Litteratur
Titti Mattsson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården. Liber 2010. 184 s.
Den övergripande målsättningen när utsatta barn omhändertas för samhällsvård är att ska få det bättre än om de hade varit kvar hos föräldrarna. Vanligen förutsätter detta att barnets anknytning till familjehemsföräldrarna kan tryggas utan att kontinuitet i relationen till de biologiska föräldrarna äventyras. Barns trygghet vid familjehemsvård och dess förhållande till sin ursprungsfamilj respektive den s.k. fosterfamiljen behandlas i Titti Mattssons "Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården". I fokus är frågan om relationen mellan det placerade barnet och familjehemsföräldrar kan ges större rättsligt skydd. Utgångspunkten vid familjehemsvård av barn är ju att familjehemsföräldrarna har en kontraktuell relation med den kommun som gett dem uppdraget som familjehem men inte med det placerade barnet (eller för den delen de biologiska föräldrarna). Rättsligt skydd av relationen barn och familjehemsföräldrar kan enligt svensk rätt endast erhållas genom överflyttning av vårdnaden eller adoption med vårdnadshavarens godkännande. Till skillnad från t.ex. dansk och norsk rätt ger svensk rätt inga möjligheter till s.k. tvångsadoption, även om detta diskuterats. "Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården" består av sex kapitel inklusive introduktion och avslutande diskussion. Med stöd av i huvudsak svensk men också internationell forskning redovisas för utvecklingen mot pluralistiska familjemönster "såsom postnuklära familjer, nätverksfamiljer, fyrklöverfamiljer, transnationella familjer och seriella kärnfamiljer" — en utveckling som förklaras i termer av managment, modernitet och individualisering. Under rubriken "Barns rätt till familj i internationell rätt" behandlas framförallt det europarättsliga systemet dvs. Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rätten till familjeliv enligt EU:s regelverk. Det mest nydanande avsnittet är redogörelsen för domstolspraxis i de fåtal mål rörande överföring av vårdnad till familjehemsföräldrar som avgjorts. Här visar Mattsson på svårigheterna att nå enhetlighet i rättspraxis när ett skönsmässigt barnets bästa ska vägleda domstolarna. Hennes empiriska undersökning antyder att de krav som i praktiken ställs för en övergång av vårdnaden från de biologiska föräldrarna till familjehemsföräldrarna vid konflikt motsvarar de som i t.ex. dansk rätt gäller vid adoption utan samtycke dvs. fortsatt kontakt mellan barn och biologiska föräldrar är utesluten. Möjligheten att förordna familjehemsföräldrarna till vårdnadshavare och, på talan av socialnämnd, ge de biologiska föräldrarna umgängesrätt och därige-