Kan det vara ”barnets bästa” att lära sig simma eller är det tvärtom?
Av professor WIWEKA WARNLING-NEREP och jur.dr HEDVIG BERNITZ1
Simkunnighet är både en svensk tradition grundad på säkerhet och hälsa och ett viktigt instrument för integration och likabehandling i det svenska samhället. Skolorna har ett ansvar för att varje barn lär sig simma, ett ansvar som inte kan begränsas till enbart en kontroll av simkunnigheten. Skolan kan därför kräva att alla elever deltar i simundervisningen. Möjligheterna till dispens är mycket begränsade och religionsfriheten ger inte elever och föräldrar rätt att kräva befrielse. Proportionalitetsavvägningar ska dock alltid göras mellan barnets och skolans/samhällets intressen och skolan måste genom anpassningar och kompromisser lösa de praktiska problem som kan uppkomma.
I Sverige — med sådan närhet till både hav och sjöar — finns sedan länge en tradition att barn ska lära sig simma. Vi har vant oss vid sådant som babysim, lek och plask och simskolor med märkestagning, etc. Detta är naturligt med tanke på att vi beräknas ha 96 000 sjöar och 2 500 km strandremsa landet runt. Dessutom finns det gott om pooler, simhallar och äventyrsbad. På sommarhalvåret är det vanligt med bad och båtar och på vinterhalvåret med sporter som skridskoåkning på isen.2 Därtill är numera förutsatt att elever kan uppvisa preciserade färdigheter i simning m.m. för att få betyg i ämnet ”Idrott och hälsa”. Fast dessa traditioner har kommit att ruckas på genom den förändrade befolkning som vi har idag, dvs. med invandrade föräldrar och barn som kan ha helt andra föreställningar om vatten och simning än de traditionellt svenska. Simförmåga och vattenvana är med andra ord inte lika självklart som förr utan i frågasätts emellanåt.
1 Artikeln utgör en delstudie i ett större forskningsprojekt (”Det mångkulturella barnet i skolans värld”) som finansieras av Torsten Söderbergs Stiftelse och som bedrivs vid Barnrättscentrum, Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Tillsammans har vi tidigare publicerat artikeln ”Den svenska skolan med dess värdegrund: för- och nackdelar” i Förvaltningsrättslig Tidskrift, FT 2016 s. 31–62. Wiweka Warnling-Nerep har inom ramen för projektet också publicerat ”Lärare & elev: Rättsliga aspekter och etiska dilemman”, 2016 (tillsammans med Sandström, Lena & Ahlenius, Henrik; nedan Warnling-Nerep m.fl. 2016). Hedvig Bernitz har publicerat artiklarna ”Dispens från den svenska skolplikten av religiösa skäl” i Barnrätt. En antologi (red. Cederborg, Ann-Christin & Warnling-Nerep, Wiweka), 2014 s. 86–101, ”Rätten att inrätta utbildningsanstalter och föräldrarätten” i Svensk Juristtidning, SvJT 2016 s. 583–596, och ”En icke-konfessionell skola; Ett förbud mot ensidig påverkan och indoktrinering”, i Juridisk Tidskrift, JT 2016–17 s. 566–579, samt ”Frihet till religion och frihet från religion i skolan — Elevers och lärares rättigheter”, Förvaltningsrättslig Tidskrift, FT 2017 s. 439–461. 2 Se Svenska livräddningssällskapets hemsida (www.svenskalivraddningssallskapet.se).