Ugeskrift for Retsvæsen (1932 h. 35—53). Innehållet hänför sig väsentligen till de nya författningar som på tre viktiga rättsområden trätt i kraft för ej längesen, nämligen strafflagen, ändringarna i Retsplejeloven samt växel- och checklagarna. Den danska kriminalistföreningen anordnade under hösten 1932 instruktiva föredrag över vissa ämnen i den nya strafflagen. Föredragen, som voro sex till antalet och höllos såväl i Köpenhamn som i Århus, meddelas såsom tillägg till årgången, tryckt som manuskript och med särskild innehållsförteckning och paginering (111 s. h. 48—50). Prof. KRABBE höll två av föredragen (Om Straffene og Straffens Fastsættelse, Berigelsesforbrydelser). Kontorschef LUCAS talade om förhållandet mellan strafflagen och specialstraffrätten m. m.; i övrigt behandlades Sikkerhedsforanstaltninger av Rigsadv. GOLL, Forbrydelser vedrørende Bevismidler av Højesteretssagf. JACOBSEN och Forbrydelser mod Kønssædeligheten av Landsretspræs. HAACK. Till föredragen ansluter sig en redogörelse för fångvårdens organisation under den nya strafflagens herradöme av Fængselsdir. KAMPMANN (h. 44). — Ändringarna i Retsplejeloven behandlar Byretsd. HANSEN i h. 36 fylligare än han gjort i SvJT 1932 s. 577 f. — Prof. USSING (h. 51) anmäler fyra kommentarer till den nya växel- och checklagstiftningen, nämligen, utom förvaltningsrådet Grönvalls, en norsk av høiesterettsadv. Holmboe (avser blott växellagen) och två danska, den ena av Kontorschef Helper, den andra av en bankman, cand. juris Kæstel. Om alla fyra fäller U. det omdömet att »ingen af dem er gjort overflødig af de andre». Medan den som vill allmänt orientera sig i den nya lagstiftningen finner bästa vägledning hos Grönvall, är Kæstels lilla bok lämpligast för den, som snabbt vill vinna upplysning om lagens ståndpunkt i en viss detalj; Holmboe har åstadkommit »en ualmindelig vellykket Lovkommentar», men värdefullast är dock Helpers »imponerende Arbejde». U. betonar hurusom den nya lagstiftningens internationella karaktär bör medföra att man i tilllämpningen söker komma till resultat som kunna godtagas även utanför det nordiska rättsområdet. I anknytning härtill berör han vissa tolkningssvårigheter som uppstå därav att den franska textens »lieu» och »localité» i de nordiska lagarna båda återges med samma ord (ort, Sted). Regeln i 33 § checklagen (om verkan av utställarens död m. m.) anser U. böra analogiskt tillämpas å växlar. Han går även in på frågan om de olika betydelserna av »förfallodag» — den avtalade och den som följer av lagregeln om förskjutning från sön- eller helgdag till nästa söckendag (diskuteras även av JARNER m. fl.

i h. 46) — och söker finna meningen i det dunkla talet om »motsvarande tillämpning» i växellagen 44 § 3 st. 2 p.
    Skyld og Skilsmisse är titeln på ett särdeles beaktansvärt föredrag av Politiefuldm. ILLUM (h. 42). Den egentliga skillnadsorsaken är numera djup och varaktig söndring, men lagen bibehåller dock vid sidan härav vissa särskilda grunder, såsom hor och egenvilligt övergivande. Härav vållas, enligt I., oklarhet om vad lagen menar med att ena maken bär skulden till skillnaden. Vem är den skyldige när ena maken förstört samlivet ända därhän att den andra sviker sin trohetsplikt? »Folk siger nok, at Jeppe drikker, men Folk siger ikke, hvorfor Jeppe drikker, siger allerede Holberg, og det er dette hvorfor Jeppe drikker, som man i vor Tid maa efterforske i Skilsmissesager.» Men I. går längre i sina betraktelser och kommer slutligen till det resultat att »en virkelig moderne Ægteskabslovgivning» bör lämna skuldfrågan helt å sido. Rättsordningen bör ej befatta sig med ämnen som tillhöra det intimaste i privatlivet. En lagändring i sådan riktning skulle också bli »en Velgerning imod talrige Mennesker, som i en ofte langvarig Periode for og efter Skilsmisse ganske sygeligt fordyber sig i deres Forhold til Ægtefællen for at retfærdiggøre sig og deres Handlemaade og for at kunne blive anset for den uskyldige Part». — Det må erinras att den danska lagstiftningen tillmäter skulden större betydelse än den äger enligt vår nya GB.
    Om rättspraxis' ställning till konflikter mellan inteckningshavares rätt och äganderättsförbehåll (till maskiner o dyl.) skriver Dommerfuldm. IPSEN (h. 46). Meningsutbytet om ansvarsförsäkring (SvJT 1932 s. 453) har fullständigats med ett inlägg av Direktør SKIBSTED (h. 38). Det av hoiesterettsdommer P. I. Paulsen utgivna arbetet Norges Lover 1682 — 1932, den första norska motsvarigheten till vår Skarstedtska lagbok, får av USSING det vackra vitsordet att det länder både utgivaren och hans land till ära (h. 51). USSING anmäler också erkännande Arnholms Passivitetsvirkninger (h. 51), liksom BORUM samme mans Betingelserne for testamenters gyldighet efter norsk rett (h. 40). — Ett antal smärre uppsatser röra specialfrågor i dansk rätt utan egentligt intresse för svensk publik.

B. W.