TVÅ UPPLÄNDSKA DOMBÖCKER.
Vendels sockens dombok 1615—1645 med bidrag av statsmedel utg. genom NILS EDLING. Uppsala 1925. Almqvist & Wiksell. 44, 261 s. Kr. 10.00.
Upplands lagmansdombok 1578—79 jämte inledning, förklaringar och register utg. med bidrag av statsmedel genom NILS EDLING. Uppsala 1929.
Almqvist & Wiksell. 59, 138 s. Kr. 6.00. (Uppländska domböcker utg. av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundeti Uppsala I, II.)
Av de båda volymer, som antecknats ovan, antyder den första tydligen uppslaget till den utgivarverksamhet, som skänkt oss dem båda. »Vendels sockens dombok 1615 — 1645» bär vittnesbörd, att häradshövding Nils Edling, som för närvarande har ansvaret för rättsvården i Uppsala läns norra domsaga, låtit sitt intresse för rättslivet i domsagan omfatta ej blott nutidens utan även äldre dagars. Helt naturligt har hans uppmärksamhet vid studiet av domsagans gamla traditioner i första hand fångats av den äldsta dombok, som bevarats därifrån. Det är en handskrift härstammande från Vendels socken, som i äldre tid utgjorde eget tingslag inom domsagan. Domboken, »huvudhandskriften», som i äldre tid förvarats i Vendels häradskista, är förd av lagläsaren Hans Larsson Rizanezander och innehåller protokoll för åren 1615—45. I handskriften ha emellertid ej införts protokoll för alla de tingssammanträden, som under dessa år höllos i Vendel. Bland renovationerna i riksarkivet finnas protokoll från ting i Vendel, vilka hållits under dessa år dels med Rizanezander, dels med andra män som lagläsare och ej blivit protokollförda i Rizanezanders huvudhandskrift. Därjämte finns i riksarkivet en »Gästriklandshandskrift», som för en del ting innehåller en paralelltext till huvudhandskriftens. Allt detta material har utgivaren velat använda. Han har för sig icke uppställt den mera blygsamma uppgiften att ge ut en handskrift, utan han har åsyftat att lämna en fullständig bild av häradsrättens verksamhet i Vendel genom att sammanställa alla tillgängliga protokoll. Ur rättshistorisk synpunkt har man stor anledning att vara utgivaren tacksam härför. Men eftersom alltså den »dombok», varom volymens titel talar, är en konstruktion av utgivaren, blir den nödvändigtvis behäftad med vissa osäkerhetsmoment.
En del av dessa uppstå till följd av ganska invecklade textkritiska problem, som utgivaren på ett förtjänstfullt sätt antytt. Att lösa