Litteratur

 

 

Ny juridisk litteratur
Civilrätt
Affärsjuridiska uppsatser. Vingestipendiet 2008 (Iustus 2009, 343 s.). Boken innehåller fyra examensarbeten vid de juridiska fakulteterna som har premierats av advokatfirman Vinge år 2008. Axel Adlercreutz och Lars Gorton Avtalsrätt II (6 uppl. Juristförlaget i Lund 2010, 195 s.). Avtalsrätt II är andra delen av en samlad framställning över den svenska allmänna avtalsrätten. I denna upplaga har Lars Gorton gått in som medförfattare. Tillägg har gjorts till följd av utvecklingen inom litteratur, rättspraxis, avtalsklausuler och internationella principer (PICC och PECL).
    En ny försäkringsrörelselag. Finansdepartementet (Ds 2009:55) En utvidgad trafikförsäkring. Slutbetänkande av Trafikförsäkringsutredningen(SOU 2009:36) Folke Grauers Familjerätt för fastighetsmäklare (Norstedts 2009, 111 s.). Boken, som riktar sig till fastighetsmäklare, innehåller en bred men ändå kortfattad framställning av partner samt reglerna om arv, testamente och dödsboförvaltning.
    Lätt att göra rätt — om förmedling av brottskadestånd. Betänkande av Utredningen om frivillig betalning av brottsskadestånd (SOU 2010:1). Kent Löfgren, Anders Lagerstedt,
Roger Persson Österman och Bo Svensson Personligt ansvar vid likvidationsplikt, värdeöverföringar, företrädaransvar samt skattefrågor vid obestånd (4 uppl. Norstedts 2009, 207 s.). Boken beskriver de regler i aktiebolagslagen, årsredovisningslagen och skattebetalningslagen som kan medföra att aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktören kan göras personligen ansvariga för bolagets förpliktelser. Den nya upplagan har uppdaterats med hänsyn till lagändringar och ny praxis t.o.m. augusti 2009. Ny konsumentkreditlag. Justitiedepartementet (Ds 2009:67). Henry Olsson Upphovsrättslagstiftningen. En kommentar (3 uppl. Norstedts 2009, 658 s.). I den nya upplagan har förhållandena fram till juli 2009 beaktats. Bl.a. har ändringar gjorts i upphovsrättslagens kapitel om ansvar och ersättningsskyldighet genom införlivandet av Europeiska Gemenskapens s.k. sanktionsdirektiv. Placering av barn över nationsgränser med stöd av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention m.m. Justitiedepartementet (Ds 2009:62). Jan Ramberg och Johnny Herre Internationella köplagen (CISG). En kommentar. (3 uppl. Norstedts 2009, 814 s.). I denna upplaga har beaktats avgöranden från domstolar och skiljenämnder som rapporterats efter det den förra upplagan år 2004. Vidare har beaktats bl.a. uttalanden i viktiga frågor av CISG Advisory Council. Ingrid Uggla, Jörgen Grönlund och Cecilia Gunne Bo i bostadsrätt (4 uppl. 2010, Norstedts 265 s.). En Handbok som ger information om grundläggande bestämmelser rörande bostadsrätt.

Den nya upplagan har kompletterats med ett skattekapitel. Straffrätt Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg Kriminalrättens grunder. Svensk straffrätt I (Iustus, 2010 578 s.). Verket är en lärobok rörande straffrättens allmänna del. Det finns också ett kapitel som behandlar regler och principer för s.k. brottslighetskonkurrens. Boken utgör den första delen i en bokserie som getts namnet Svensk straffrätt.

