Den norrländska hovrätten. Riksdagen har i anledning av de i Sv. J. T. 1921 s. 39 omförmälda motionerna, på hemställan av sammansatta stats- och första lagutskottet, i skrivelse till K. M:t anhållit, att K. M:t måtte taga under omprövning frågan om inrättande av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen samt, efter verkställd utredning, för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande yttrade utskottet efter att hava lämnat en historisk redogörelse i ämnet:
»Som ett huvudsakligt skäl emot inrättandet av en hovrätt för Norrland har anförts, att då en allmän reform av vår rättegångsordning för närvarande är under utarbetande, det ej vore välbetänkt att nu upprätta en ny hovrätt, vars organisation med stor sannolikhet ej komme att under synnerligen lång tid bliva beståndande. Detta skäl äger emellertid ej längre giltighet. Såsom av processkommissionens ovan intagna yttrande framgår, kan nämligen hänsynen till en blivande rättegångsreform enligt kommissionens uppfattning icke lägga hinder i vägen för inrättandet redan nu av en hovrätt för de fyra nordligaste länen.
En sådan åtgärd har, såsom i motionerna framhålles, befunnits önskvärd, dels på grund av svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt administrera ett verk av Svea hovrätts storlek, och dels därför att rättsskipningen i Norrland komme att lida av det långa avståndet till överdomstolen och dennas bristande orientering i de säregna norrländska förhållandena. I förstnämnda hänseende framhölls av sammansatta stats- och lagutskottet vid 1904 års riksdag, att Svea hovrätts personal med den från och med den 1 oktober 1896 tillkomna sjunde divisonen nått en omfattning, som syntes icke lämpligen kunna ökas utan att därigenom äventyrades nödig sammanhållning inom ämbetsverket samt enhet i rättsskipningen å de olika avdelningarna. Den 1 september 1904 trädde i verksamhet en åttonde extra division. Denna division blev från och med år 1918 ordinarie. Och sedan den 1 januari 1921 tjänstgör en nionde, extra division.
Att med den omfattning Svea hovrätt sålunda erhållit stora svårigheter måste uppstå att på ett tillfredsställande sätt administrera densamma, synes utskottet uppenbart. Dessa svårigheter, som påtalades redan efter sjunde divisionens tillkomst, göra sig givetvis med än större styrka gällande för det när-