Notiser

 

 

 

Förebyggande av socialt nedbrytande beteende hos gängkriminella barn
Utgångspunkter
Gängkriminalitet bland unga, vilka utövar dödligt våld, torde vara ett av de största sociala problemen i Sverige idag. Gängen har vuxit fram i rekordfart under 2000-talet och skapat många svårforcerade problem. Den fråga som ställs i detta arbete är om det finns normsystem som kan bidra till att förhindra etablerandet av kriminella gäng bestående av barn och unga. Här eftersträvas inte att presentera ett straffrättsligt system med traditionella straffrättsliga syften såsom vedergällning, allmänprevention och specialprevention. I stället ska olika samhälleliga regelsystem undersökas för att fastlägga om dessa kan verka brottsförebyggande. Både stat och kommun har ett samhällsansvar i olika situationer att agera brottsförebyggande när barn är inbegripna, ett ansvar som till största delen ligger utanför det straffrättsliga samhällsansvaret.
    Brottsligheten har krupit allt längre ned i åldrarna och den gängkriminalitet som vi möter i Sverige idag ger häpnadsväckande prov på hur barn, som ännu inte är tonåringar, har dragits in i gängens mycket grova kriminalitet med skjutningar, sprängningar, våld och narkotikahandel. Polis, åklagare och allmänhet ställer sig frågan: hur kan detta bara hända? Utvecklingen har rekordsnabbt gått i denna negativa riktning. Orsakerna är givetvis många och någon heltäckande kriminologisk/straffrättslig analys av dessa ska inte göras i denna text. Men en förklaring som slagit många är att barn i åtskilliga familjer saknar trygghet, genom att de lider brist på den styrka som en god fostran ger.1 I många fall har de lämnats vind för våg utan en vuxens vägledning. Många barn växer upp utan en nära trygg relation till vuxna. De blir därför lätta offer för äldre gängmedlemmars påverkan och knyts till gängen som ”springpojkar”, hantlangare och utförare av allehanda kriminella handlingar. De får aldrig lära sig att ”skilja mellan rätt och fel”. Denna brist på en moralisk hederskodex är iögonfallande. Om nu inte föräldrarna lärt dem att skilja mellan gott och ont uppkommer frågan om de kan bibringas en dylik kunskap på annat sätt. Ofta möter man uppfattningen att förskolan borde ha ett stort ansvar för barnens fostran. Men i och med att många barn, särskilt bland dem med utrikesfödda föräldrar, inte går i förskola utan växer upp med en ensamstående förälder, blir de inte sällan ”inskolade i” gäng med stor kriminalitetspotential.
    Föräldraansvaret är ett viktigt, ja i de flesta fall det viktigaste svaret på att förebygga gängkriminalitet. Viktiga är också olika former av samhällsansvar, som ofta får ersätta föräldraansvaret.2 Samhällsansvaret möter vi inom skolväsendet, inom den kommunala ungdomsvården och inom den statliga tvångsvården. Nedan ska de olika ansvarsformerna presenteras

 

1Andersson, G., & Sallnäs, M. (2019). Social barnavård och barns utsatthet. I G. Andersson, I. Höjer, M. Sallnäs, & Y. Sjöblom (Red.), När samhället träder in — Barn, föräldrar och social barnavård (2:2, 25–42). Studentlitteratur.2 Bergström, M., & Höjman, L. (2016). Is Multidimensional Treatment Foster Care (MTFC) more effective than Treatment-as-usual (TAU) in a three-year follow-up? Results from MTFC in a Swedish setting. European Journal of Social Work, 19(2) s. 219– 235.

utifrån hur väl de passar in i varandra, hur framgångsrika de är och hur ansvaret är konstruerat.3