 

Offentlig rätt
Allmänna handlingar i elektronisk form — offentlighet och integritet. Slutbetänkande av Eoffentlighetskommittén (SOU 2010:4). Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag — övervägande och förslag. Finansdepartementet (Ds 2009:60). Lars Clevesköld, Lars Lundgren och Anders Thunved Handläggning inom socialtjänsten (14 uppl. Norstedts 2010, 474 s.). I boken beskriv de regler som styr beredning och beslut i ärenden hos de nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Sedan föregående upplaga har nya lagar trätt ikraft och flera ändringar gjorts i lagstiftningen. I den nya upplagan redovisas dessa samt nytillkomna rättsfall och JO-uttalanden.
    En ny kameraövervakningslag. Betänkande av 2008 års kameraövervakningsutredning (SOU 2009:87).
     En utvidgad trafikförsäkring. Slutbetänkande av Trafikförsäkringsutredningen (SOU 2009:96).
    Enklare lagtext om miljökonsekvensbeskrivningar. Miljödepartementet (Ds 2009:65).

    Fingeravtryck i uppehållstillstånd. Slutbetänkande av Viseringsutredningen (SOU 2009:91). David I Fisher Mänskliga rättigheter. En introduktion (5 uppl. Norstedts 2009 114 s.). I boken presenteras det internationella skyddet för rättigheter på global och regional nivå. Sigvard Holstad Sekretess i allmän verksamhet. Vägledning till reglerna i grundlag och i den nya offentlighets- och sekretesslagen (4 uppl. Norstedts 2009, 360 s.). I boken lämnas en orientering om sekretessen inom polisväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, utbildningsväsendet, skatteväsendet och domstolsväsendet. Rune Lavin Lagrådet och den offentliga rätten. 2007–2009 (Iustus 2009, 133 s.). I boken beskrivs hur Lagrådet behandlade olika offentligrättsliga ämnen i sina yttranden under lagrådsperioden september 2007–augusti 2009. Eva Lenberg, Ulrika Geijer och Anna Tansjö Offentlighets- och sekretesslagen. En kommentar. Pärm1 kap. 1–27, Pärm 2 kap. 28–44 (Norstedts 2009). Lagkommentaren är en omarbetning av den tidigare lagkommentaren till 1980 år sekretesslag, som den 30 juni 2009 ersattes av den nya offentlighets- och sekretesslagen. I kommentaren har lagändringar, som trätt i kraft senast den 1 december 2009, beaktats, Erik Nerep och Wiweka Warnling-Nerep Marknad & Myndighet. Förvaltningsrätt i ett näringsrättsligt perspektiv (2 uppl. Norstedts 2009, 126 s.). Framställningen återknyter till rättsfall och JO-fall samt till författarnas egna juridiska verksamhet. Den nya upplagan är väsentligt omarbetad och har en starkare

inriktning mot näringsrättsliga frågor.
    Regeringsrätten 100 år (Iustus 2009, 605 s.). Jubileumsskrift utgiven med anledning av att det förflutit 100 år sedan Regeringsrätten inrättades. Skriften innehåller 75 bidrag inom många olika ämnesområden huvudsakligen med anknytning till Regeringsrätten och dess lagtillämpning.
    Statsluftfarten. Försvarsdepartementet. Näringsdepartementet (Ds 2009:56).

 

Processrätt
Ett samlat insolvensförfarande — förslag till ny lag. Slutbetänkande av 2007 års Insolvensutredning (SOU 2010:2).
    Resningsförfarandet i brottmål — återupptagande av förundersökning och rätt till biträde.

Delbetänkande av Förundersökningsutredningen (SOU 2009:98). Patrik Södergren Vem dömer i gråzonen? Domstolsprövning i gränslandet mellan offentlig rätt och privaträtt. Ak. avhandling (Iustus 2009, 644 s.). I avhandlingen diskuteras möjligheterna till domstolsprövning av tvistefrågor som kan hänföras till gränslandet mellan offentlig rätt och privaträtt. Jenny Söderlund Konkursrätten om konkursboet ses som en association i tvångslikvidation med borgenärerna som medlemmar. Ak. Avhandling (Iustus 2009, 640 s.). Avhandlingen går ut på att belysa konkursens juridiska natur. Den klarlägger konkursrättens innehåll och konturer såsom rättsområde enligt ”associationstanken”.

 

Finansrätt
Jan Kleerup och Hans Tegnander
Fastigheten och skatten (FAR

SRS Förlag, 2009, 261 s.). I denna handbok behandlas olika skattefrågor avseende kommersiella och privata fastigheter. Mervärdesskatt för den individuella sektorn, m.m. Finansdepartementet (Ds 2009:58).

