Ugeskrift for Retsvæsen (h. 15—35). Det hör till UfR:s stående repertoar att praktiska jurister där dryfta frågor på ett sätt som uppkallar VINDING KRUSE till klargörande och auktoritativa svar. I h. 25 har han dels mot angrepp försvarat sin i Ejendomsretten framställda åsikt om verkan av generalhypotek för framtida fordringar (Skadesløsbrev) och dels uppvisat att mot Tinglysningslovens § 38 kan icke, såsom man förmenat, äganderättsförbehåll rörande fast egendoms tillbehör äga verkan mot tredje man (jfr SvJT 1932 s. 417). V. K. uppfordrar även domstolarna att i likhet med nyare dansk lagstiftning »opgive den romerske Vindikationslære og altsaa idethele eksstingvere Ejendomsforbehold overfor Købere i god Tro» (h. 23). Om en hustru föder barn i hordom, men hennes make dock låter äktenskapet bestå, har denne efter hustruns död ej rätt till »Hensidden i uskiftet Bo» med barnet, utan detta äger genast utfå sitt mödernearv. Cand. jur. JØRGEN TROLLE finner stötande att det sålunda kan vara förmånligt för ett barn att åberopa sin moders äktenskapliga otrohet, och förordar en lagändring (h. 15). Samme förf. har i ett föredrag behandlat Nogle Erstatningsspørgsmaal, navnlig om Personalets Erstatningspligt overfor Arbejdsgiveren (h. 17). Han hävdar att likasom skadeståndsplikt numera erkännes kunna föreligga oberoende av culpa, så bör culparegeln även få tåla undantag i motsatt riktning: stundom bör även den kulpöse skadegöraren vara fri från ersättningsskyldighet. Särskilt är detta fallet när skada vållas under utförande av arbete för annans räkning. Den som i sitt arbete använder annan måste räkna med den mänskliga ofullkomligheten. En husmor måste själv bära risken att hembiträdet diskar sönder porslin, en fabriksägare kan ej begära att hans maskiner alltid bli mönstergillt skötta. D. L. 3 —19—2, som gör husbonden ansvarig mot tredjeman för skada vållad av tjänare, ger väl honom tillika regressrätt mot denne, men detta stadgande bör, enligt T., icke tillämpas analogiskt när skadan direkt drabbar arbetsgivaren själv. — Med nöje läser man vad JØRGEN BENTZON, en brorson till Viggo B., skriver om Tort og Kunstnerære (h. 25). Förf., som är både komponist och jurist (prot. sekr. i Højesteret), har med stark personlig inlevelse i ämnet givit sin uppsats formen av ett öppet brev till Dr. jur. Popp Madsen, i vars nyligen utkomna arbete — Bod, Bidrag til Læren om Retshaandhævelsens Midler — han förgäves letat efter vad skydd rättsordningen skänker konstnären mot godtycklig och orättfärdig behandling. En konstnär

454 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.bör tåla mycket, inskränkningar i tanke- och yttrandefriheten ligga ingalunda i hans intresse, men mot objektivt skev kritik bör han ej stå försvarslös. Det bör t. ex. ej vara tillåtet att, såsom det skett i Münchenertidningar, en dirigents hela konstnärliga verksamhet fördömes på grund av det »förakt för publiken» han visat i val av halsduk. Konsekvensen av att rättsordningen förvägrar konstnärerna tillbörligt skydd illustrerar förf. med en erinran om vad som i Sverige »hele to Gange» hänt Peterson-Berger (— men är det icke en »Tort» att förf. stavar hans namn oriktigt?). För de d. 20 maj i år utfärdade fem lagar genom vilka Socialminister Steincke fått sina önskemål i fråga om Danmarks sociala lagstiftning tillgodosedda (»Socialreformen») lämnas i h. 25 en redogörelse av KNUD JARNER. Troels G. Jørgensens Ørstedbok anmäles av prof. Munch-Petersen, som — med hög uppskattning av 0. som historisk personlighet och läromästare i rättsvetenskaplig metod — varnar mot att i nutida rättsliv omedelbart tillämpa hans meningar och synpunkter (h. 21, replik av Jørgensen i h. 25). Vad AXEL MØLLER i h. 21 skriver om Hagerup Boyes folkrättsliga arbete har den nordiska juristvärlden fått ånyo läsa i NTfIR 1933 s. 150.

B. W.