Föräldraansvarets normbildande roll
Vari består föräldraansvaret och vilken normbildningseffekt kan detta ha? Föräldrabalken 6 kap. 1 § fastslår att alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. En förälder är således enligt lag skyldig att förse sitt barn med omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det absolut viktigaste förebyggande arbetet med att barn och unga får goda värderingar och förhindrar att unga personer väljer brottets bana sker i hemmet. I föräldrabalken 6 kap. 2 § står att läsa att vårdnadshavaren, i syfte att hindra barnet från att orsaka skada för någon annan, ska svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Föräldrarnas ansvar att fostra sina barn och förse dem med goda värderingar är ofrånkomligt i dagens västerländska samhälle. Vetskapen om att föräldrar, som inte skyddar sina barn från att vara en del av kriminella miljöer, kan få sina barn omhändertagna torde vara ett starkt incitament att som föräldrar göra allt för att skydda sina barn från att komma nära kriminella miljöer. Men utan tvekan kan dock mer göras för att från samhällets sida förtydliga föräldrars ansvar för sina barn.
    Den som har vårdnaden om ett barn är enligt föräldrabalken 6 kap. 2 § andra stycket skyldig att se till att lämpliga åtgärder vidtas i syfte att hindra barnet från att orsaka skada för annan. Den vårdnadshavare som underlåter detta kan bli skyldig att betala skadestånd enligt den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Av 3 kap. 5 § skadeståndslagen framgår att föräldrar som är vårdnadshavare till barn som begått brott också har ett principalansvar, dvs. de har ett skadeståndsansvar även om det inte förekommit någon vårdslöshet från deras sida (s.k. strikt ansvar). Ansvaret omfattar personskada eller sakskada som barnet vållar genom brott samt skada genom kränkning.
    År 2010 skärptes skadeståndet, dock till som mest en femtedel av prisbasbeloppet (år 2023 är prisbasbeloppet 52 500 kr). Den som är vårdnadshavare har ansvar att betala upp till en femtedels prisbasbelopp för varje skadevållande händelse som vederbörandes barn utför. Det innebär att vårdnadshavaren tillsammans med sitt barn och den andra vårdnadshavaren, om det finns en sådan, tillsammans kan ansvara för att betala dryga 10 000 kronor om brottet inträffade 2023. Genom kopplingen till prisbasbeloppet kommer skadeståndsnivån successivt att höjas för att tydligare markera att man som vårdnadshavare är ansvarig för sitt barn.
    Det har också diskuterats om man skulle kunna reformera barnbidraget till ett studiebidrag från och med den dag då barnet omfattas av skolplikt. Idag vet vi att det, oavsett barnbidrag eller inte, är alltför många barn som ärver sina föräldrars utanförskap. För att ge barnbidraget rollen att kunna lyfta barn ut ur utanförskap, skulle barnbidraget kunna förändras till ett studiebidrag, och således endast betalas ut till föräldrar, vars barn närvarar och får accepterade resultat i undervisningen. Krav, förväntningar och kultur hemifrån spelar enormt stor roll, för hur det går för barn senare i livet. En reformering av barnbidraget till ett studiebidrag skulle vara ett incitament för föräldrar, som inte har en studiebakgrund att ställa krav på och uppmuntra sina barn att prioritera skolan.

 

3 Motion till riksdagen 2020/21:2720 av Johanna Öfverbeck m.fl. (MP) Nationellt åtgärdsprogram för att hålla barn och unga undan gängen.

Ytterligare brottsförebyggande exempel skulle vara att ha möjlighet att frysa olika former av bidrag, såsom bostadsbidrag och socialbidrag, om föräldrar inte samarbetar med socialtjänsten eller andra myndigheter kring utredningar om deras barn. Det negativa med dylika ingrepp är att dessa som regel ökar familjens utanförskap.

 

Förskolans normbildande roll
Vad har förskolan att erbjuda för att förhindra framtida gängkriminalitet? Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
    Förskolan ska således spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter. Det mest centrala för ett barn är att det ska få möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Utbildningen ska präglas av öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Den ska ge barnen möjlighet att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor.
    I läroplanen för förskolan4 stadgas om mål och riktlinjer. Målen anger inriktningen på utbildningen i förskolan och därmed den förväntade kvalitetsutvecklingen i utbildningen samt hur denna bidrar till varje barns utveckling och lärande. Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla öppenhet, respekt, solidaritet och ansvarstagande, förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra. Riktlinjerna anger förskollärares ansvar för att undervisningen bedrivs i enlighet med målen i läroplanen. Riktlinjerna anger också uppdraget för var och en i arbetslaget, där förskollärare, barnskötare och annan personal kan ingå, att erbjuda varje barn en trygg omsorg samt främja alla barns utveckling och lärande. Alla som arbetar i förskolan ska följa de normer och värden som förskolans läroplan anger och bidra till att genomföra förskolans uppdrag. Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att efterhand omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling i olika sammanhang.
    Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka mål som utbildningen har. Detta är en förutsättning för deras möjlighet till inflytande och förståelse för förskolans uppdrag. Det är viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen, så att förskoletiden blir positiv för barnen.
    Dagens normer och värden i förskolan ser alltså ut på nu beskrivna sätt. I dessa torde vi alla kunna instämma. Ändå har utvecklingen mot allt yngre medlemmar i de kriminella gängen blivit alltmer påtaglig. Grunden för all social rättvisa är att varje barn får samma chans i livet. Så är det inte idag. Barn och unga löper på många ställen en stor risk för att hamna i utanförskap, vilket ökar risken för rekrytering in i brottslighet. All fram-

 

4 Förskolans senaste läroplan, Lpfö 18, gäller från och med 1 juli 2019.

gångsrik kriminalpolitik kan därför sägas börja med barnen. Med tidiga, välriktade insatser kan fler barn förhindras bli rekryterade till kriminalitet. De barn som föräldrar och samhälle lämnade därhän utan moralisk kompass är kärnan i dagens kriminella gäng. Föräldrar och samhälle måste därför med all kraft hålla barn och unga borta från den organiserade brottsligheten.

