Litteratur

 

 

 

MARTIN BORGEKE (red.), Blandade uppsatser — En vänbok till Lars-Göran Engström, Hovrätten över Skåne och Blekinge Jure 2009. 236 s.

 

I samband med att hovrättspresidenten Lars-Göran Engström avgick med pension i april i år, 2009, överlämnades som brukligt i sådana sammanhang en liten festskrift eller vänbok till ”festföremålet”. Inramningen för överlämningsceremonin blev vid detta tillfälle festligare än vanligt, eftersom avgången sammanföll med invigningen av den Skånska hovrättens nya och moderna lokaler (oaktat att detta förvisso imposanta nybygge för en kulturhistoriskt bevandrad eller allmänt i arkitektoniska sammanhang konservativ betraktare svårligen ter sig lika festinspirerande som det gamla klassiska hovrättspalatset vid Malmöhus).1 Boken består av fjorton uppsatser, alla med anknytning till domstolsrelaterade frågor även om den ämnesmässiga spännvidden är betydande.2 Alla fjorton bidragen kan inte kommenteras här, men några särskilt intressanta och aktuella ämnen ska dryftas lite närmare.
    Vid en närmare genomgång av bidragen framträder nämligen

 

1 Denna mycket pampiga byggnad från tidigt 1900-tal, ritad av Ivar Callmander, beskrivs f.ö. i boken (s. 186) av Kjell Åke Modéer som ”en nationalromantisk vasaborg…ett palats för en rättslig aristokrati”. 2 Alla författare utom en, nämligen ovan nämnde Modéer, är aktiva eller före detta domare. — Boken är på många sätt föredömligt redigerad av Martin Borgeke, som dock inte tycks ha eftersträvat något jämställdhetspris; en smula överraskande är det nog att 2009 i ett slikt sammanhang finna en hundraprocentigt manlig författarskara.

några huvudtemata. Ett sådant är straffrättens historiska utveckling (Borgeke, Erland Aspelin, Stefan Strömberg), ett annat och närbesläktat nyligen genomförda reformer särskilt på straffprocessrättens område (Tryggve Hellners, Fredrik Wersäll). Vidare märks rättshistoriska betraktelser av delvis ganska ovanligt slag (Gunnar Bergholtz, Anders Iacobæus, Kjell Åke Modéer, Johan Munck). Slutligen diskuteras mer konstitutionellt inriktade reformförslag, försiktigt (Bo Broomé, Johan Hirschfeldt) respektive djärvt och rättspolitiskt (Krister Thelin).3 Ett huvudintryck vid läsningen av boken är att den till stora delar fungerar som en lättillgänglig introduktionsskrift för den jurist som gärna vill fräscha upp sina rättshistoriska kunskaper, samtidigt som den erbjuder åtskilliga problemorienterade framtidsperspektiv. Vissa bidrag, särskilt kanske av Borgeke och Broomé, präglas av en vetenskaplig ansats, medan andra är mer orienterande eller debattinriktade. Denna variation piggar emellertid upp, medan tydliga inkonsekvenser i fråga om ingresser, fotnoter, mellanrubriker och källförteckningar å andra sidan kan vara lite störande.

 

3 Denna översiktliga presentation av bokens innehåll är måhända inte heltäckande, eftersom Broomé också behandlar åtskilligt annat och även Per Eriksson samt Olle Ekstedt lämnat tänkvärda bidrag om domstolarnas självständighet nu och i framtiden, men väljs ändå här av framställningstekniska skäl.

Vad gäller den nyligen genomförda rättegångsreform som Fredrik Wersäll kallar EMR (En modernare rättegång) får väl Hellners’ genomgång sägas vara ett av de mer rättstekniskt präglade bidragen i boken, vilket måhända inte omedelbart fascinerar de jurister som ännu inte närmare bekantat sig med materian i fråga. Slående är hursomhelst Wersälls egen till entusiasm gränsande positiva syn på förändringarna, vilken starkt kontrasterar mot alarmerande medierapporter hösten 2009 om sovande åklagare, frånvarande advokater och uttråkade överrättsdomare, vars enda sysselsättning dagarna i ända är att titta på videoupptagningar från tingsrättsförhandlingarna i målet. Alldeles uppenbart rymde denna fråga mer rättspolitiskt sprängstoff än Hellners och Wersäll tycks ha anat när de skrev sina bidrag. Fortsättning i ämnet lär följa. Johan Hirschfeldts sobra genomgång av Grundlagsutredningens förslag om utvidgad normprövning och domstolarnas ställning i övrigt fungerar utmärkt som en introduktion till ett ständigt aktuellt konstitutionellt ämne, som lär komma att diskuteras åtskilligt även i framtiden och nog borde intressera svenska domare i högre grad än vad som hittills varit fallet. Mer provocerande men minst lika underhållande är Krister Thelins betraktelse om domstolarnas stundtals väl servila hållning till medier av skiftande slag. Även detta är dock läsning som, rätt anammad, borde kunna få svenska domare att fundera över sin egen yrkesroll, inse sitt egenvärde i samhället och något räta på ryggen. Båda dessa i sig något disparata bidrag aktualiserar domstolarnas framtida, förhoppningsvis stärkta position i samhällslivet.
    Många läsare torde kanske dock uppskatta några av de rättshistoriskt präglade bidragen minst lika mycket. Detta gäller inte minst Modéers matnyttiga och stundtals direkt fascinerande genomgång av den Skånska hovrättens historia från Kristianstad på 1820-talet till dagens nybygge, även om den vid sidan av oerhört mycket intressanta historiska fakta också innehåller lite märkliga och svårbegripliga jämförelser exempelvis mellan Nürnbergrättegången och Rättegångsbalken (s. 187), eller mellan begreppet rättslig polycentri/pluralism och hovrättens annex från 1970-talet (s. 189).4 Historien, i god och vid mening, är här artikelns stora behållning, inte den enligt min mening mindre lyckade juridiska metaforiken. Slutligen ska en verklig pärla uppmärksammas. Bokens utan tvekan mest originella bidrag är hovrättspresidentens Anders Iacobæus Reflektioner kring domstolsbyggande och domstolsbyggnader. Ämnet domstolsarkitektur är sällan behandlat i den juridiska litteraturen5 och Iacobæus framstår genom sitt smått passionerade intresse för ämnet, med suveränt internationella utblickar samt världsvida litteratur- och hemsidehänvisningar, i positiv mening som något av en ”nörd” eller om man så vill ”trainspotter” inom detta måhända

 

4 Även påståenden om Max Webers ”renässans i vår tid” respektive ”den nya europatraktatens preambel” på s. 175 i boken framstår för övrigt som lite svepande eller svävande; måhända har den gode professorn brustit lite i stringensen inför en förment ickeakademisk läsekrets. 5 Som Iacobæus också framhåller har dock Modéer vid flera tillfällen behandlat det. Av särskild vikt i sammanhanget är måhända den koppling mellan domstolsbyggnaders utformning och rättspolitiska tendenser som han lyckades urskilja i den av Demokratiutredningen utgivna antologin Maktdelning (Vem regerar i rättens rike? Makt-delning i ett juridiskt och rättspolitiskt perspektiv, SOU 1999:76 s. 69–85).

lite udda område. Heder åt denne judicielle särling! Sammanfattningsvis erbjuder som framgått denna relativt lättsmälta skrift åtskilligt av både rätts- och kulturhistoriskt intresse, liksom flera aktuella rättspolitiska perspektiv. Trots den nära kopplingen till Skåne framstår boken ingalunda som provinsiell, utan borde kunna intressera främst domstolsjurister i hela landet.
Joakim Nergelius