Domsagoreformen och de unga juristerna. I förra årgången av denna tidskrift (Sv. J. T.1917 s. 482) lämnade häradshövdingen, numera vattenrättsdomaren HUGO VON SYDOW en redogörelse för det då nyss framkomna utkastet till stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning jämte en efterföljande erkännsam värdesättning av utkastet. Vad angår sättet för ordnande av de unga juristernas arbete å domarkansliet, ansåg förf. förslaget hava fattatett lyckligt grepp (s. 487). Emellertid fann han detsamma hava välsnävt begränsat möjligheterna för förste notarien att hålla allmänna tingssammanträden — före sin hovrättstjänstgöring skulle ett biträde ej få såsom häradsrättens ordförande förrätta mera än två dylika sammanträden — samt uttalade önskvärdheten av en jämkning i utkastet på denna punkt (s. 488).
    Jämväl hovrätterna anmärkte i sina över stadgeutkastet avgivna utlåtanden, att det mått av erfarenhet från underrättstjänstgöringen, som de unga juristerna, då de komme till hovrätterna för att söka ett fiskalsförordnande, enligt utkastets bestämmelser skulle äga, ej vore tillräckligt för att de tillfredsställande skulle kunna fullgöra dem åliggande arbete. På grund av vad sålunda blivit anmärkt vidtog justitieministern i det stadgeförslag, som bifogades k. prop. till innevarande års riksdag (nr 389) angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning, den jämkning, att de unga juristerna före hovrättstjänstgöringen skulle tillåtas hålla tre allmänna tingssammanträden. Sedan frågan numera vunnit sin lösning i enlighet med sist berörda förslag (se Sv.förf. saml. nr 412), är det icke utan betydelse att få fastslaget, huruvida ur tingsbiträdenas synpunkt utbildningen å domarkanslierna förlorat något i värde genom den sålunda uppställda begränsningen i rätten att sitta ting. Om en dylik uppfattning — med eller utanfog — skulle göra sig gällande bland de unga, kunde detta nämligen föra med sig ödesdigra konsekvenser med avseende å domarbiträdeskårens rekrytering.
    lnnan jag söker besvara det sålunda uppställda spörsmålet, skola några erinringar förut skickas om de ur biträdessynpunkt betydelsefullaste bland de jämkningar i övrigt, som blivit vidtagna i stadgeutkastet på initiativ antingen av justitieministern eller av riksdagen. Förutsättningarna för ernående av förste notaries andra befogenhetsgrad (vilken bl. a. medför rätt att handlägga sådana mål, som få upptagas å sammanträden med tremansnämnd) hava något skärpts, i det

 

att 24-åring kan erhålla dylikt förordnande först efter två års biträdestjänstgöring, 25-åring däremot alltjämt efter ett och ett halvtår (20 §). För ernående av den tredje befogenhetsgraden (med rätt att hålla tre allmänna tingssammanträden) hava däremot villkoren något lindrats, i det att härför fordras, utöver uppnådd ålderav 25 år och två års biträdestjänstgöring, allenast att hava under åtta rättegångsdagar eller fyra allmänna tingssammanträden handlagt sådana mål och ärenden, som avses i 1 § av den nya lagenom tremansting (21 § i utkastet upptog tio dylika rättegångsdagar). Icke utan betydelse för biträdena med hänsyn till den tid, inom vilken tingstjänstgöringen kan hinna avslutas, är vidare den på riksdagens begäran vidtagna utvidgningen av häradshövdingens rätt tilltjänstledighet från de i stadgeförslaget upptagna två allmänna tingssammanträdena om året till trenne.
    Enligt de sålunda från början av år 1919 (med viss på riksdagens begäran utsträckt övergångstid) gällande nya bestämmelserna skulle den allmänna tingsutbildningen — motsvarande nuvarande sex allmänna tingssammanträden jämte ett antal rannsakningar och andra extra förrättningar under sammanlagt några månaders utövande av domarämbete — för normalfallen komma att motsvarasav 1) förste notarietjänstgöring med alla därmed följande domarsysslor på eget ansvar under minst ett, ofta 1 1/2 à 2 år, 2) handläggning såsom domare under minst åtta, i regel antagligen långt flera rättegångsdagar av enklare mål och ärenden (sådana som få handläggas på tremansting), 3) förvaltande av domarämbete under ett flertal månader med därvid förekommande rannsakningar och extra förrättningar samt 4) hållande av tre allmänna tingssammanträden. Även efter den verkställda, oväsentliga nedprutningen ifråga om antalet rättegångsdagar för handläggning av enklare mål och ärenden (från tio till åtta) torde utan tvekan kunna vidhållas den av justitieministern (prop. s. 16) uttalade bestämda uppfattningen, att den under 1) och 2) här ovan anmärkta långvariga tjänstgöringen under eget domaransvar till fullo måste uppväga hållandet av tre allmänna tingssammanträden, särskilt som det successiva fortskridandet från enklare till mera invecklade uppgifter måste vara ägnat att åvägabringa ett gott resultat av utbildningen såsom helhetbetraktad, samt att sålunda, sedan antalet allmänna tingssammanträden, som biträdet tillåtes hålla, höjts till tre, fog måste anses saknas för den uppfattningen, att den för befordran på domarbanan lämpade unge juristen skulle komma sämre förberedd till hovrättstjänstgöringen än den, som nu hållit sex allmänna tingssammanträden. Ett värdefullt stöd för denna uppfattning om den nya tingsutbildningens reella värde har lämnats genom uttalanden i samma riktning i det av särskilt tillkallade sakkunniga d. 14 okt. 1918 avgivna betänkandet angående vissa ändringar i hovrätternas arbetssätt och löneförhållanden m. m. Även såsom rent formellt kompetensvillkor kommer uppenbarligen också genomgåendet av den nya tingstjänstgöringen att över allt i ämbetsverk, på advokatkontor

