Rättsliga åtgärder med anledning av Covid-19 i Sverige, Finland, Norge och Danmark — en introduktion

 

 

Av professorerna IAIN CAMERON och ANNA JONSSON CORNELL

Syftet med detta temanummer är att ur ett konstitutionellt perspektiv presentera och analysera de olika rättsliga åtgärder som Sverige, Finland, Norge och
Danmark har tagit för att begränsa smittspridningen av Covid-19. Länderna har vidtagit olika åtgärder och viss förklaring till detta kan stå att finna i de rättsliga ramverk som styr vilka åtgärder som kan tas till vid fredstida kriser. Det saknas en översikt och komparativ analys vad gäller dessa länders konstitutionellrättsliga ramverk för krishantering. Att göra en övergripande komparativ analys vad gäller krishantering i allmänhet är för omfattande för ett temanummer, varför fokus ligger på de konstitutionellrättsliga aspekterna av krishantering i fredstid.

 

I och med Covid-19 pandemin har debatten om undantagslagar och dess inverkan på grundläggande konstitutionellrättsliga frågor så som legalitet, skydd för grundläggande fri- och rättigheter, förhållandet mellan lagstiftare och regering, förhållandet mellan regering och expertmyndigheter, samt slutligen domstolarnas roll i fredstida kriser kommit att aktualiseras på nytt. Covid-19 och det sätt på vilket smittspridningen tog fart i början av år 2020 ledde till snabba och drastiska åtgärder. Flera faktorer spelar in i hur olika stater agerar i en situation som denna. Ytterst är det de ramar som grundlagen sätter upp som styr statsmakternas handlingsutrymme och den hastighet med vilken de kan agera. I situationer som den nu föreliggande pandemin ställs skyddsvärda rättigheter och principer mot varandra. Därutöver bör befolkningen kunna ha förväntningar och ställa krav på till exempel smittskydd och att de åtgärder som vidtas är effektiva vad avser begränsning av smittspridningen. Mot detta ställs andra samhälleliga behov så som en fungerande ekonomi och människors sociala behov kopplade till det fysiska och mentala välbefinnandet.
    I en europeisk kontext är det slående hur stor skillnaden kan vara mellan olika staters agerande. Sverige och Nederländerna står ut i det att mjuka styrmedel så som allmänna råd primärt har använts. I majoriteten av europeiska stater har regelverket anpassats så att mer eller mindre totala nedstängningar har skett. Nästan alla europeiska länder stängde sina gränser. Många europeiska länder ansåg att stängning av vissa slags affärer och verksamheter som till exempel gym, barer och restauranger inte räckte, vilket innebar en nästan total nedstädning av samhällen, åtminstone vad gäller det som kan beskrivas som det offent-

liga rummet. Detta innebar ett förbud mot att lämna det egna hemmet, med undantag för nödvändiga besök till till exempel mataffärer, apotek och läkarbesök. Efterlevnaden av dessa förbud övervakades med hjälp av tekniska hjälpmedel så som appar och i nästan alla länder var förbuden straffsanktionerade med dryga böter. Ett antal länder kompletterade dessa förbud, som primärt var riktad mot aktiviteter i det offentliga rummet, med förbud att överhuvudtaget träffa människor utanför det egna hushållet. Inget av de nordiska länderna gick så långt som en total nedstängning av samhället. Sverige är dock det enda av de fyra länder som diskuteras i detta temanummer som inte har infört ett tillfälligt stopp mot fysisk undervisning i grundskolor.
    Det finns olika sätt att bedriva jämförande konstitutionella studier. Ett vanligt tillvägagångssätt är att identifiera ett problem som är — eller antas vara — gemensamt för länderna i fokus, och sedan be rättsexperter från varje land att redogöra för hur problemet hanteras av relevanta regelverket i deras land. Ibland, i mer ambitiösa studier, försöker man gå djupare, och använda problemet för att säga något om landets rättskultur. Syftet med artiklarna i detta temanummer är att jämföra de rättsliga åtgärder som har vidtagits i Sverige, Finland, Norge och Danmark. Varje artikel innehåller en beskrivning av det rättsliga ramverket för de åtgärder som har vidtagits för att stoppa smittspridning i landet i fråga. Vår förhoppning är att denna jämförelse kan bidra till en fördjupad förståelse av det svenska systemet för hantering av fredstida kriser, med pandemin som ett illustrerande exempel.
    I det avslutande kapitlet drar vi själva slutsatser med bäring på olika rättsliga grunder för åtgärder vid en pandemi. Ytterst handlar det om huruvida ett konstitutionellt undantagstillstånd har utlysts, eller om de åtgärder som har vidtagits har en annan rättslig grund. En annan viktig fråga är kopplad till enskilda staters modell för styrning av myndigheter och i vilken utsträckning detta kan ha påverkat en stats agerande. Kapitlet avslutas med en diskussion om betydelsen av närvaro respektive avsaknad av konstitutionellrättslig reglering av relevans för krishantering i fredstid.
    Avslutningsvis vill vi tacka författarna till artiklarna i detta temanummer. De har på ett generöst och effektivt delat med sig av sin expertkunskap. Vi vill också tacka redaktionen för Svensk Juristtidning för gott samarbete. I skrivande stund kommer information om att undantagstillstånd har utlysts i Spanien igen. Nyligen förklarade ECDC att Europa nu befinner sig i en andra smittvåg. Vi kommer att få leva med pandemin, både som privatpersoner med alla de restriktioner som påverkar vår vardag, och som rättsvetare, praktiserande jurister och lagstiftare under lång tid framöver. Detta är ett första bidrag till en fördjupad analys, och därmed förståelse, av de rättsliga regelverk som styr staters agerande för att mildra effekterna av pandemin.