 

Skolans normbildande roll
Skolan, dvs. grundskola och gymnasium, syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Alla elever ska tillförsäkras en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet. Eleverna ska kunna känna sig trygga i all verksamhet som anordnas av huvudmannen, och som vanligtvis äger rum under skoldagen. Det gäller både i den inre och yttre miljön i skolan. Det inkluderar även annan verksamhet än undervisning, som exempelvis skolmåltider och raster. Grundskolans läroplan började att gälla hösten 2022.5 Undervisningen ska präglas av studiero. Med studiero menas att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen. Huvudmannen ska säkerställa att skolan bedriver ett förebyggande arbete för att skapa trygghet och studiero.6 Reglerna om trygghet och studiero omfattar inte förskolan. Barns rätt till en god miljö i förskolan regleras i kapitel 8 i skollagen.
    Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Skolan ska arbeta främjande, förebyggande och åtgärdande, på så sätt att elevers utveckling och lärande ska främjas i skolan. Detta arbete sker på individ-, grupp- och organisationsnivå och är en del av skolans verksamhet, som ingår i skolans systematiska kvalitetsarbete.
    Hälsofrämjande arbete i skolan handlar om att bibehålla och stärka barns och elevers välbefinnande och ingår i det systematiska kvalitetsarbetet. Det kan exempelvis handla om ett gott skolklimat och en god lärandemiljö. Det förebyggande arbetet handlar om att stärka skyddsfaktorer och kan t.ex. vara att utveckla goda relationer mellan hem och skola samt att identifiera sårbara grupper exempelvis elever med hög olovlig frånvaro.
    Varje skola ska ha ordningsregler som rektorn beslutar om. När det gäller användning av mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning är utgångspunkten i skollagen att det råder mobiltelefonförbud under lektionstid, vilket innebär att utrymmet för att besluta om användning av sådan utrustning under lektionstid genom ordningsregler är begränsat. När det gäller rektorns möjlighet att i vissa skolformer besluta att mobiltelefoner ska omhändertas under hela skoldagen finns det däremot inget som hindrar att regler om detta ingår i ordningsreglerna.7 Disciplinära åtgärder är åtgärder som under vissa förutsättningar får användas om en elev stör ordningen, uppträder olämpligt eller på annat sätt inverkar negativt på tryggheten och studieron. De disciplinära åtgärderna får inte användas som bestraffning. Syftet är att de ska leda till ett ändrat

 

5 Läroplan Lgr22, Skolverket 2022. 6 5 kapitlet 2–3 §§ skollagen samt prop. 2021/22:160, Skolans arbete med trygghet och studiero, s. 229. 7 5 kapitlet 5 § skollagen och prop. 2021/22:160, Skolans arbete med trygghet och studiero, s. 131–132.

beteende hos eleven och skapa en bättre skolsituation för såväl eleven själv som för övriga elever och personalen. Precis som när det gäller de omedelbara och tillfälliga åtgärder som all personal får vidta, får disciplinära åtgärder endast vidtas om de står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. Den så kallade proportionalitetsprincipen innebär också att mindre ingripande åtgärder som huvudregel ska prövas först, innan mer ingripande åtgärder vidtas. Alla beslut som rör barn under 18 år ska ha barnets bästa som utgångspunkt.
    De disciplinära åtgärderna i skollagen är utvisning ur undervisningslokalen, kvarsittning, skriftlig varning, tillfällig omplacering, tillfällig placering utanför den egna skolan, avstängning och omhändertagande av föremål.8 Skolan ska samverka med andra aktörer vid behov. Barn och unga kan behöva insatser från flera olika verksamheter, till exempel socialtjänsten och hälso- och sjukvården, för att få sina behov tillgodosedda. Lagstiftningen som gäller för skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården innehåller bestämmelser om samverkan. Det är barnets behov av insatser som avgör vilka verksamheter som behöver samverka och på vilket sätt. Förskolan och skolan har anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Alla som arbetar inom förskola och skola är skyldiga att anmäla till socialnämnden om det finns misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Detta är reglerat i skollagen och i socialtjänstlagen. Placerade barn löper större risk för fysisk och psykisk ohälsa än genomsnittet. När ett barn eller elev byter förskola, skola eller skolform riskerar viktig information att gå förlorad. Barn och elever i behov av stöd riskerar därmed att påverkas negativt av övergångar. Samverkan mellan ansvariga aktörer, som socialtjänst, förskola eller skola samt boende där barnet är placerat, är viktigt för att skapa förutsättningar för fungerande övergångar. När en elev byter skola kan den skola som eleven lämnar behöva göra en överlämning av uppgifter till den nya skolan. Den nya skolan ska få de uppgifter som behövs för att underlätta övergången för eleven.
    Skolinspektionen har granskat utbildningens kvalitet och kontinuitet vid de skolor som drivs av Statens institutionsstyrelse vid de särskilda ungdomshemmen, SiS-skolor. Skolinspektionen har granskat 22 av totalt 23 skolor, medan den 23:e skolan utgjorde pilot i granskningen.9 En anledning till att granskningen genomförts är att tvångsomhändertagna barn och ungdomar är en utsatt grupp med bland annat många skolavbrott. Placering på ett särskilt ungdomshem är en av de mest ingripande åtgärderna som kan vidtas mot ett barn eller en ungdom. En bra skolverksamhet under den tid som ett barn eller en ungdom vistas på ett särskilt ungdomshem har stor betydelse för framtiden. Skolinspektionens tidigare erfarenheter har visat på stora brister i den utbildning som ges elever vid SiS särskilda ungdomshem och Skolinspektionen har därför funnit det betydelsefullt att genomföra en ny granskning.
    Den sammanfattande bilden av granskningens resultat är att ramarna för utbildningen och utbildningens innehåll har förbättrats sedan Skolinspektionens tidigare inspektioner. Satsningar på lärarkompetens har gjorts och undervisningen har utvecklats. Flera områden som rör skol-