 

och över huvud i allmän eller enskild tjänst fullt likställas med de gamla sex sammanträdena.
    Erhåller sålunda domarbiträdet framdeles minst lika god valuta som hittills av sin tingstjänstgöring — det faller utom uppgiften för dessa rader att påvisa de åsyftade, avsevärda förbättringarna i den fortsatta domarutbildningen efter påbörjad hovrättstjänstgöring genom tidigt fiskalsförordnande och intim växelverkan mellan hovrätterna och underrätterna (jfr föregående artikel) — så kräver å andra sidan nämnda tingstjänstgöring hädanefter i regel icke heller längre tid än hittills, i många fall tvärtom kortare. Efter 1 à 1 1/2 års förberedande tjänstgöring erhålles förordnande som förste notarie och kort därefter första domarförordnande. Den andra befogenhetsgraden (tremanstingsärendena) kan nära nog undantagslöst passeras på ett halvår. Den tredje (de allmänna tingssammanträdena) kräver högst ett år och kan med tillmötesgående från häradshövdingens sida genomgås på vida kortare tid, varunder biträdet utöver hållandet av allmänna tingssammanträden i regel torde fortsätta att handlägga tremanstingsärenden. Hela biträdestiden behöver alltså icke krävamera än 2 1/2 eller högst 3 år. Den, som raskt avlagt sin juriskandidatexamen, t. ex. vid 22 1/2 års ålder, uppmuntras dessutom därmed, att han redan vid uppnådda 24 1/2 år kan erhålla domarförordnande, vid 25 år börja sitta allmänna tingssammanträden ochvid 25 1/2 à 26 avsluta den allmänna tingsutbildningen och eventuellt börja sin hovrättstjänstgöring.
    Kommer nu till det redan sagda, att biträdesfrågan genom stadgan blivit löst på ett, såsom häradshövdingen VON SYDOW vitsordar, för de unga juristerna ekonomiskt förmånligt sätt — låt vara att statsbidragen dock tilltagits så försiktigt, att, med hänsyn särskilt till den på sista tiden ofantligt stegrade efterfrågan efter juridisk arbetskraft från privata företag, det allmännas intresse av en god rekrytering av domarkåren redan gör en höjning av arvodena önskvärd — så torde det stå klart för en och var, att den mening, som i stadgans tillkomst vill se en fara för biträdeskårens rekrytering, icke har något fog för sig. Endast den korttänkte kan stirra sig blind på att siffran 6 allmänna tingssammanträden minskats till 3. De arbetsuppgifter, som lämnats biträdet i utbyte mot de tre första av dessa 6 ting, uppväga dem i utbildningsavseende till fullo och böra vara ägnade att tilldraga sig den unge juristens särskilda intresse, då de tidigare än hittills giva honom ämbetsgöromål att utföra på eget ansvar. Därest de svårigheter, häradshövdingarna under de senaste åren haft att kämpa med vid besättande av sina biträdesplatser — svårigheter, som de dela med rådhusrätterna, hovrätterna och över huvud statens ämbetsverk — efter nästa årsingång komma att fortfara eller ytterligare stegras, så kan detta alltså icke, såsom från vissa håll gjorts gällande, antagas ske på grund av stadgan utan trots densamma. Snarare bör den nya ordningen vara ägnad att tillföra häradshövdingarna biträden, då de nyexaminerade juristerna numera kunna säga sig, att även en med

 

förste notarieförordnande avslutad kortare tids tjänstgöring å domarkansli kan innebära en eftersträvansvärd merit för den, som icke ämnar fortsätta på domarbanan och därför icke vill på sin utbildning offra den för full tingstjänstgöring erforderliga tiden. Särskilt borde en dylik kortare tids kanslitjänstgöring såsom bästa sättet att inhämta grundlig kännedom om lagfarts- och inteckningsväsendet göras till obligatoriskt villkor för tillträde till advokatbanan och demed jurister besatta platserna inom bankväsendet och kommunalförvaltningen.
 

K. Schlyter.