Österrikisk lagstiftning ang. funktionärer i aktiebolag. De senaste årens lagstiftning i Österrike står i den ekonomiska depressionens tecken. Även inom aktiebolagsrättens område ha de ekonomiska svårigheterna framtvingat en del reformer. En lag av d. 28 juli 1932 har sålunda underlättat nedsättning av aktiekapitalet genom regler, som i huvuddragen påminna om vår lagstiftning av 1924. Samma lag bestämmer att styrelseledamöter och andra ledande funktionärer icke få anställas för längre tid än två år; om avtalet sluts på längre tid kan det när som helst uppsägas med 6 månaders uppsägningstid. Vidare tillerkännes den som anställt en funktionär (bolagsstämman, resp. styrelsen) rätt att efter hänvändelse till finansministern få det åt funktionären utfästa arvodet nedsatt, en bestämmelse som går längre än vår motsvarande regel (96 § aktiebolagslagen), i det att den österrikiska lagen dels geräven styrelsen rätt att begära nedsättning och dels icke gör denna rätt beroende av anmälan inom viss tid. En nedsättning av arvodet medför icke rätt för funktionären att i förtid uppsäga anställningsavtalet. Ytterligare stadgar lagen att ledamöter av styrelse eller Aufsichtsrat eller tjänstemän i ett bolag icke få bekläda poster i fler än tio andra företags styrelse eller Aufsichsrat, att vad de uppbära från ett annat företag skall inbetalas till det bolag där de huvudsakligen äro anställda samt att detta senare får utbetala högst 50 % av beloppet till funktionären.
H. N.
Ny strafflag för kantonen Vaud. Den långa tid, som förberedelserna till en gemensam schweizisk strafflag visat sig erfordra, har ånyo föranlett en kanton att på egen hand utarbeta en ny strafflag. Kantonen Vaud har ersatt sin hittills gällande strafflag av 1843 med en ny, utfärdad den 26 november 1931; denna har trätt i kraft den 1 juli 1932.1 Lagen företer stor frändskap med de senaste schweiziska förslagen, men den är ett fullt självständigt arbete. Dess mest anmärkningsvärda drag torde vara den vidsträckta prövningsrätt, som lagts i domstolarnas hand, i det att straffsatserna i lagens speciella del med ytterst få undantag sakna minima, inom de däri upptagna straffarterna. Och för dessa finnas ej några allmänna minima; även det svåraste frihetsstraffet (réclusion) kan sålunda i regel ådömas på så kort tid som en dag. För böter gäller ett maximum av 20,000 schw. francs, och förvandling skall äga rum efter en fast skala, som ej medgiver anpassning efter den dömdes ekonomiska ställning.
R. B.