 

Arbetsrätt
Bo Ericson och Stellan Gärde Preskription i arbetsrätten. En vägledning för praktiker (2 uppl. Norstedts 2009, 238 s.). I boken ges en samlad redogörelse för vad som gäller beträffande arbetsrättslig preskription. Den nya upplagan är i vissa delar omarbetad och utvidgad bl.a. om preskriptionslagen och den nya diskrimineringslagen. Sjöarbetskonventionen — om Sveriges anslutning. Betänkande av MLC-utredningen (SOU 2009:95).

 

Utländsk och internationell rätt
Eivind Smith Konstitusjonelt demokrati (Fagbolaget 2009, 504 s). I boken framställs Norges konstitution i principiell och komparativ belysning. Jorn Oyrehagen Sunde och Knut
Einar Skodvin (eds) Rendevous of European Legal Cultures (Fagbokforlaget, 220 s.). I boken behandlas i tolv bidrag frågor kring den pågående harmoniseringen av europeisk rätt.

 

Allmän och blandad juridik
Sven Martinger Juridikordbok. Svensk-engelsk fackordbok (5 uppl. Norstedts 2010, 123 s.). I boken presenteras i alfabetisk ordning svenska juridiska ord och uttryck översatta till engelska. Den nya totalreviderade upplagan innehåller cirka 500 nya översatta ord och uttryck. Nils-Olof Berggren

MOSA SAYED, Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige. En internationellt privaträttslig och jämförande studie. Iustus Förlag 2009. 421 s.

 

Den rubricerade uppsaliensiska doktorsavhandlingen i ämnet internationell privaträtt godkändes den 29 januari 2010 efter offentligt försvar inför en osedvanligt månghövdad publik, i vilken för ovanlighetens skull ingick ett par uniformerade vakter. Avhandlingen hade redan före disputationen väckt massmediernas kritiska intresse och beklagligtvis också gett upphov till ett antal anonyma hotelser. En del av kritiken och angreppen torde ha berott på misstolkning av avhandlingsförfattarens teser, vilka faktiskt inte är radikalare än att de i huvudsak ryms inom ramen för befintliga lagfästa svenska internationellt privaträttsliga bestämmelser. Många synes vara omedvetna om att svenska domstolar redan enligt idag gällande svensk internationell privaträtt ibland tillämpar utländsk rätt och att detta även kan gälla sådana utländska rättsregler vilka bygger på islamiska rättsprinciper.
    Avhandlingen består av nio kapitel, men kan i mina ögon lämpligast indelas i tre huvuddelar. Den första delen (kap. 1–4, s. 19–133) innehåller en introduktion åtföljd av en beskrivning med ord och siffror av Sverige som ett mångkulturellt invandringsland med många muslimska invandrare och en invandrarpolitik som från att präglats av assimilationsideologin har utvecklats i mångkulturell riktning. En del av uppgifterna kan ifrågasättas, dock utan att det har någon avgörande betydelse för avhand-

lingen i stort. Den andra delen (kap. 5, s. 134–253) ägnas åt en detaljerad och enligt experternas uppfattning vederhäftig beskrivning av den sunniislamiska arvsrätten, som den kodifierats i Egypten. Det är den tredje delen (kap. 6–9, s. 254–378) som enligt min mening utgör det mest intressanta i avhandlingen. I denna del diskuterar författaren huvudsakligen vilka regler som av svenska domstolar bör tillämpas vid fördelning av arv efter arvlåtare med ursprung i länder med muslimskt präglad arvsrätt. I 1 kap. 1 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo stadgas att rätt till arv efter svensk medborgare skall, även när han inte hade hemvist i Sverige, bedömas enligt svensk lag, samtidigt som arv efter medborgare i annat land prövas enligt lagen i det landet. Testationsfrihetens gränser med hänsyn till laglott o.d. prövas också enligt lagen i det land där testator vid dödsfallet var medborgare (se samma lags 1 kap. 5 §). Svensk internationell successionsrätt bygger i utomnordiska sammanhang således på den s.k. nationalitetsprincipen (i fråga om nordiska medborgare med hemvist i Norden råder däremot den s.k. domicilprincipen, innebärande tilllämpning av hemvistlandets lag). Inom EU arbetar man sedan länge på enhetliga kollisionsregler på successionsrättens område och dessa kommer med stor sannolikhet till övervägande del att bygga på domicilprincipen,

