sonerna i rättsförhållandet, köpeskillings eller skuldebrevs belopp, sökt åtgärd, fastighet, nummer å akten, belopp varå stämpel skall beräknas, stämpels belopp samt anmärkningar, under vilken sistnämnda rubrik skall lämnas redogörelse för utgången av ansökningen, bestående vid bifall till densamma av en hänvisning till blad och rum i fastighetsboken, där ärendet blir infört, men eljest av en anteckning om avslag, vilandeförklaring eller uppskov, eventuellt med angivande av grunden för beslutet.
Om protokollen bibehållas, erfordras ej en dagbok av så vidlyftig beskaffenhet utan endast ett diarium, innehållande en kortfattad uppgift å inkommande ärenden. En dylik förteckning synes ur ordningssynpunkt kunna krävas, och det är anmärkningsvärt, att f. n. saknas föreskrift därom. Den nu praktiserade metoden att, då ansökningar i lagfarts- och inteckningsärenden inlämnas på domarekansliet, endast göra en anteckning med blyert så handlingen om namnet å den, som ingivit densamma, måste anses synnerligen lättvindig, och de rättssökande synas äga en berättigad fordran att, utan att behöva lösa ett särskilt bevis, få en officiell anteckning gjord om en ansöknings ingivande. I ett diarium, som ur denna synpunkt är erforderligt, behöver endast antecknas ärendets nummer, dag för ingivandet, ingivarens namn och hemvist, den sökta åtgärden samt fastigheten ävensom en hänvisning till den paragraf i protokollet, där ärendet återfinnes. Av praktiska skäl, nämligen för uppdelning av arbetet mellan biträdena å domarekansliet, är det lämpligt, att särskild dagbok föres för lagfartsärenden och särskild för inteckningsärenden, och i den förra kan en ytterligare förenkling vidtagas, i det kolumn för sökt åtgärd kan uteslutas. Införingarna i dagboken kunna göras tämligen summariskt. Sålunda bör, t. ex. då en ansökning avser ett flertal fastigheter, ej alla uppräknas utan endast antecknas namnet å den i handlingen först angivna med tillägget »m. fl.» och, då samtidigt av samma sökande begäres förnyelse av ett stort antal inteckningar eller sökes inteckning i samma fastighet för flere skuldebrev, böra ansökningarna införas under ett nummer med angivande av antalet.
Förande av ett sådant diarium, som nu angivits, skulle kräva väsentligt mindre tid och besvär än vad fallet bleve med den av de sakkunniga föreslagna dagboken.
Vad beträffar protokollets uppsättande, bör detta i regel ske i en förkortad form. I ett lagfartsärende angives i ingressen sökanden eller hans ombud, varefter såsom bilaga intages den ena av de två kopior av fångeshandlingen, som skola tillhandahållas. Därefter anmärkas de handlingar, som ytterligare åberopas i ärendet, och, då dessa handlingar äro sådana, till vilka domstolen själv har tillgång, refereras ej deras innehåll, utan göres endast anteckning av exempelvis följande slag: »lagfartsbevis den 12 januari 1920, § 20», »förmyndareförordnande den 10 februari 1931, § 25», »utdrag av förmynderskapsprotokollet den 12 maj 1931, § 100, angående godkännande av försäljning». Endast sådan handling refereras, vartill domstolen ej har tillgång, såsom fullmakt att försälja fastighet, förmynderskapsprotokoll från annan domstol, bevis om verkställd tomtmätning. Slutligen antecknas beslutet, vilket, om ansökningen avslås eller förklaras vilande eller ärendet uppskjutes, införes fullständigt med tillhörande motivering men, om ansökningen helt bifalles, endast angives medelst hänvis-