Viktigare finländska lagar 1923—1924. Lagstiftningsprodukterna från dessa år voro övervägande av administrativ natur eller ock av enbart lokalt eller temporärt intresse.
    Större allmän betydelse tillkommer dock lagen om lösöreinteckning, stadfäst 17 febr. 1923, och av denna betingade ändringar i gällande konkursstadga och förmånsrättsförordning ävensom i Str.L. — om straff för den, som undanskaffar eller förstör intecknat lösöre — samt därom att särskilt protokoll bör vid domstol föras i ärenden rörande lösöreinteckning. Den nya lagen tillåter inteckning i lösöre, byggnader, maskiner, ledningar, inventarier, råämnen, materialier samt hel- och halvfärdiga fabrikat, som höra till fabrik, såg, bergverk, boktryckeri, ljus eller kraft utvecklande eller distribuerande anläggning, telefoninrättning eller annan mekanisk eller industriell anläggning eller till hantverk, som drives i stöd av särskild anmälan eller tillstånd. Sammalunda ock i byggnader, husdjur, maskiner, ledningar, inventarier, redskap samt lantbruksprodukter och förnödenheter, som höra till eller frambragts i sådant lantbruksföretag, som åsyftar bedrivande av jordbruk, boskapsskötsel eller trädgårdsodling, Den skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning äskas, skall ange fordrans storlek i penningar eller varor, den inrättnings, lägenhets eller upplags, som inteckningen avser, belägenhet samt gäldenärens bevittnade underskrift. Lösöreinteckning begäres och beviljas av allmän underrätt i den ort, där den egendom finnes, vari inteckning åstundas. Proceduren är väsentligen densamma som i ärenden angående inteckning i fastighet. — Av visst intresse äro även de nya lagarna om läroavtal av 28 april med dess verkst. förordn. av 15 juni 1923 ävensom lagen om luftfart, given 25 maj 1923.
    Från år 1924 förtjänar främst att omnämnas sjömanslagen, fastställd 8 mars, och lagen om sjömans arbetstid, given 26 april. Den nya sjömanslagstiftningen bör betecknas som ett resultat av det gemensamma nordiska lagstiftningsarbetet på sjölagstiftningens gebit.

Sjömanslagen överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande svenska lag av 1922. Av allmänt intresse är ävenledes en den 22 mars utfärdad lag om kollektivavtal. Den tidigare lagstiftningen angående legotagares rätt att till ägo inlösa av honom bebrukat fast gods blev 18 jan. 1924 kompletterad medels en förordning, som tillerkände innehavare av s. k. fisketorp enahanda rätt och för dem underlättade rättens utövning. En ny förfullständigad lag är den 5 sept. given beträffande utlänning tillhörig, i Finland befintlig egendom, som lämnats utan vård jämte verkst. förordn. av 22 nov.
    Omnämnas bör slutligen ock, att ang. grunderna för Helsingfors' universitets organisation utgavs den 14 juli 1923 en ny lag jämte verkst. lag, varefter den 8 sept. 1924 emanerade en förordn. innefattande statuter för universitet. I stort sett bibehölls universitetet vid sina förra rättigheter och förmåner och dess tidigare styrelse förblev även i huvudsak oförändrad. Av visst intresse är, att åstadkommandet av ökad offentlig undervisning på finska språket betingade tillsättandet av icke mindre än 15 nya professurer, av vilkas innehavare 14 skulle offentligen föreläsa å finska språket. Av dessa 14 nya lärostolar förlades till juridiska fakulteten 4 såsom dubbelprofessurer i civilrätt, straffrätt, förvaltningsrätt och processrätt.

O. Hj. Granfelt.