dock med rätt för arvlåtaren att i stället välja sitt medborgarskapslands lag (se kommissionsförslaget KOM(200)154 slutlig).
    Skälen bakom bruket av de två anknytningsmoment som traditionellt används i den internationella successionsrätten, dvs. medborgarskap och hemvist (stadigvarande bosättning), har enligt min mening under de senaste åren avsevärt försvagats. Deras användning har oftast motiverats med att tillämpningen av medborgarskapslandets resp. hemvistlandets lag motsvarar arvlåtarens förmodade värderingar och förväntningar, i synnerhet när de två länderna sammanfaller, såsom när en invandrare efter en längre tids bosättning i det nya landet även förvärvar landets medborgarskap. Att en invandrare efter hemvist- och medborgarskapsbytet ansluter sig till det nya landets arvsrättsliga värderingar är dock numera inte lika sannolikt som förr i tiden. Vid den tid då Kristina och Karl Oskar lämnade Duvemåla och bosatte sig i Minnesota innebar hemvistbytet en mycket radikalare brytning med ursprungslandet än vad som är fallet med många av Sveriges nutida invandrare, vilka icke blott alltför ofta lever isolerade i utkanten av det svenska samhället utan dessutom med hjälp av moderna kommunikationer (satellit-TV, Internet osv.) mentalt kan fortsätta att leva kvar i sitt ursprungsland. Förvärvet av svenskt medborgarskap betyder inte heller mycket i detta avseende. I motsats till många andra länder, där naturalisation föregås av språk- och kunskapsprov eller t.o.m. av en edgång där den nye medborgaren lovar trohet åt sitt nya hemlands konstitutionella principer inklusive medborgerliga rättigheter och förpliktelser, ställer Sverige inga krav på kunskaper, värderingar, lojalitet eller känslomässig samhörighet (en helt annan sak är att många nya svenskar faktiskt hyser dylika känslor ändå). Sverige kräver numera inte heller att naturaliserade svenskar gör sig av med sitt gamla medborgarskap, vilket gör att många av dem får dubbelt medborgarskap. Något förenklat kan sägas att den recenserade avhandlingens praktiskt viktigaste tes fokuserar på fördelningen av kvarlåtenskap efter muslimer vilka är svenska medborgare (och oftast även är stadigvarande bosatta här i riket) men också besitter medborgarskap i sitt ursprungsland. De ovan beskrivna bestämmelserna i 1937 års lag tar inte uttryckligen ställning till sådana fall där arvlåtaren vid sin död hade såväl svenskt som utländskt medborgarskap, men den traditionella, icke-lagfästa huvudregeln i den svenska internationella privaträtten är att man i dylika fall bör behandla vederbörande som endast varande svensk medborgare och följaktligen fördela hans kvarlåtenskap enligt svensk rätt (jfr senast Högsta domstolens uttalande om det svenska medborgarskapets ”prevalens” i NJA 2008 s. 660, på s. 667). Avhandlingsförfattaren finner detta otillfredsställande ur ett mångkulturellt perspektiv och menar att man i dessa situationer hellre bör följa rätten i den islamiske arvlåtarens ursprungsland, förutsatt att denne uttryckt önskemål i den riktningen eller kan anses att värderingsmässigt och kulturellt ha haft starkare band till det landet än till Sverige. Eftersom det endast är ett mindre antal arvlåtare som kan förväntas att under sin livstid uttryckligen ta ställning på denna punkt, är det rent faktiskt de sistnämnda ban-

