Notiser
Donation till Tore Alméns minnesfond
Stiftelsen Tore Alméns minnesfond grundades år 1920 till minnet av den föregående år vid endast 47 års ålder bortgångne Tore Almén. Stiftelsen har till uppgift att främja rättsvetenskaplig verksamhet, främst sådan som är av omedelbar betydelse för det praktiska rättslivet, samt att understödja strävandena för en alltmer vidgad nordisk rättsgemenskap. Den har bl.a. delat ut forskningsstipendier genom förmedling av de juridiska fakulteterna och lämnat bidrag till stipendier för yngre juristers deltagande i nordiska juristmöten. Stiftelsen har också ett par gånger delat ut Tore Alméns pris för en framstående rättsvetenskaplig prestation av betydelse för det praktiska rättslivet. Fondens kapital var ursprungligen 60000 kr och har sedermera stigit till ungefär 3 miljoner kr för att efter de senaste årens negativa utveckling på värdepappersmarknaden sjunka till ca 2,6 miljoner.
Stiftelsen har nu mottagit en generös donation av f.d. textilläraren Ingrid Lüzell, som har testamenterat hela sin kvarlåtenskap, värderad till ca 1,5 miljoner kr, till fonden. Ingrid Lüzell var syster till Arvid Lüzell, som avled vid 61 års ålder år 1969. Arvid Lüzell hade efter sedvanlig domarutbildning och en mångårig tjänstgöring som revisionssekreterare år 1959 tillträtt som häradshövding i den då nybildade Svartlösa domsaga i Huddinge. I ett kort före sin död upprättat testamentet förordnande han att all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla systern. Om någon del av egendomen skulle finnas i behåll vid systerns död skulle den enligt testamentet tillfalla Tore Alméns minnesfond. Det är alltså Arvid Lüzells vilja som hans syster nu har rättat sig efter och stiftelsen hyser den största tacksamhet mot båda syskonen. Anders Knutsson
HD om tjänstefel
Frågor om tillämpningen av den år 1989 införda bestämmelsen om tjänstefel i 20:1 BrB har varit föremål för en rad avgöranden i HD som tolkats på olika sätt. I en den 2 april 2004 meddelad dom har nu HD prövat frågan om domare som utan laglig grund har förklarat villkorligt medgiven frihet förverkad därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel.
HD fann det utrett att domaren genom beslutet i myndighetsutövning åsidosatt vad som gällde för uppgiften och att detta skett av oaktsamhet. När det därefter gäller bedömningen av om gärningen med hänsyn till omständigheterna var att anse som ringa framhöll HD att inte endast objektiva faktorer som uppgiftens art och gärningens effekter var av betydelse utan också den grad av oaktsamhet som gärningsmannen visat.
Förverkande av villkorligt medgiven frihet är enligt vad HD framhöll av ingripande betydelse för den enskilde varför det måste ställas höga krav på noggrannhet och omsorg när beslut fattas i sådana frågor. Samtidigt skulle beaktas att felet i det aktuella fallet kunde undanröjas i hovrätten och att det därför inte uppstod någon skada förutom den olägenhet som följde av att det blev nödvändigt att överklaga. Annat var inte heller visat än att felet berodde på ett tillfälligt förbiseende och inte på någon nonchalans eller likgiltighet inför uppgiften (jfr prop. 1988/89:113 s. 17 och 25). Sammanfattningsvis fann HD att gärningen var att anse som ringa och därför inte skulle medföra straffansvar.
Dag Victor