 

8 1 kapitlet 10 § och 5 kapitlet 6 § skollagen samt proposition 2021/22:160 Skolans arbete med trygghet och studiero, s. 189. 9 Skolinspektionen. (2021). Skola inom statlig tvångsvård, Kvalitet och kontinuitet vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem.

verksamhetens status, elevernas undervisningstid och frånvaro är emellertid områden som behöver fortsatt prioritet.
    SiS har under de senaste åren byggt upp en ny och förbättrad skolorganisation. Exempelvis har rektorer anställts på alla skolor, fler lärare har rekryterats och det finns också flera stödfunktioner för skolverksamheten på myndigheten. På flera institutioner byggs också nya skolhus, så kallade standardskolor. Skolverksamhetens status och betydelse för eleverna kommuniceras från central nivå. Den når dock inte ut i hela myndigheten och till samtlig personal på alla institutioner. På vissa institutioner finns brister i samsyn och samverkan mellan personal på avdelningar och skola, vilket påverkar elevernas skolgång negativt. Då omsättningen på avdelningspersonal är hög på flera institutioner riskerar arbetet med samsyn också att påverkas negativt.
    På varje särskilt ungdomshem är samverkan och samsyn mellan rektor och institutionschef av mycket stor betydelse för hur väl skolverksamheten fungerar och hur väl samarbetet mellan skola och avdelningar fungerar. Skolverksamheten är beroende av ett gott samarbete med avdelningarna kring eleverna, till exempel när det gäller arbetet med frånvaro och arbetet med att motivera eleverna till skolgång. Enligt de som yrkesmässigt arbetar där kan en del etiska konfliktsituationer förekomma mellan dem som vårdas där, något som tidigare undersökts.10

Den kommunala ungdomsvårdens normbildande roll
Varje år får cirka 30 000 barn och ungdomar vård utanför hemmet, i till exempel familjehem eller hem för vård och boende, HVB-hem.11 Familjehem, tidigare kallade fosterhem, tar emot barn och unga som av olika anledningar behöver bo i ett annat hem än det egna. Socialtjänsten i varje kommun har ansvar för att rekrytera och utreda familjehem, att erbjuda dem utbildning samt säkerställa att de bedriver en vård som håller god kvalitet. Vanliga orsaker till att barn hamnar i ett familjehem är att föräldrarna har missbruk, är sjuka, har psykisk ohälsa eller det finns andra anledningar till att föräldrarna inte kan ta hand om barnet. Men det kan också vara så att barnet i fråga självt har problem som den biologiska familjen inte kan ta hand om.12 Barn och unga som bor på hem för vård eller boende, HVB, är i en situation där deras hälsa och utveckling på olika sätt kan ha kommit till skada. HVBpersonal har ansvar för att ge dem stöd och skydd, för att minska risken för att de fortsatt kommer till skada och för att skapa förutsättningar för en positiv utveckling. HVB ansvarar för den dagliga omsorgen av placerade barn och unga. Det innebär såväl stöd och uppmuntran som att sätta gränser och hålla uppsikt. Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd som vägleder HVB i dessa frågor, både utifrån forskningsbaserad kunskap och juridik. På HVB ska man kunna känna sig trygg, både som placerad ungdom och som personal. Kunskapsstödet innehåller också vägledning kring våldsförebyggande arbete på HVB och de rättsliga förutsättningarna att agera vid våldsamma incidenter.

 

10 Gunnel Colnerud. (1997). Etiska konflikter inom tvångsvård av ungdomar, Statens Institutionsstyrelse. Delrapport 1. 11Sjöblom, Y., & Wiklund, W. (2019). Öppenvård. I G. Andersson, I. Höjer, M. Sallnäs, & Y. Sjöblom (Red.), När samhället träder in — Barn, föräldrar och social barnavård (2:2, 233–275). Lund.12Socialstyrelsen. (2020). Barn och unga som begår brott — Handbok för socialtjänsten. Socialstyrelsen.

I lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVUvård13, finns två situationer som kan bli aktuella för den kommunala ungdomsvården.14 LVU-vård kan beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (2 §). Denna bestämmelse ger uttryck för brister i föräldraansvaret. LVU-vård kan också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende (3 §).15 Här kommer samhällets ansvar till uttryck för att den unge inte ska ha ett socialt nedbrytande beteende, dvs att den unge har givits moraliska redskap och verktyg.16 LVU ger det svenska samhället genom socialtjänsten möjlighet att skydda barn och unga som är under 21 år.17 Men den mesta hjälpen som socialtjänsten erbjuder barn och föräldrar är frivillig och då behöver socialtjänsten inte använda sig av beslut enligt LVU.

