Magistratsförvaltningens omorganisation. De inom civildepartementetsedan sommaren 1916 biträdande sakkunniga för utredning av frågan om magistratsförvaltningens ordnande i städer under landsrätt hava den 22 dec. 1917 avgivit sitt betänkande. Utom de i Sv. J. T. 1916 s. 347 nämnda sakkunniga har i utredningen deltagit borgmästaren Gunnar Fant i Nyköping, som senare tillkallats.
De sakkunniga föreslå inrättande i landsrättsstäderna av ett kommunalt borgmästarämbete. Borgmästaren skall vara ordförande i stadens styrelse, men med betydligt mera utsträckt egen beslutanderätt än de nuvarande stadsstyrelseordförandena. På honom ankommer att utöva styrelsens inseende överden kommunala förvaltningen samt jämväl själv deltaga ut i densamma, särskilt som självskriven ledamot av drätsel kammaren, vars föredragande och verkställande ledamot han bör bliva. I regeln skall borgmästaren vara lagfaren, men med hänsyn därtill att fall kunna förekomma, då långvarig verksamhet i allmänna värv erbjuder samma säkerhet som formella juridiska meriter, hava vissa undantagsbestämmelser föreslagits. Valet av den kommunale borgmästaren skall tillgå så, att stadens röstberättigade män enligt allmän och lika rösträtt och proportionell valmetod uppsätta tre personer på förslag, bland vilka konungen utnämner en. Avlöningen åt borgmästaren föreslås till minst 6,000 kr. Befattningens innehavare skall vara avsättlig. Stadsstyrelsens övriga bisittare skola såsom nu kallas rådmän och väljas av stadsfullmäktige för en tid av fyra år.
De sakkunnigas förslag är anpassat efter städer av olika storlek. För de minsta städerna, intill 3,000 invånare, där behov av en avlönad borgmästare icke finns, och som ej kunna bära med denna organisation förenade utgifter, föreslås en lekmannastadsstyrelse med borgmästare. För städer åter med intill 15- á 20,000 invånare föreslås utbrytning ur landsbygdens fögderiförvaltning genom inrättande av särskild magistrat, vilken bör vara överexekutor för stadens område. Denna magistrat är givetvis icke tillika rådhusrätt, då staden i judiciellt hänseende förblir under landsrätt. I sådana magistrater bör, utom den lagfarne borgmästaren, tillsättas en lagfaren rådman, vilken som magistratssekreterare skall övertaga huvudparten av de administrativa bestyren.Understundom kan det befinnas lämpligt att, då magistratssekreteraren representerar den juridiska sakkunskapen, till borgmästare utses person med andra kvalifikationer, exempelvis finansiella eller tekniska.
De författningsändringar, som det framlagda förslaget påkallar, ha så långt som möjligt inskränkts, och i stället har huvudvikten lagts på ett för varje stad utfärdat reglemente. Det kan härigenom bli möjligt att jämka organisationen efter lokala förutsättningar och så att säga på experimentell väg pröva den nya stadsförfattningens värde.
J. O:s framställningar till K. M:t. Enligt J. O:s till 1918 års riksdag avgivna ämbetsberättelse har justitieombudsmannen V. Petrén d. 31 dec. 1917