Expeditionslösen vid intecknings relaxation. Frågan om underlättande i olika avseenden av intecknings relaxation har tilldragit sig intresse särskilt i samband med egnahemsbildningen. I vad frågan avser minskning av vissa kostnader uti relaxationsärenden, har densamma nyligen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning och lett till ändring av § 3 i förordningen angående expeditionslösen.
    I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 juni 1924 erinrade nämligen riksdagens justitieombudsman1, att senare tiders strävanden att befordra bildandet av småbruk och egna hem, bland annat genom att underlätta de nya fastigheternas befrielse från ansvar för stamfastighetens gäld, i hög grad motverkades av de betydande kostnader, som vore förbundna med dödande av gemensam inteckning i flera egendomar i vad den besvärade viss fastighet. Justitieombudsmannen framhöll önskvärdheten av att det nuvarande expeditionssättet i dylika ärenden förenklades i syfte att minska kostnaderna.
    De kostnader, som för närvarande kunna uppkomma i ett dödningsärende, äro lösen och stämpel för protokoll, lösen för utdrag av fastighetsbok, som tecknas å protokollet, samt för det bevis angående den vidtagna åtgärden, varmed den företedda inteckningshandlingen förses. Härtill kunna komma lösen och stämpel för gravations- och äganderättsbevis ävensom kostnader i form av advokat- och kommissionärsarvode m. m. I justitieombudsmannens skrivelse lades vikten å de kostnader, som uppkomma i form av lösen för utdragen av

 

1 Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1925 års riksdag, s. 226.

EXPEDITIONSLÖSEN VID INTECKNINGS RELAXATION. 487inteckningsboken, vilka göras från det eller de upplägg, där anteckning skett om partiell dödning eller relaxation (61 och 62 §§ inteckningsförordningen). I 9 § av kungörelsen den 14 september 1875 (nr 70) huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras stadgas, att, om fastigheter, vilka icke finnas på ett upplägg sammanförda, gemensamt besväras av inteckning, denna skall på uppläggen för en var av dessa fastigheter inskrivas med anmärkning, att för inteckningen häftar även annan fastighet, till vars upplägg hänvisning bör ske, samt att i viss kolumn (anmärkningskolumnen) skall anmärkas bland annat vad protokollet innehåller om intecknings förändring. Lösenavgifterna för utdrag ur fastighetsbok äro upptagna i § 3 av 1883 års förordning angående expeditionslösen och hava genom kungörelsen den 7 november 1919 (nr 682) provisoriskt förhöjts i anledning av penningvärdets försämring och därav uppkommande ökade förvaltningskostnader vid underrätterna. Lösen utgör sålunda vid häradsrätterna 2 kronor för första utdraget och 1 krona för vart och ett av de följande samt vid rådhusrätterna 1 krona 50 öre, resp. 75 öre. Enligt kungörelse den 21 november 1924 (nr 491) skulle dessa jämte andra lösenförhöjningar gälla tillsvidare intill den 1 juli 1926.
    Enligt vad justitieombudsmannen inhämtat är förfaringssättet beträffande anteckning i inteckningsboken om dödande av gemensam inteckning i vad den besvärar viss fastighet olika i skilda domsagor. I det övervägande antalet av fjorton domsagor, beträffande vilka uppgifter i dessa hänseenden inhämtats av justitieombudsmannen, antecknas dylik åtgärd å samtliga de upplägg, därå den gemensamma inteckningen blivit förd. Enahanda lärer vara förhållandet vid rådhusrätterna, åtminstone såvitt angår dödande med förbehåll som i 33 § inteckningsförordningen sägs. Där i sådant fall de gemensamt intecknade fastigheterna äro förda på ett stort antal upplägg, kunna, med hänsyn till innehållet av 62 § inteckningsförordningen, kostnaderna i dessa ärenden enbart för utdragen stiga till betydande belopp. Enligt tillgängliga upplysningar har det hänt, att sagda kostnader uppgått till oskäliga belopp i förhållande till värdet av den fastighet, om vars befriande från ansvar för gäld fråga är. Verkställda beräkningar visa jämväl i enklare fall — därvid hänsyn tagits till flertalet slag av normalt förekommande kostnader vid rätten i relaxationsärenden — att även vid ett relativt fåtal gemensamt intecknade fastigheter och inteckningar genom det använda bokföringssättet de sammanlagda utdragskostnaderna framstå såsom det specifikt fördyrande momentet uti expeditionskostnaderna. Äro de gemensamt intecknade fastigheterna två, uppgår vid relaxation i avsöndrad lägenhet av en, resp. tio inteckningar utdragskostnadernas andel av hela expeditionskostnaden till 10, resp. 20 %, därest fastigheterna förts på ett upplägg, men till 14, resp. 27 %, om de förts var på sitt upplägg; den relativa stegringen vid ett och samma bokföringssätt är betingad därav, att kostnaderna för gravations- och äganderättsbevisen äro konstanta. Därest de gemensamt intecknade fastig-

 