 

Den statliga ungdomsvårdens normbildande roll
Ungdomar, som tidigare fått öppenvårdsinsatser på hemmaplan, vård i familjehem eller vård på öppna HVB-hem, kan, när sådana insatser inte fungerar, av socialtjänsten få slutenvårdsinsatser, när dessa är av behovet påkallade.18 Utagerande beteende, våld, missbruk och kriminellt beteende är vanliga orsaker till placering.19 Majoriteten av ungdomarna är akutplacerade för att bryta ett destruktivt beteende. De stannar några veckor och går sedan vidare, till exempel till ett HVB-hem eller ett familjehem. Många ungdomar blir placerade för att socialtjänsten vill ha en utredning, innan man beslutar om fortsatt vård och behandling. Utredningstiden är åtta veckor. Den genomsnittliga vårdtiden är ungefär fem månader. Behandlingsplanen utformas tillsammans med den unge själv, familjen och socialtjänsten.
    Unga som begått grova brott kan sålunda dömas till sluten ungdomsvård. Samhället har ett ansvar att främja vägvalet till ett laglydigt liv. Statens ungdomshem, Sis-hemmen, spelar en viktig roll i detta och därför behövs satsningar. Ungdomshemmen är inte öppna, frivilliga verksamheter utan ställen där ungdomar ska rustas för att kunna komma ur sin kriminella bana. Dessvärre är säkerhetsarbetet kraftigt eftersatt och varje år sker ett tiotal rymningar från den slutna ungdomsvården. För att unga kriminella ska få en chans att leva hederliga liv som vuxna krävs satsningar

 

13Socialstyrelsen. (2019). Förebyggande insatser enligt LVU — En vägledning om tillämpningen av 22 § LVU. Socialstyrelsen.14 Socialstyrelsen, LVU, Handbok för Socialstyrelsen, Art.nr 2020-3-6642. 15 HFD 2022-03-07 mål nr 450-20 och HFD 2014 -09-22 mål nr 3857-14, RÅ 2000 ref. 33. 16 Brottsförebyggande rådet. (2014). Brott begångna av barn — En utvärdering av ändringarna i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare under 15 år (Rapport 2014:20). Brottsförebyggande rådet. 17Sallnäs, M. (2019). Institutionsvård för barn och unga. I G. Andersson, I. Höjer, M. Sallnäs, & Y. Sjöblom (Red.), När samhället träder in — Barn, föräldrar och social barnavård (2:2, 251–276). Lund.18Holmberg, S. (2017). Påföljdssystemet för unga. I F. Estrada, & J. Flyghed (Red.), Den svenska ungdomsbrottsligheten (4:4, 269–289). Studentlitteratur.19 Sturup, J., Rostami, A., Mondani, H., Gerell, M., Sarnecki, J., & Edling, C. (2019). Increased Gun Violence Among Young Males in Sweden: a Descriptive National Survey and International Comparison. European Journal on Criminal Policy and Research. 25(4) s. 365–378.

på ungdomshemmen. Höjd säkerhet är en viktig del av en sådan satsning, men även verksamhetens innehåll är i behov av såväl förändringar i lagen som av mer resurser. Metoder som används måste ha forskningsstöd och personalen måste ha rätt utbildning för att behandla ungdomarna.
    En del som idag inte fungerar tillfredsställande är uppföljning och utslussning av ungdomarna.20 Den unge som avslutar sin slutna ungdomsvård idag har inte tillräcklig uppföljning eller tillsyn. Detta skiljer sig alltså mot den vuxne som slussas ur fängelse, där frigivningen är villkorlig och också går via frivården.
    Personer som är dömda till sluten ungdomsvård för allvarlig brottslighet kan vara placerade på samma särskilda ungdomshem som ungdomar som har placerats av socialtjänsten enligt LVU (1990:52). Socialutskottet bedömer att detta på ett negativt sätt kan påverka de ungdomar som är placerade enligt LVU. Detta kan ge upphov till problem. Säkerheten inom Sis särskilda ungdomshem är av största vikt. Vården inom Sis ska vara säker för såväl de placerade unga som för personalen. Regeringen har gett Sis i uppdrag att planera för inrättande av differentierade säkerhetsklasser inom de särskilda ungdomshemmen och att vidta säkerhetshöjande åtgärder vid de avdelningar där dömda högriskungdomar vårdas. Man såg positivt på detta arbete men fann att ytterligare åtgärder behövde vidtas för att uppnå ökad trygghet för både ungdomar och personal. Regeringen tillsatte därför en utredning om en översyn av regleringen av den slutna ungdomsvården.21 Utredningen kom fram till att Kriminalvården borde ansvara för sluten ungdomsvård och att den maximala vårdtiden skulle höjas. Gängbrottsligheten har etablerat sig som ett av de allvarligaste samhällsproblemen i Sverige. Unga människor rekryteras in i kriminalitet, vilket är särskilt allvarligt i ett framtidsperspektiv men också eftersom samhället har ett särskilt ansvar för att säkerställa barns och ungas rätt till en trygg uppväxt och en god start i livet. Samtidigt har unga vuxna över 18 år samma rättigheter och skyldigheter som andra myndiga medborgare i Sverige och måste ta ansvar för sina handlingar. När unga begår brott måste samhällets reaktion vara snabb och effektiv, om den unge ska ha en chans till rehabilitering.
    Den påföljd som främst är aktuell för unga som döms för mycket grov brottslighet är sluten ungdomsvård under en maximal tid om fyra år. Flera av dem som döms är i övre tonåren och fyller 18 år innan påföljden är verkställd (se HFD 2022 ref. 11). Den slutna ungdomsvården måste utformas med hänsyn till detta samtidigt som vårdtiderna måste motsvara brottslighetens allvar.
    Eftersom de som döms till sluten ungdomsvård ofta har en kriminell livsstil, menade justitieutskottet att Kriminalvården kan ha en större kompetens inom området än Sis, även om det rör sig om ungdomar. Enligt utskottet visade också antalet rymningar från sluten ungdomsvård under 2020 att säkerheten inom Sis var eftersatt i jämförelse med Kriminalvården. Den förstärkning av säkerhetsarbetet och underrättelsearbetet, t.ex. när det gällde kopplingar till gängkriminalitet, som Sis inlett, var ett steg i rätt riktning men enligt utskottet inte tillräckligt. En särskild enhet inom Kriminalvården har därför tagit över det övergripande ansvaret för unga som begått grova brott. Ungdomsövervakning är en påföljd för unga