den som enligt författarens förslag oftast blir avgörande.
    Denna tes, begränsad i princip till fall av dubbelt medborgarskap, är inte särskilt omvälvande och kan framstå som lockande mot bakgrund av den ovan beskrivna samhällsutvecklingen. Enligt min mening skulle dess implementering emellertid ge upphov till stora praktiska problem, eftersom styrkan hos den avlidne arvlåtarens kulturella och värderingsmässiga bindningar inte kan mätas med någon exakthet. Det religiösa engagemanget hos många medborgare vilka själva skulle beteckna sig som muslimer är förmodligen inte intensivare än motsvarande engagemang hos flertalet medlemmar i Svenska kyrkan, dvs. ganska ljumt. En och samma person kan för övrigt vara praktiserande muslim i vissa avseenden (t.ex. i fråga om mathållningen), samtidigt som han känner sig främmande inför de islamiska arvsreglerna, vilka inte bara är svårbegripliga och nästan häpnadsväckande komplicerade utan dessutom negativt särbehandlar kvinnor, icke-muslimer och utomäktenskapliga barn.
    De sistnämnda diskrimineringsproblemen kan enligt författaren lösas med hjälp av de sedvanliga internationellt privaträttsliga verktygen, såsom ordre public-förbehållet och den europeiska människorättskonventionens direkta verkan. Avhandlingen kan kritiseras för att den inte analyserar de svenska grundlagsreglernas roll i detta avseende, men denna obestridliga brist uppfattar jag inte som särskilt allvarlig. Det skydd mot diskriminering som regeringsformen erbjuder konsumeras praktiskt taget helt av den europeiska människorättskonventionen och kan dessutom anses ingå i de av ordre public-förbehållet skyddade ”grunderna för rättsordningen här i riket” (se 1 kap. 12 § i 1937 års ovannämnda lag). Min viktigaste invändning mot författarens huvudtes är av pragmatisk natur. Arvsreglerna är i så motto dispositiva att eniga arvingar helt kan bortse ifrån dem. Bestämmer sig arvlåtarens barn att utav respekt för sin avlidna pappa fördela hans kvarlåtenskap i enlighet med islamiska principer är de fria att göra det, men de är lika fria att strunta i hans kulturella rötter och dela lika. Bokens förslag är således av intresse endast när arvingarna (normalt barnen) är oeniga. Alla jurister med erfarenheter av arvstvister mellan syskon kan intyga att dessa tvister tillhör de bittraste som finns, oftast är emotionellt laddade och är ägnade att resultera i livslång fiendskap helt utan rimlig proportion till de begränsade ekonomiska värden som de vid ytligt påseende handlar om. Att i dessa fall göra utgången beroende av något så svårbestämt och subjektivt som arvlåtarens värderingar och kulturella tillhörighet är att främja onödigt processande och skada samtliga inblandade. Dessa negativa följder skulle måhända till en viss del kunna mildras om de normalt tillämpliga svenska arvsreglerna endast kunde avvikas ifrån om den som påkallar tillämpning av det andra medborgarskapslandets lag styrker att de svenska reglerna med hänsyn till arvlåtarens kulturella bakgrund på ett grundläggande och uppenbart sätt strider mot dennes värderingar. Någon sådan bevisbörderegel eller annan liknande begränsning föreslås dock inte i avhandlingen. Stundom kan man fortfarande möta den uppfattningen att de internationellt privaträttsliga kol-

lisionsreglerna är av rent rättsteknisk karaktär och saknar ideologi och ”sociala värden”. Den recenserade avhandlingen, och inte minst vissa reaktioner som den har mött, visar klart att så inte är fallet. Frågan om huruvida och när en invandrare i svenska domstolars ögon blir underkastad svensk successionsrätt är absolut inte ideologifri och värdeneutral. Svaret är inte lika självklart som när man diskuterar tillämpning av svensk straffrätt. Avhandlingens stora förtjänst är att den åskådliggör den internationella privaträttens funktionssätt i ett multikulturellt Sverige, där en betydande andel av befolkningen har sina rötter i främmande länder med religiöst och kulturellt präglade familje- och successionsrättsliga regler vilka avsevärt skiljer sig från svensk rätt.
Michael Bogdan