Anders Agell (red.), Föreningsfrihet och stridsåtgärder på arbetsmarknaden — Gustafssonmålet i perspektiv. Rättsfondens skriftserie, Iustus förslag, 1999, 182 s.

Ett av senare års mer uppmärksammade rättsfall är målet mellan Torgny Gustafsson och svenska staten avseende brott mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Konventionen gäller som bekant sedan den 1 januari 1995 som lag här i landet genom den s.k. inkorporeringslagen (1994:1219). Tvisten mellan Gustafsson och staten ledde till två avgöranden från Europadomstolen. I den första domen, som gavs i april 1996, fann Europadomstolen att någon överträdelse av konventionens bestämmelser inte skett. Domstolens andra avgörande från juli 1998 innebar att Gustafssons ansökan om resning avslogs. Bakgrunden till målet var i korthet följande. Gustafsson drev i en enskild firma en restaurang och ett vandrarhem på Gotland. Han var inte medlem i någon arbetsgivarorganisation. Nio av företagets tio anställda var oorganiserade. Hotell- och Restauranganställdas förbund krävde att Gustafsson antingen skulle bli medlem i Hotell- och Restaurangarbetsgivareföreningen — och därigenom bunden av gällande kollektivavtal — eller ingå ett s.k. hängavtal med förbundet. Gustafsson vägrade att gå med på förbundets krav. Förbundet utlöste därför i juli 1987 blockad och bojkott mot Gustafssons verksamhet. Under år 1991 sålde Gustafsson verksamheten. Han hävdade i målet att försäljningen var en följd av de negativa verkningarna av stridsåtgärderna. Den centrala frågan i målet var om överträdelse skett av artikel 11 i Europakonventionen. I artikeln anges bl.a. att var och en har rätt

till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Rättsfonden anordnade i juni 1996 ett seminarium i anledning av den första domen av Europadomstolen. Inledningsanförandena vid seminariet har nu samlats i en utgåva i fondens skriftserie med professor Anders Agell som redaktör. Boken innehåller uppsatser av — förutom Agell — professorerna Kent Källström, Tore Sigeman och Peter Hanau samt jur.dr Johan Schelin. Sist i boken återges på engelska Europadomstolens bägge domar. I den inledande uppsatsen av Källström presenteras målet tillsammans med en analys av avgörandena. Källström beskriver närmare avvägningen mellan den positiva föreningsrätten, som ger arbetstagarorganisationen rätt att kräva en kollektivavtalsreglering, och den negativa föreningsrätten, som kan åberopas av en arbetsgivare som vägrar att underkasta sig en sådan reglering. Källström behandlar den proportionalitetsprincip som Europadomstolen tillämpat vid avvägningen och kommer till slutsatsen att svensk rätt numera får anses innehålla en sådan princip, som gäller i vissa situationer då det mot en enskild arbetsgivare riktas krav på tecknande av kollektivavtal. Han framhåller samtidigt att principens tillämpningsområde torde vara begränsat. Sigemans följande uppsats innehåller en genomgång av den positiva och negativa föreningsrätten enligt svensk rätt och enligt EG-rätten. Tillsammans med en historisk återblick och en närmare genomgång av relevanta regler i Europakonventionen och Europarådets sociala stadga

får läsaren hjälp med att sätta in målet i dess rätta sammanhang. Sigeman berör också det s.k. Kellermanmålet (AD 1998:17), som meddelades efter det första avgörandet av Europadomstolen. I det målet kom bl.a. frågor om innebörden och räckvidden av artikel 11 under domstolens prövning. Kellermanmålet behandlas även i uppsatsen av Agell. Sigemans genomgång utmynnar bl.a. i slutsatsen att det finns skäl att anta att Europakonventionen uppställer ett förbud mot stridsåtgärder som kränker den negativa föreningsrätten i vissa extrema fall. Den fråga som Sigeman därefter ställer är huruvida denna regel är försedd med någon sanktion enligt gällande svensk rätt. Han avfärdar — säkert välgrundat — den lösning på frågan som skulle innebära att Arbetsdomstolen, utan direkt lagstöd, utdömde allmänt skadestånd vid fall av brott mot den antagna regeln.
    I den följande uppsatsen av Schelin jämförs översiktligt rättsläget angående föreningsfrihet och stridsåtgärder i Danmark, Finland och Norge. Schelin konstaterar bl.a. att den negativa föreningsrätten har ett relativt svagt skydd i alla dessa länder.
    Uppsatsen av Hanau behandlar frågeställningarna i Gustafssonmålet ur ett tyskt perspektiv. Författaren belyser särskilt institutet ”förklaring om allmängiltighet” i tysk rätt. Sådan förklaring kan meddelas under förutsättning att kollektivavtalsbundna arbetsgivare sysselsätter mer än hälften av de arbetstagare som faller under ett kollektivavtal och en förklaring är påkallad från allmän synpunkt. Genom förklaringen gäller kollektivavtalets normer även för arbetsgivare och arbetstagare som tidigare inte varit bundna av avtalet. Hanau anger förekomsten av detta

institut som en förklaring till varför ”Gustafsson-fall” inte torde kunna uppkomma i Tyskland. När det gäller rätten till stridsåtgärder beskriver Hanau vidare de båda grundläggande principerna inom tysk konflikträtt, nämligen paritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. I den avslutande uppsatsen av Agell anläggs ett rättspolitiskt perspektiv på Gustafssonmålet och på blockadåtgärder mot småföretag i allmänhet. Diskussionen tar sin utgångspunkt bl.a. i förslagen i betänkandet Medling och lönebildning (SOU 1998:141), vilka numera i vissa delar lagts till grund för lagstiftning (se bl.a. prop. 1999/2000:32 och bet. 1999/2000:AU05). En samling uppsatser av detta slag kring i huvudsak samma frågeställningar medför oundvikligen vissa upprepningar och överlappningar. Dessa inslag skall dock inte överdrivas eftersom det på samma gång är just det förhållandet att flera författare, från delvis olika vinklar, riktar ljuset på samma grundfrågeställningar som gör boken så intressant och läsvärd. Sammantaget ger boken genom denna uppläggning läsaren goda förutsättningar att själv läsa och analysera avgörandena i Gustafssonmålet och att följa med i den diskussion kring dessa frågeställningar som sannolikt kommer att fortsätta. Att frågor om blockad av enmans- och familjeföretag är aktuella politiska frågor visas bl.a. av behandlingen i riksdagen av den nyss nämnda prop. 1999/2000:32. Till sist något om bristen på grundlig korrekturläsning av boken. Slagfelen förekommer stundtals relativt frekvent och utgör ett störande inslag vid läsningen. Det positiva intryck som boken i grunden ger påverkas dock inte. Anders Eka