ÄR DET METAFYSIK ATT BEAKTA SAMHÄLLETS INTRESSEN I RÄTTSVETENSKAPEN?
SVAR TILL DOKTOR ALF ROSS.
AV
PROFESSOR VILHELM LUNDSTEDT.
I fjärde häftet av SvJT d. å. har dansken ALF Ross fortsatt sitt annorstädes igångsatta försök att förklena mitt författarskap. Ross börjar med att konstatera, att jag i en mängd skrifter har
»angrebet Forestillingerne om Retfærdighed, Rettighed, Pligt, Retsbevisthed, Pligtbevisthed, forbindende Kraft (normative Gyldighed) o. s. v. som Retsvidenskapens Grundbegreber».
Min antydda kritik av hela rättsvetenskapens grundåskådning, vilken kritik av Ross i fortsättningen lämnas fullständigt åsido, är det väsentliga i mitt författarskap. Utan att vara fullt insatt i denna kritik är det meningslöst att söka förstå mina positiva synpunkter, bl. a. hävdandet av vad jag kallat samhällsnyttan som princip för lagstiftning och lagtolkning. De realiserbara synpunkter, som jag därmed avser, kunna icke göras till föremål för bedömande annorlunda än mot bakgrunden av min utredning av det förhållandet, att den hittills varande rättsvetenskapens grundbegrepp sakna stöd i rumstidlig erfarenhet och följaktligen äro fantasier. När nu Ross utan att söka påvisa min kritiks ohållbarhet, ja, utan att taga någon hänsyn till densamma, påtagit sig att göra ned min uppfattning om samhällsnyttan som juridisk princip, har han därför ställt en ovetenskaplig uppgift framför sig. Också har det hela, i stället för saklig kritik, blivit en systematisk förvrängning av min ståndpunkt. Jag har i mina skrifter städse varit angelägen om att erinra mina blivande kritiker om nödvändigheten av att beakta mina uttalanden i deras sammanhang. Denna erinring har Ross icke brytt sig om utan riktat sin kritik mot isolerade uttalanden, likgiltig för min verkliga mening med dem, vilken icke kan förstås utan beaktande av såväl deras inbördes sammanhang som den kritiska bakgrunden för dem.
Redan härav inses, att det slags kritik, som Ross framfört emot mig, icke kan i egentlig mening vederläggas genom en tidskriftsartikel. Svaret på hans »kritik» blir därför från min sida endast en uppmaning till den intresserade läsaren att studera mitt arbete Obligationsbegreppet, I och II, ett studium som bör företagas i syfte