Den franska rättvisan strejkar och demonstrerar
Att man inte vinner val genom att satsa resurser på rättsväsendet är en gammal erfarenhet för politiker i västerländska stater. Det gäller inte minst Frankrike. Där har domstolarnas personal sedan lång tid klagat på låga löner, övertidsarbete och bristande resurser över huvud taget. Ibland lär det ha gått så långt att domare tvingats att med egna medel köpa papper till utskrift av sina avgöranden när de statliga anslagen tagit slut.
    Kanske Emanuel Macron hade tagit fasta på den erfarenheten när han 2017 valdes till Frankrikes president och hans parti samma år vann majoritet i Nationalförsamlingen. År 2022 är det åter presidentval och frågan är om presidentkandidaterna denna gång vågar förlita sig på samma erfarenhet.
    Hösten 2021 läcktes en hemlig rapport som tagits fram inom justitiedepartementet och som visade att allt färre domare var villiga att hantera de ökande tvistemålsbalanserna med åtföljande risk för avtagande domarkompetens och kvalité på avgörandena.
    I den följande pressrapporteringen framkom bl.a. att målen får vänta flera år på att avgöras trots att domarna kan ha 60 timmars arbetsvecka och att rättegångsförhandlingarna ofta pågår till fram mot midnatt och snart kanske måste försiggå även under veckoslut och helger: valet står mellan att döma snabbt men dåligt eller att döma bra men med oacceptabla väntetider. På sina håll räcker anslagen inte ens till att hålla domstolslokalerna tillräckligt uppvärmda.
    Frustrationen inom rättsväsendet växte och i mitten av december 2021 publicerade tidningen Le Monde en uppmaning att demonstrera med rubriken ”Ca suffit” (Det räcker) och undertecknad av mer än 6 000 domstolsanställda, både domare, sekreterare och administrativ personal.
    Dagen därpå samlades, inte bara företrädare för domarnas alla fackförbund (med olika politiska tendenser) och advokatsamfundens representanter, utan även åklagare av olika dignitet och Premiers présidents de cour d’appel (hovrättspresidenter) till demonstrationer framför domstolsbyggnaderna på många håll i Frankrike för att kräva ”moyens dignes pour la justice” (resurser värdiga rättvisan); för en hel del av demonstranterna innebar det samtidigt att de strejkade från sitt arbete.
    Det är länge sedan en manifestation av detta slag och denna omfattning förekommit i Frankrike. Det återstår att se om och i vad mån den kan påverka presidentkandidaternas valprogram.

 

Thorsten Cars