Arvsrätten i Sovjet-Ryssland. Arvsrättens utveckling i Sovjet-Ryssland har flera gånger varit föremål för omnämnande i denna tidskrift (Sv. J. T. 1924 s. 112, 1926 s. 155, 1928 s. 185). Medan under den första kommunistiska perioden all arvsrätt var avskaffad, tilläts från och med 1923 succession på grund av lag eller testamente intill ett belopp av 10,000 guldrubel, och år 1926 upphävdes denna maximigräns. Det i Sv. J. T. 1928 s. 185 omförmälda förslaget om viss utvidgning av den starkt begränsade testationsfriheten har numera upphöjts till lag, som utfärdats d. 27 april 1928. Även i andra avseenden börja västeuropeiska principer på successionsrättens område att bryta sig fram. Ett dekret av d. 28 maj 1928 inför sålunda ett laglottsskydd, vilket förut helt saknats, i det att arvlåtare efter sitt gottfinnande ägde bestämma om arvets fördelning inom den starkt begränsade kretsen av legala arvingar eller göra dem arvlösa. Nämnda dekret medgiver emellertid rätt till laglott åt de arvingar, som ej fyllt aderton år. Laglotten utgör i konkurrens med testamente till förmån för annan (d. v. s. arvinge, staten eller vissa juridiska personer) trefjärdedelar av kvarlåtenskapen; har förordnande ej gjorts till förmån för annan utan testamentet blott innebär arvlösgörelse, är det i vad angår berörda arvingars lotter utan varje verkan. Laglottsrätten synes tillkomma ej blott bröstarvingar utan även alla övriga arvingar under aderton år, d. v. s. efterlevande make samt de till arbete oförmögna, medellösa personer, som under en tid av minst ett år före arvlåtarens död av honom åtnjutit full försörjning; någon större praktisk betydelse har — med hänsyn till åldersbegränsningen — laglottskyddet icke för sistnämnda kategorier av arvingar.
    Att utvecklingen i Sovjet-Ryssland går allt mera i successionsvänlig riktning framgår ej blott av den sovjet-republikanska lagstiftning, som nu berörts, utan

även av vissa lagar i en del av de övriga rådsrepublikerna. Medan sålunda den sovjet-ryska civillagboken ej medgiver någon accrescensrätt för övriga arvingar, om någon av dem genom testamente gjorts arvlös, utan dennes lott i dylikt fall tillkommer staten, infördes redan 1925 och 1926 i respektive Georgien och Ukraina en rätt till dylik accrescens. Beträffande testamentsformen fordrar den sovjet-ryska civillagboken, att testamentet skall vara bestyrkt av notarius. Då notariat ofta ej finnas på landsbygden, kan det för landsbefolkningen bliva omöjligt att utöva den testationsfrihet, som är medgiven. Denna olägenhet har år 1927 undanröjts i den georgiska lagen, som stadgar, att när notariat ej finnes, bestyrkandet kan ske av vederbörande domare eller den lokala exekutivkommittén. Enligt den sovjet-ryska civillagboken taga samtliga arvsberättigade personer efter huvudtalet lika del av kvarlåtenskapen. Denna regel innebär dels att delning skall ske in capita och ej in stirpes, dels att avlägsnare avkomling (t. ex. arvlåtarens sonson) ärver, även om närmare avkomling, genom vilken han är släkt med arvlåtaren (t. ex. dennes son), icke är avliden. I båda dessa avseenden avviker regeln från andra kända rättssystem. Att exempelvis sonson ej kan ärva jämte son anses till och med i allmänhet —såsom i den nya arvslagen — så självklart, att något stadgande härom ej upptagits. I Vitryssland har emellertid en ändring av stadgandet skett, varigenom överensstämmelse vunnits med den västeuropeiska uppfattningen på detta område. 

E. L.