 

20Lundström, T., Pålsson, D., Sallnäs, M., & Shanks, E. (2021). A Crisis in Swedish Child Welfare? On Risk, Control and Trust. Social Work & Society, 19 (1), s. 1–15.21 Justitieutskottets betänkande 2020/21:JuU39.

från 15 års ålder som begår brott. Den 1 januari 2021 trädde den nya lagen i kraft och Kriminalvården är ansvarig myndighet.
    Den slutna ungdomsvården behöver övergå i öppna insatser när straffet upphör. Alla behandlingsbehov upphör inte i samma stund som frigivningen inträder. En tydlig plan för uppföljning är en central del av att behandlingen ska fungera och för att samhället på ett tidigt stadium ska kunna ingripa om behandlingen inte har önskad effekt, när ungdomen återvänder till ett liv i frihet. Den kommunala socialtjänsten måste också vara en del av behandlingsplanen, där rätt insatser ges till den unge för att denne ska ha verktyg att fortsätta ett laglydigt liv efter frigivningen. Här behöver samarbetet och överlämningen mellan stat och kommun fungera betydligt bättre.

 

Utvärdering: Vad är fostran?
Låt oss vända tillbaka till de ansvarsområden som torde ha störst betydelse för att förebygga ett socialt nedbrytande beteende hos gängkriminella barn. Det är föräldraansvaret och skolans ansvar. Skolans ansvar är en form av samhällsansvar men inte av samma slag som den kommunala och den statliga ungdomsvården. Som framkommit ovan torde det vara en vanlig uppfattning att det är föräldrarna som har huvudansvaret för barns fostran. Fostran uttrycks ofta som varande synonymt med inlärning samt nyttjande av betingade reflexer. Fostran sker i såväl djurvärlden som i människornas värld, där genetiska anlag i kombination med psykologisk påverkan utgör fostran med hjälp av belönings- och bestraffningsreflexerna. Fostra betyder att överföra normer och värderingar om hur man som individ bör agera i ett samhälle. Fostran och socialisation kan till skillnad från uppfostran ses som processer, uppfostran däremot är en aktivitet. Familj och andra i en nära relation samt institutioner som skolan, bidrar i en social kontext till individens anpassning av den miljö hon/han lever i.22 För att kunna synliggöra huruvida förskolan har uppdraget att fostra barn behövs en definition av begreppet fostra. Enligt Biesta23 betyder fostra att överföra normer och värderingar om hur man som individ bör agera i vårt samhälle. Med denna definition blir det tydligt att det, trots att inte ordet fostran eller socialisering används, ändå finns ett fostransuppdrag formulerat i förskolans olika versioner av läroplaner. I flera formuleringar synliggörs nämligen uppdraget att överföra normer och värderingar. Som framkommit tidigare står det att utbildningen i förskolan ska ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Utbildningen ska också ”ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation”. Detta är endast några av många formuleringar i förskolans läroplan, där fostransuppdraget synliggörs enligt Biestas definition.
    I ett debattinlägg i Sydsvenskan har en lärare uttryckt sin åsikt gällande fostransuppdraget i skolan på följande vis: ”Om jag ska behöva uppfostra ditt barn så hinner jag inte planera eller utvärdera. Hur genomtänkta blir

 

22Johansson, H., & Johansson, I-M. (2012). De oregerliga unga männen. I H. Johansson, & M. Bäck-Wiklund (Red.), Att fostra familjen — en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst (1:1, 22–43). Liber.23 Biesta, Gert, J J (2019), Undervisningens återkomst, Förlag. Natur och Kultur Akademisk och (2011) God utbildning i mätningens tidevarv, Förlag: Liber.

