MAURO CAPPELLETTI. The Judicial Process in Comparative Perspective. Clarendon Press, Oxford 1989 (XXII + 417 s.).
1. En lektion i mörkerseende: Cappelletti och den komparativa processrätten
En sen höstkväll 1958 marscherade 30 rekryter ut genom kaserngrinden vid Kungl. Norrlands Trängregemente i Sollefteå. Övningsfältet låg i nästan totalt mörker. Soldaterna ställdes upp riktade mot fienden, som påstods vara grupperad kring ett snår ungefär 75 m bort. Alla stirrade intensivt — men de sågo intet.
Då talade löjtnanten: ”Glo inte bara rakt mot målet! Ögats tappar och stavar är så konstruerade att ni riskerar att stirra er blinda i mörkret. Titta också på sidorna av målet och bakom och framför det. Då framträder bilden av snåret — och fienden — klarare!” Och de gjorde som han sade. Och se: fienden (två trasiga halvfigurer i papp) tog skugglik form inför deras ögon. Vapnen lades an och riktades in. Tystnaden trasades sönder av detonerande lösplugg...
Nu är det 1990. Plutonen är avmönstrad men lärdomen består. Den rättsvetenskapsman som avgränsar sig till att enbart forska pang på snåriga tillämpningsproblem riskerar att skriva sig blind. Faran minskar om perspektivet vidgas. Bakom snåret ligger rättshistorien, på sidorna den komparativa — jämförande — rätten och framför den rättspolitiska diskussionen de lege ferenda. De har alla ett egenvärde, men de får också aktuella tilllämpningsfrågor de lege lata att framstå i ett klarare ljus. Det gäller inte minst den jämförande rätten.
Men stämmer allt detta in även på processrätten? Har vi inte här att göra med ett rättsområde av utpräglad juridisk-teknisk natur, där problemen mest består av finknäckning av intrikata detaljfrågor, starkt bundna till det gällande nationella förfarandet och utan egentlig rättspolitisk laddning?1 Är jämförande studier verkligen meningsfulla eller ens möjliga på processrättens område? Jo men visst! Den komparativa forskningen har ett existensberättigande — och fortfarande väldiga utvecklingsmöjligheter — även inom processrätten.2 I många fall är stora delar av processrätten importerade mer eller mindre oförändrade från ”främmande” länder. Här skall bara erinras om den tyska processrättens stora exportframgångar i början av vårt sekel, inte minst i Sverige. Att studera ursprungslandets rätt kan då vara motiverat även i diskussionen de lege lata. Det är vidare en missuppfattning att upplysning i nationella processuella frågor endast kan vinnas vid sådan direktpåverkan och geografisk närhet. Särskilt i rättspolitiska sammanhang, i debatten de lege ferenda, kan studier av avlägsna och ”främmande” rättssystem undanröja förutfattade meningar och ge konstruktiva uppslag. Och det är givetvis en myt att processrätt är — eller måste vara — enbart ett finsnickeri bortom sådana stora principiella frågor och samband som skär djupt in i samhällskroppen. Breda och principiellt viktiga ämnen som (1) domstolarnas (och domarnas) roll och ansvar, (2) domstolarnas lagprövningsrätt, (3) medborgarnas rätt till ett effektivt och jämlikt rättsskydd (en ”social processrätt”, ”access to justice”) och (4) den rättsliga integrationen via domstolarna (i t. ex. USA och inom EG) är bara några exempel på — i
1 Jfr t. ex. Lindblom, Grupptalan (1989) s. 45 med där anförda arbeten. 2 Betr. komparativ forskning inom processrätten se Zweigert & Kötz, Einführung in die Rechtsvergleichung, Band 1, 2 uppl. 1984 s. 296 ff. och Cappelletti & Garth i International Encyclopedia of Comparative Law, Volume XVI, chapter I avsnitt I:2.