekonomiskt betydelselös markremsa krävs samtycke. Detta tycks ha förbisetts helt av den nya Äktenskapsbalkensförfattare, som utan saklig förändring fört vidare de gamla reglerna till den nya balken.
Till den kritik för bristande realism som konserveringen av reglerna om överlåtelse och pantsättning av fast egendom innebär skall läggas ytterligare följande: Vi har faktiskt fått en ny Jordabalk sedan GB infördes 1921. Av den framgår bl. a., att panträtt i fast egendom upplåtes genom att fastighetens ägare överlämnar pantbrev som pant för en fordran. Att ägaren dessförinnan måste ha fått inskrivningsmyndighetens medverkan till inteckning är en teknikalitet, och f. ö. kan en fastighetsägare vid förvärv av fastigheten ha fatt med på köpet både belånade och obelånade pantbrev. Trots dessa obestridliga realiteter innehåller Äktenskapsbalken den sålunda även i tekniskt avseende föråldrade regeln, att samtycke av äkta maken krävs vid inteckningsåtgärden.Ville man verkligen se till att försäkra den icke-ägande maken inflytande på pantsättning av makens fasta egendom borde rimligtvis regeln utformas med hänsyn till JB:s pantsättningsregler. Det kan invändas, att det även före införandet av JB rådde ett ganska likartat förhållande beträffande pantsätt-