mina lektioner då?” (Sydsvenskan, 2014-11-04). Detta är en av många kritiska röster mot att skolan ska ansvara för fostrandet av eleverna i den bemärkelsen att lärarens uppdrag förutom undervisningen ska handla om att fostra den enskilde individen och utifrån det betygsätta hens uppförande och beteende. Vidare fortsätter samma lärare i debattinlägget på följande sätt: ”Låt mig få sköta mitt jobb. Låt mig få sköta betygssättningen ifred. Låt mig utbilda ditt barn i skolan så kan du fokusera på att uppfostra barnet hemma!” (Sydsvenskan, 2014-11-04). Den betygsättning som läraren i citatet ovan beskriver handlar om betygsättningen i de befintliga skolämnena idag och kritiken av fostran i detta citat vänder sig till hemmet. Det råder trots skolans uppdrag, vilka återges i skolans styrdokument, delade meningar om vem som bär det yttersta ansvaret för fostran. Detta debattinlägg har blivit mycket uppmärksammat i den rådande debatten.
    När det gäller vårdnadshavares ansvar gentemot barnet kan man i svensk rätt se att det är barnets bästa och barnets intresse som är centralt. Föräldrabalken 6 kap. 1 § inleds dock med att ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran”. Vidare framgår av 6 kap. 2 § 2 stycket FB att vårdnadshavaren är den som ansvarar för att det som uppräknas i 6 kap. 1 § FB tillgodoses barnet. Gällande vårdnadshavares rättigheter kan konstateras att de ofta följer av en reglerad skyldighet. Som exempel kan nämnas att vårdnadshavaren har en skyldighet att se till att barnet får en tillfredställande utbildning (se 7 kap. 20 § skollagen) och det är vårdnadshavarens rätt att välja skola åt barnet i den mån barnet inte självt har rätt att bestämma (se 9 kap. 15 § samt 10 kap. 30 § skollagen).
    Barnet har således förutom rätt till omvårdnad och trygghet en rätt till en god fostran och vårdnadshavaren en skyldighet att tillhandahålla en sådan. Rättigheten är inte utkrävbar i traditionell mening så att barnet vid domstol kan utkräva att få en sådan fostran om föräldern inte skulle ge en dylik och föräldern är inte vid påföljd skyldig att tillhandahålla en sådan fostran. Men hur vet föräldern vad en god fostran innefattar? Att många föräldrar inte har kunskap om de värderingar som bär upp en god fostran har visat sig i många fall i det förgångna. Det har berott på omognad, ovilja, oförmåga, otillåtenhet m.m. Utlandsfödda föräldrar har inte sällan haft svårt att ta till sig de värderingar som ska prägla det svenska samhället, varför motsättningar har kunnat uppstå mellan värderingar i hemmet och värderingar som lyfts fram i förskolan/skolan. Eftersom föräldrarna enligt gängse uppfattning ska stå för den goda fostran, skulle man önska att det fanns en föräldrautbildning som vilade på människovärdesprincipen, godhetsprincipen, rättvisa och likvärdighet. Detta är något som många har uttalat utan att man arbetat vidare med tanken beroende på praktiska svårigheter. Integritetsskäl har också legat bakom.
    Att föräldrarna står utanför arbetsmarknaden, vilket ofta är fallet med utlandsfödda föräldrar, bidrar givetvis till att svenska värderingar och svenska sedvänjor kan skapa alienation och utanförskap. Att integreras med värden som utmärker en god fostran i Sverige är inte alltid självklart. Ingår man i den svenska arbetsmarknaden skulle detta troligen bli mycket lättare. Svenska arbetsgivare måste ta en mycket mer aktiv del i att integrera utlandsfödda på arbetsmarknaden än vad man gör idag. Det skulle vara arbetsgivarnas bidrag till gängkriminalitetsprevention.

 

Utvärdering: Är skolan ett vaccin mot gängkriminaliteten?
Kriminologen Julia Sandahl har i sin avhandling Juvenale crime in context undersökt hur brottsligheten varierar mellan olika skolor och vad den

