Tingssammanträden med tremansnämnd. Den kungl. propositionen med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissamål och ärenden m. m. (se Sv. J. T. 1917 s. 321) har av riksdagen antagits med en del mindre väsentliga jämkningar. Bland dessa märkes återgången till den ståndpunkt 1915 års lag utkast intog i fråga om domförhetsreglerna, i det att häradsrätt enligt den av riksdagen antagna, numera promulgerade lagen (Sv. förf. saml. nr 294) endast å de nytillkomna särskilda sammanträdena är domför med tre i nämnden. Lagens titel har i enlighet härmed undergått motsvarande jämkning. Ändringen medför ingen avsevärd minskning i lagens praktiska betydelse.
    I fråga om kompetensområdet för tingssammanträden med tremansnämnd (tremansting) hava bl. a. följande jämkningar gjorts i det kungl. förslaget. Brottmål med svårare straff än 500 kronors böter som straffmaximum få icke upptagas å tremanstingen. Det i propositionen gjorda undantaget för förmynderskapsärenden har strukits, vad an alla små protokollsärenden kunna vinna handläggning. Av domboksärenden få endast vissa i lagen uppräknadegrupper upptagas. De i propositionen undantagna ärendena angående omyndighets- eller myndighetsförklaring och angående samtycke till försäljning eller inteckning av omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom tillhöra icke nämnda grupper och äro således även enligt lagen uteslutna från tremanstingens kompetens.
    De av K. M:t föreslagna särskilda bestämmelserna angående förfarandet i kravmål å tremansting — om förbud mot vittnesförhör och om ovillkorlig rätt till uppskov — hava ur lagen utgått, och kunna alltså alla instämda mål vinna fullständig handläggning å dylikt sammanträde. Å andra sidan har den föreslagna bestämmelsen, att kravmål endast vid första rättegångstillfället skulle kunna handläggas med tremansnämnd, utsträckts att gälla alla till tremansting instämda mål. Uppskov skall alltså städse meddelas till allmänt tingssammanträde.
    Lagen upptager det principiella kravet på doms avkunnande å tremanstinget i alla slutbehandlade mål, men däremot icke propositionens ovillkorliga bestämmelse, att när uppskov med doms avkunnande i undantagsfall erfordras, de nämndemän, som deltagit i handläggningen å treman stinget, jämväl skulle deltaga i avgörandet.
    Domare och högst fyra nämndemän erhålla ersättning enligt resereglementet för inställelse vid tremansting, dock ej dagtraktamente. I sammanhang medlagens antagande beslöt emellertid riksdagen skrivelse till k. m:t med begäran om en allmän utredning angående ersättning till nämndemän för de kostnader, som äro förenade med nämndemansuppdragets utförande.
    Lagförslagen om häradsrätts behörighet att upptaga växelmål, om ändring i 1872 års tingsförordning i syfte att öppna möjlighet till avhållande i ett tingslag av flera än 10 allmänna tingssammanträden om året, där sådant finnes

 

lämpligt, samt om kungörande av tiden för tings början och avslutande antogos av riksdagen i huvudsakligen oförändrat skick. Enligt sistnämnda lag skallhäradshövding före den 1 nov. varje år insända tingsuppgifter till såväl hovbrätten som K. B. och samtidigt låta anslå dem å rättens dörr och kungöra dem i en eller flera ortstidningar. Härefter har K. B. att ombesörja, att kungörelse angående tingstiderna införes dels i posttidningen den 1 dec. varje år eller, om söndag då infaller, påföljande dag, dels i länskungörelserna för uppläsning i vederbörande tingslags kyrkor första söndagen i december. Avsikten med sagda bestämmelser är bl. a., att samtliga tingsterminer under året (bortsett från sluttingen), även i domsagor med gamla tingsordningen, skola kunna införas i de årligen utkommande lageditionerna.