Nyheter i juristutbildningen
En betydelsefull omläggning av juristutbildningen vid landets tre juridiskafakulteter genomfördes 1977. Det viktigaste inslaget i denna utbildningsreform var införandet av alternativa och valfria kurser, vanligen benämnda specialkurser, i syfte att möjliggöra en fördjupning och breddning av utbildningen inom några av den studerande själv valda områden. En annan viktig förändring var att det gjordes obligatoriskt för varje student att skriva ett examensarbete. De tidigare tillämpade studierna kunde som bekant bytas ut mot många gånger ganska elementära kurser i icke juridiska ämnen; en möjlighet som ibland missbrukades. För att bereda utrymme för specialkurserna inom bibehållen studietid (4 1/2 år), minskades utrymmet för vissa av de obligatoriska ämnena i utbildningen, vilket bl. a. kom att gå ut övernational- och företagsekonomi, straff- och processrätt (härom närmare nedan) och vissa delar av civilrätten, såsom speciell fastighetsrätt, immaterialrätt och transporträtt.
    Under de senaste åren har studieordningen på olika sätt utvärderats. Det torde råda enighet om att specialkurserna på det hela taget har slagit mycket väl ut. Studenterna uppskattar i allmänhet påtagligt möjligheterna att kunna fördjupa sig på några valda områden och når där ofta sina bästa resultat. Det är säkerligen värdefullt att de på några områden får tillfälle att tränga djupare och arbeta aktivt med juridisk litteratur som inte är primärt tillrättalagd för läroboksändamål. Även för forskningen har specialkurserna visat sig vara en vitaliserande faktor. Det obligatoriska examensarbetet har också välkomnats överlag och utgör, genom att ställa krav på självständig källsökning och skrivträning, ett av utbildningens allra viktigaste inslag.

 

    Den framkomna kritiken har gällt vissa mindre centrala inslag i studieplanen, såsom att det första studieåret innehållit alltför många småkurser och förlitet av "riktig juridik". Ett kritiserat inslag har också varit att 5 poäng (d. v. s.studieveckor) avsatts till en specialkurs som bundits till att avse endera straff eller processrätt, det s. k. kvasiobligatoriet. Det har varit svårt att organisera sådana specialkurser för alla studenter på ett fullödigt sätt. I dessa hänseenden har förändringar vidtagits fr. o. m. 1987. Kvasiobligatoriet har avskaffats och utrymmet har återförts till det obligatoriska studiet av de grundläggande ämnena straff- och processrätt som därvid utökats från 10 poäng vardera till 12 poäng resp. 13 poäng. Härigenom tillgodosågs den av berörda ämnesföreträdare hävdade uppfattningen att det i dessa ämnen ställt sig svårt — ochä ven olyckligt — att skära ned det obligatoriska stoffet. Från praktiskt verksamma jurister, inte minst inom domarkåren, hade också framförts farhågor för att straff- och processrätten blivit för sammanträngda i det obligatoriska studiet.
    I Stockholm och Uppsala, däremot hittills ej i Lund, har kritiken mot utformningen av det första studieåret lett till att studiet av civilrätten flyttats fram till att börja redan med andra terminen. Härigenom får studenterna på ett tidigt stadium pröva på central juridik i form av civilrätt A (avtals- och köprätt, värdepappersrätt m.m.). Studiet av rättshistoria, allmän rättslära, rättssociologi m.m. har sammanförts till en "teoretisk termin", den sjunde. Efter dessa ändringar ser normalstudieplanen vid den juridiska fakulteten i Stockholm fr. o. m. 1987 ut som här återges. Studieplanen i Uppsala är nästan helt densamma. Det bör dock påpekas att studenterna genom förkunskapskravens relativt liberala utformning har betydande frihet särskilt under studiernas senare del att frångå normalplanen, t. ex. genom att läsa specialkurs tidigare, något som också sker i stor utsträckning.

 

Termin 1      Juridisk introduktionskurs                                                 10 p

                      Rättsteknik                                                                               2 p

                      Offentlig rätt                                                                            8 p

Termin 2      Civilrätt A                                                                              10 p

                       Civilrätt B                                                                              10 p

Termin 3      Civilrätt C                                                                              10 p

                      Civilrätt D                                                                              10 p

Termin 4     Straffrätt                                                                                12 p

                      Ekonomi                                                                                  8 p

Termin 5      Processrätt                                                                            13 p

                       Internationell rätt                                                                 7 p

Termin 6      Förvaltningsrätt                                                                  10 p

                       Skatterätt                                                                              10 p

Termin 7      Rättshistoria                                                                          6 p

                       Rättssociologi                                                                        2 p

                       Rätt och samhälle                                                                 4 p

                       Allmän rättslära med rättsinformatik                              8 p

Termin 8      Specialkurser                                                                       20 p

Termin 9      Examensarbete                                                                    20 p eller

                       examensarbete                                                                     10 p och

                       specialkurser                                                                        10 p.