variationen beror på. För att få svar har hon analyserat de sociala och ekonomiska strukturerna i sammansättningen av elever på högstadieskolor i Stockholm. Hon har utgått från sociodemografiska förklaringar till att unga begår brott, som föräldrars utbildningsbakgrund, graden av arbetslöshet och utländsk bakgrund, men också från det sociala klimatet på skolan. Hon har sedan räknat fram en genomsnittsnivå för varje skola och på så sätt undersökt skoltillhörighetens betydelse för allvarlig brottslighet utöver den betydelse som individuella egenskaper har.
    I Julia Sandahls avhandling framkommer att skolan inte ensam kan förhindra att barn hamnar i gängkriminalitet.24 Men en sak som skolan verkligen kan bidra med är att få skolarbetet att kännas meningsfullt. Hon frågar ”Hur många gånger har du det senaste året slagit någon så att personen behöver söka medicinsk vård?” För den som går i en socialt utsatt skola är sannolikheten att respondenten svarar ja på den frågan tre gånger så stor som om vederbörande går i en skola med socioekonomiskt priviligierade elever.
    Och när hon frågar ”Hur många gånger har du det senaste året tvingat någon att ge dig sina pengar eller mobil, eller har du stulit en bil, en moped eller en motorcykel?” För den som går i en socialt utsatt skola är sannolikheten att respondenten svarar ja på den frågan dubbelt så stor som om du går på en socioekonomiskt priviligierad skola.
    Utgångspunkten är den så kallade Stockholmsenkäten som görs av Stockholms stad vartannat år och handlar om ungdomars levnadsvanor. Julia Sandahl har använt svar från cirka 5 000 elever per undersökningsår i årskurs nio mellan 2006 och 2016. Hon har då sett att det finns stora skillnader i brottslighet mellan skolorna och att skillnaderna verkar öka. Det tycks framför allt bero på att elever från familjer med svensk bakgrund och välutbildade föräldrar går på vissa skolor och att elever med utländsk bakgrund och med föräldrar med låg utbildning går på andra.
    Eleverna besvarade också frågan: ”Om du jämför dina framtidsutsikter med andras i samma ålder, tror du då att dina är sämre, lika bra eller bättre?” För den som går i en socialt utsatt skola är det betydligt större risk att respondenten tror att hon/han har sämre möjligheter att förverkliga sina livsmål. Respondenten oftare känner sig rädd, ledsen och nere utan att hon/han vet varför.
    Svaren visar en kollektiv känsla av låga framtidsutsikter på skolor i socialt utsatta område jämfört med eleverna på skolor i andra områden, säger Julia Sandahl och pekar på skäl som att inte se andra lyckas i sin närhet och att både bo och gå i skolan i områden, där det är hög arbetslöshet. Eleverna kan ha svaga förhoppningar om att skolan ska vara meningsfull, om de känner att den bygger på välfärdsmål som inte gäller för dem.
    Skolan beskrivs ofta som en nyckelfaktor för att förhindra att unga hamnar i kriminalitet. Kan den ha den funktionen? Ett enkelt svar är ja, om den kan se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg, säger hon. Men då måste skolarbetet upplevas som meningsfullt. Att skolarbetet känns meningsfullt är en av få saker som skolan kan bidra med när det gäller att få unga att undvika kriminalitet, menar Julia Sandahl. Det kan kompensera för kända riskfaktorer för att begå brott som att till exempel växa upp i en familj där det förekommer missbruk. Även om skolan är viktig går det inte att lägga allt ansvar där, fortsätter hon. I ett långsiktigt

 

24 Julia Sandahl, (2021) Juvenile Crime in Context: The Significance of School Affiliation, Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Kriminologiska institutionen.

perspektiv gäller det att involvera både bostadspolitik och utbildningspolitik för att motverka skolsegregationen. ”Vi hör ju hela tiden att skolan ska vara ett vaccin mot brottslighet, men det är ett påstående som måste problematiseras. Annars tror jag att man gör det för lätt för sig” När ungdomar själva beskriver hur det är att bo i ett utsatt område och gå i en skola, där kanske bara hälften av eleverna får godkända betyg, är det inte brister de beskriver utan tvärtom, gemenskap. Den bilden förmedlas av Jonas Lindbäck som är doktor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Under ett läsår följde han två åttondeklasser, två niondeklasser och deras lärare på en högstadieskola i ett av Göteborgs mest utsatta områden. Resultatet presenteras i avhandlingen Värsta bästa skolan.25 Eleverna var väl medvetna om bilden av deras skola, som en skola för de ”dåliga eleverna”, för stökiga och bråkiga elever med låga betyg. Men själva beskriver de att skolan är en miljö av kärlek och gemenskap. De säger att de känner sig hemma där. Att de känner sig trygga. Lärarna var särskilt viktiga för tryggheten, speciellt vissa som under lång tid byggt upp nära relationer till eleverna. Skolan i orten blir en betydelsefull plats för omsorg, omtanke och förtroende, menar Jonas Lindbäck.
    Min tolkning är att skolans sociala funktion är extra viktig för elever som växer upp i utsatta områden. Den väger upp för de sociala utmaningar som är kopplade till att bo och växa upp i ett område av den här typen. Skolan är också den institution som finns kvar, när många andra av samhällets institutioner försvinner från området.
    Vilken roll kan skolan ha för att unga inte ska hamna i kriminella gäng?
Den torde ha en väldigt viktig funktion. Barnen har en skola i sitt närområde, där de känner tillhörighet och där det finns lärare, som de kan dela förtroende med. På det sättet kan skolan stärka elever och ge dem trygghet samt ge elever möjlighet att få godkända betyg, så att de kan läsa vidare. Men en sådan skola har stora utmaningar idag. Eleverna är medvetna om att deras startposition är sämre. Men många har tydliga ambitioner för framtiden. De vill läsa vidare, de vill få bra jobb, även om rädslan att misslyckas alltid är närvarande. De vet att unga från deras område inte har samma förutsättningar att lyckas i livet som ungdomar i mer priviligierade stadsdelar. Samtidigt beskriver de att utbildning är jätteviktigt.
    Det finns givetvis inget allomfattande tillvägagångssätt för att motverka gängkriminalitet men ett öppet sinne innefattande mod, ansvarskänsla och kunskapstörst kan bidra till att komma en bit på vägen. Detta gäller för både elever, lärare och beslutsfattare.

 

Lotta Vahlne Westerhäll

 

25Jonas Lindbäck, (2021), Värsta bästa skolan. Om unga i förorten och segregation i skolan, ISSN 0436–1121, Gothenburg Studies in Educational Sciences 463, Department of Education, Communication and Learning; Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.