Tore Almén: Om köp och byte av lös egendom. Kommentar till lagen den 20 juni 1905. Andra delvis omarbetade upplagan. Senare delen omfattande §§ 42—71 jämte rättelser och tillägg till del I. Stockholm 1918. Norstedt. XX+405+42 s. Kr. 18.00.
    Härmed föreligger detta arbete — ett standard work för Sverige på handelsrättens område — färdigt i sin andra upplaga, delvis omarbetad samt förd up to date med avseende å såväl rättsfall som litteratur inom de tre länder, där lagen gäller och med hänsyn jämväl tagen till de övriga utländska rättskällor, som kunna komma i betraktande. Det blev sålunda förf. förunnat att före sin tidiga bortgång sätta arbetet i det fullständigt avslutade skick, vari det kunde komma sedan lagen någon tid varit i tillämpning. Om första upplagan med hänsyn till den korta tid, som förf. haft tillfälle att uteslutande ägna däråt, måste anses såsom ett kraftprov, kan detta i viss mening sägas också om den nya upplagan, då man besinnar, att arbetet därmed löpt jämsides med förf :s domareverksamhet, som för en vanlig arbetsförmåga utgör tillräcklig mansbörda. När en lagkommentar avser ett så rörligt område av handelsrätten, är en ny upplaga under alla förhållanden en krävande uppgift, men detta gäller alldeles särskilt, då den kommenterade lagen vid första upplagans utkommande nätt och jämnt hunnit att komma i tillämpning. I förevarande fall har även världskriget bidragit till att skapa nya situationer, varom t. ex. den i tillägget intagna ytterligare behandlingen av 24 § bär vittne.
    Om än Alméns kommentar är en handbok, avsedd för den skolade juristen eller affärsmannen, måste man dock framhålla dess betydelse för de unga. Med ett visst vemod kan den nuvarande äldre generationen tänka på, huru litet för en mansålder sedan fanns att anlita för den, som ville finna väg på den svenska obligationsrättens område. På de enklaste frågor sökte man förgäves svar. Nu är förhållandet annorlunda. I mycket beror detta på nytillkomna lagar, och i några av dem har just kommentarens författare en väsentlig del. Men med lagen allena är det ej alltid möjligt för den unge juristen att komma verkligheten inpå livet. Härtill ger Alméns bok, som har obligationsrättens mest centrala del till ämne, tillfälle.

Det är kanske dess största förtjänst, att den är skriven med det levande livet för ögonen, på samma gång som de ledande synpunkterna aldrig släppas. Rustad med denna bok kan den, som står vid början, sätta sig in i många frågor, för vilka litet var under en äldre period stod undrande och spörjande. Kunskap — och möjligheten att vinna den — förpliktar; därför bör man på den unga generation, som haft en bättre utgångspunkt, ställa stora förväntningar.
    Men Alméns bok har nu en gång för alla icke till sin förnämsta uppgift att vara någon handledning för begynnare. Den är skriven för dem, som redan stå mitt i sin verksamhet, för domaren, advokaten, affärsmannen, vetenskapsmannen. De finna här både en uttömmande samling av materialet och en bearbetning därav, som i sakkunnighet och djup söker sin like. Boken bliver, tack vare icke minst den kontakt med livet, som kännetecknar densamma, en verklig guldgruva.
    Genom detta arbete har Almén rest sig en minnesvård. Men ett är nu borta: den levande kommentaren. Han stod alltid till buds med ytterligare upplysningar och även nya, kanske besvärliga undersökningar. Det är en gammal erfarenhet att de, som i själva verket ha mest att göra, synas hava minst bråttom och mest tid över för sina vänners räkning. Alltid var han vid lika glatt mod, även om någon till synes kom olägligt. Denna bok är nu för alltid tillsluten; men minnet är ljust.

Gustaf Carlson.