 

Den tematiska kursen rätt och samhälle är i Stockholm avsedd att ges en rättssociologisk inriktning. Varje specialkurs omfattar 10 eller 5 poäng. Specialkursernas antal och innehåll varierar i viss mån från år till år beroende på förändringar i lärartillgång och studentintresse. Flertalet kurser återkommer dock i liknande form.
    Till belysning av specialkursernas ämnesval och inriktning listas här de kurser som fakulteten i Stockholm anordnat under höstterminen 1987 och som är avsedda att ges under vårterminen 1988.

 

Förteckning över specialkurser, höstterminen 1987

Försäkringsrätt                                                                                             10 p 

Konsument- och marknadsrätt                                                                10 p

Europaprocess                                                                                              10 p

Advokatens ställning och ansvar                                                               5 p

Bolagsrätt                                                                                                      10 p

Sjö- och transporträtt                                                                                10 p

Företagsbeskattning                                                                                  10 p

Internationell skatterätt                                                                           10 p

Kommersiell avtalsrätt                                                                             10 p

Immaterialrätt                                                                                           10 p

Juridisk engelska                                                                                       10 p

Aktiebolagsrättshistoria                                                                          10 p (läskurs)

Arbetsrätt                                                                                                    10 p

Internationell miljörätt                                                                           10 p

Rättsinformatik med datarätt                                                               10 p

Skadeståndsrätt                                                                                        10 p

Bygg- och miljörätt                                                              5 p (på Tekniska Högskolan)

Påföljder vid kontraktsbrott                                                                   5 p

Boenderätt                                                                                                  5 p

Svensk skiljedomsrätt                                                                              5 p

Straffrätt I                                                                                                  5 p

Kommunalrätt                                                                                           5 p

Straffprocessrätt                                                                                       5 p

Internationell skiljedomsrätt                                                                5 p

 

Förteckning över specialkurser, vårterminen 1988

Rättssociologi                                                                                          10 p (läskurs)

Juridisk franska                                                                                       5 p

Juridisk tyska                                                                                           5 p

Insolvensrätt                                                                                           10 p

Kommersiell avtalsrätt                                                                        10 p

Ersättningsrätt                                                                                      10 p

Företagsbeskattning                                                                            10 p

Medierätt                                                                                               10 p

Rättsinformatik med datarätt                                                          10 p

Utländsk och jämförande rätt                                                          10 p

EG-rätt                                                                                                   10 p

Aktiebolagsrättshistoria                                                                    10 p (läskurs)

Mänskliga rättigheter                                                                        10 p

Straffprocessrätt                                                                                  5 p

 

 

Lufträtt I och II                                                                                   10 p

Rättsregleringsteknik                                                                          5 p

Taxeringsprocess                                                                                 5 p

Statsrätt                                                                                                 5 p

 