488 GUNNAR W. SJÖGREN.heterna äro tio till antalet, bliva motsvarande tal 6, resp. 18 % vid relaxation av en, resp. tio inteckningar i fall då alla fastigheterna äro förda på ett upplägg samt 27, resp. 54 %, därest de förts var på sitt upplägg. En relaxation av tio inteckningar i tio fastigheter skulle nämligen draga en kostnad av 113 kronor 25 öre, därest alla fastigheterna förts på ett upplägg, men 203 kronor 25 öre, om de förts var på sitt upplägg. Under sådana förhållanden måste det såväl i och för sig som med hänsyn till den växlande bokföringspraxis anses önskvärt att härutinnan söka rättelse.
    Bland möjliga utvägar för nedbringande av kostnaderna för ifrågavarande utdrag förordade justitieombudsmannen utfärdande av föreskrift, att anteckning om dödande av gemensam inteckning, vare sig förbehåll enligt 33 § inteckningsförordningen ägt rum eller ej, skulle göras allenast å upplägget för den fastighet, beträffande vilken dödandet sker. Där dödning skett i samtliga å ett upplägg sammanförda fastigheter under förbehåll, som i 33 § inteckningsförordningen sägs, skulle — till förekommande av förbiseende vid upprättande av gravationsbevis beträffande någon å annat upplägg förd gemensamt intecknad fastighet — vid föreskriven anteckning om dödningen i 9 kolumnen fogas tydlig hänvisning till den i 8 kolumnen gjorda anmärkning om den gemensamma inteckningens förändring. Föreskriften skulle intagas i 9 § av 1875 års ovannämnda kungörelse. — Jämväl andra utvägar i angivna syfte vore enligt justitieombudsmannen möjliga, såsom att nedsätta den för varje särskilt utdrag utöver det första bestämda lösen, att fastställa en maximilösen för utdrag i relaxationsärenden eller att föreskriva, att utdrag icke alls eller i mindre utsträckning skulle göras i sådana ärenden.
    Med några egentliga olägenheter syntes, enligt justitieombudsmannens mening, den föreslagna åtgärden knappast vara förenad. Vid utfärdandet av gravationsbevis kunde väl densamma medföra någon ökning i arbetet i sådana domsagor, där man förut utfärdat gravationsbevis på grundvalen av vederbörande hemmans upplägg och eventuellt inteckningsprotokollet. Den föreslagna anordningen medförde emellertid lägre kostnader för relaxation och möjliggjorde minskning av införingarna i fastighetsböckerna, vilket borde innebära en lindring av domarens arbetsbörda och tillika medföra, att böckerna bleve mera lättöverskådliga.
    Sedan rikets hovrätter ävensom styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare avgivit yttranden över justitieombudsmannens framställning, har Kungl. Maj:t den 20 sistlidne juli fattat beslut i ärendet genom utfärdande sagda dag av kungörelse om ändring av § 3 i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen (S. F. S. nr 362). Ändringen, som avser rubriken "Fastighetsbok" i den uti nämnda paragraf intagna tariffen, innebär att därest i ärende angående dödande av gemensam inteckning i vad den besvärar viss fastighet utfärdas mera än ett utdrag, lösen endast må beräknas för det första utdraget. Kungörelsen, som i övrigt ersätter 1919 års ovanberörda författning, har trätt i

EXPEDITIONSLÖSEN VID INTECKNINGS RELAXATION. 489kraft den 15 augusti 1925 och gäller, liksom den sistnämnda, tillsvidare intill den 1 juli 1926. Före denna tidpunkt kommer som vanligt att prövas behovet av fortsatt giltighet av de högre lösensatserna för utdrag av fastighetsbok, vilken prövning lärer lämna det nu gjorda tillägget till rubriken i fråga oberört.
    Den i anledning av justitieombudsmannens framställning meddelade bestämmelsen har erhållit en sådan avfattning, att frågan om sättet för anteckning i inteckningsboken om dödande av gemensam inteckning i vad den besvärar viss fastighet — huruvida sådan åtgärd skall eller bör antecknas på ett eller flera upplägg — lämnats öppen.1 I huvudsak vinnes det med framställningen angivna syftet emellertid lika väl genom den utfärdade författningen som genom den av justitieombudsmannen i första hand förordade föreskriften. Kostnaderna för utdrag i relaxationsärenden bliva ensartade vid alla underrätter och begränsas i regel till kostnaderna för ett utdrag.2 Förfarandet vid rätten i relaxationsärenden blir därmed även i enklare fall avsevärt billigare. Sålunda komma expeditionskostnaderna i det förutnämnda exemplet, som avsåg relaxation av tio gemensamma inteckningar uti tio, alla å särskilda upplägg förda fastigheter, att minskas med omkring 44 %, nämligen från 203 kronor 25 öre till 113 kronor 25 öre. Det spörsmål, som här fått sin lösning, äger betydelse huvudsakligen för de domsagor, inom vilkas områden en egnahemsbildning i större omfattning pågår och där för upprättande av egnahem företagas avsöndringar, avstyckningar och ägostyckningar beträffande bolagsjord eller andra större egendomar. Därförutom har frågan en mera allmän betydelse i alla de fall, då för andra ändamål än egnahemsbildning erfordras avsöndrings-, avstycknings- eller ägostyckningsåtgärder.

Gunnar W. Sjögren.