En välkommen nyhet gäller examensbenämningen, där det trista "juristexamen" ersatts med det hävdvunna juris kandidat. Det var återinförandet av fil kand som här banade vägen. Det kan nämnas att jur kand nu som förr är den i Finland använda beteckningen liksom cand jur i Danmark, Island och Norge. Påpekas bör att det är helt i sin ordning för den som utexaminerats under den tid den officiella benämningen var juristexamen att kalla sig jurkand. Den som så önskar kan få ett särskilt bevis härpå genom att vända sig till resp. fakultets expedition.
    Juris licentiatexamen har något tidigare återinförts vid de tre fakulteterna (se Bernitz i SvJT 1986 s. 74). Jur lic omfattar 80 poäng (= två studieår) av vilka 30 poäng skall avse genomgångna kurser och 50 poäng författande och framläggande av en licentiatavhandling. Att studera för jur lic kan vara en lämplig väg att uppnå specialistkompetens inom ett ämnesområde utan att för den skull satsa på den rättsvetenskapliga banan.
    En annan nyhet gäller betygssättningen. Mot de juridiska fakulteternas bestämda önskemål avskaffades 1977 den tidigare fyrgradiga betygsskalan till förmån för den vid de filosofiska fakulteterna gängse tregradiga: väl godkänd, godkänd och underkänd. Denna betygsskala ledde till klara orättvisor, välkända både för lärare och studenter, främst därigenom att betyget godkänd —som skulle motsvara både B och Ba i den gamla betygsskalan — fick en orimligt stor spännvidd. Det stod för allt mellan klena, med nöd och näppe godkända prestationer till riktigt bra resultat som dock inte till fullo nådde upp till det högsta betyget. Det var en lättnad att den gamla betygsskalan —B, Ba, AB förutom underkänt — återinfördes från 1 sept 1986, även för de studenter som befinner sig under utbildning. Notarienämnden har för poängberäkning vid konkurrens om tingsnotarieplatser utarbetat särskilda omräkningstal. Den återinförda fyrgradiga skalan bör bidra till att minska studenternas press i samband med tentamen. I samma riktning bör verka att poängtalen för erhållande av notarieplats gått ner påtagligt, i vart fall om man bortser från vissa högattraktiva tingsrätter (främst i och nära universitetsstäderna).
    En annan av 1970-talets nyheter, grundläggande rättsutbildning, en tvåårig utbildning vid de juridiska fakulteterna (d. v. s. 80 poäng), har aldrig fått något nämnvärt genomslag i praktiken, vilket säkerligen hänger samman med att den inte anknyter till några särskilda yrkeskarriärer. Den avsedda funktionen att utgöra en vidareutbildning för personer i "mellankarriärerna" (kontorister etc.) har grundläggande rättsutbildning inte fått. Antalet studenter som per år avlägger denna examen är litet (läsåret 1986/87 endast 34 i hela landet). Sannolikt rör det sig i flertalet fall om personer som inte funnit sig ha möjlighet att fortsätta mot en jur kand. Trots den ringa praktiska betydelse grundläggande rättsutbildning uppnått har det inte ansetts finnas tillräckliga skäl att avskaffa densamma. Den fyller en funktion som etappavgångsmöjlighet och komplicerar knappast studieorganisationen eftersom studenterna följer samma undervisning som de övriga, om än i delvis annan ordningsföljd.
    Avslutningsvis bör framhållas att de stora problem som idag möter de

 

juridiska fakulteterna i Sverige inte är av studieorganisatorisk art utan gäller bristande ekonomiska resurser och dålig genomströmning. Juristlinjen är den per års studieplats utan tvekan billigaste reguljära utbildningslinjen inom det svenska högskoleväsendet. Årsstudieplatskostnaden är endast en ringa bråkdel av vad som är fallet inom många andra utbildningar. Resursknappheten visar sig i för stora undervisningsgrupper, väl knappt undervisningsutbud och bristande möjligheter till individualiserad handledning. Det sagda gäller även sedan statsmakterna 1986 skurit ned antalet årliga nybörjarplatser på juristlinjen rätt avsevärt (från 1 185 till 1 005 per år i hela landet) utan att skära nedanslagen och på denna väg höjt beloppet per årsstudieplats (som nu i Stockholm utgör ca 5 600 kr per år). Åtgärden påverkar nämligen knappast de fasta kostnaderna. Den torde dock ha bidragit till att minimipoängen för antagningen till juristlinjen höjts ganska avsevärt vid de tre fakulteterna höstterminen 1987. I Stockholm fordrades för direkt antagning från gymnasiet ett studentbetyg på 4,1 (vårterminen 1988 4,1—4,0).
    Antagningspoängen brukar inte skilja sig annat än marginellt mellan de tre fakulteterna. Det kan nämnas att könsfördelningen bland de nyintagna studenterna numera är nästan helt jämn, ca 50 % män resp. kvinnor.
    Det andra huvudproblemet är de orimligt omfattande studieavbrotten. Den gamla tumregeln att ca hälften av dem som börjar läsa juridik tar examen gäller inte längre. I Stockholm når endast ca 25 % fram till examen ännu 6,5 år efter studiernas påbörjande (30% efter 8 år) och siffrorna från de båda andra fakulteterna är likartade. Detta har lett till att antalet nyutexaminerade jurister blivit väsentligt färre än vad man tidigare räknat med. Bakom de många studieavbrotten torde ligga en rad samverkande förklaringar varsin bördes vikt är svår att fastlägga, såsom bristande studiemotivering och studievana, ekonomiska problem, personliga och sociala förhållanden (delvis sammanhängande med tidig familjebildning) samt inte minst god tillgång till tillräckligt lockande alternativ på arbetsmarknaden. Klart är dock att det är ungdomar som kommer tämligen direkt från det vanliga treåriga gymnasiet som klarar sig bäst och att äldre personer och studerande med sämre förkunskaper har störst studieavbrottsfrekvens; ett föga överraskande förhållande. Otvivelaktigt döljer sig dock bakom siffrorna många trista och onödiga studiemisslyckanden som det med större resurser vid fakulteterna borde ha varit möjligt att delvis undvika.
Ulf Bernitz