Tillämplighetsområdet för 143 § 2 st. UL. Beträffande behållen avkastning av fastighet, vars försäljning i exekutiv ordning tillämnats men ej kommit till stånd, stadgas i 143 § 2 st. utsökningslagen, att sammanträde för fördelning av avkastningen skall hållas å tid, som är föreskriven i 142 § — d. v. s. å fyrtio andra eller, i vissalän, femtiosjätte dagen efter auktionen — samt att avkastningen skall fördelas efter de grunder, som äro stadgade för fördelning av medel, vilka influtit under tvångsförvaltning. Detta sista innebär, att avkastningen skall, sedan nödig kostnad guldits, användas till betalning, efter förmånsrättsordning, av utmätningssökandens fordran och de fordringar, vilka äga företräde framför denna, dock att annan borgenär än utmätningssökanden må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande belopp (172 och 174 §§).
    Den frågan uppställer sig nu, huruvida när exekutionsfastighetenav ena eller andra anledningen icke blir såld men avkastning finnes att redovisa, denna sistnämnda alltid skall fördelas i den ordning och enligt de grunder som ovan angivits eller det jämväl kan inträffa, att avkastningen skall under hand redovisas till gäldenären fastighetsägaren.
    Avfattningen av 143 § 2 st. utsökningslagen är i detta avseende icke tydlig. När det på andra ställen i nämnda lag (127 och 129 §§) talas om, att försäljning av fast egendom icke kommer till stånd, utmärka ordalagen klart, att det är vid auktion, som detta förhållande konstateras. I 143 § 2 st. är däremot formuleringen sådan, att den ger möjlighet för en vidare tolkning. Detsamma gäller om lagberedningens motivering för lagrummet¹. Icke desto mindre måste man nog med hänsyn till andra förhållanden anse lagrummet tilllämpligt endast i sådana fall, då auktion verkligen äger rum, ehuru försäljning ej därvid kommer till stånd.
    Tänker man först på det fallet, att utlyst auktion inställes på begäran av sökanden, som anmäler sig hava fått betalning för exekutionsfordringen, utgår tydligen OLIVECRONA från, att gäldenären äger genast lyfta avkastningen. ² HASSLER däremot gör gällande, att avkastningen skall fördelas enligt 143 § och att gäldenären har att framställa sitt anspråk i sammanhang därmed. ³
    Att OLIVECRONAS ståndpunkt är den riktiga synes mig framgå av följande:
    1. Såsom ovan erinrats stadgar lagen, att fördelningssammanträde skall hållas viss bestämd tid efter auktionen. När auktionen inställes, har man följaktligen icke någon utgångspunkt för bestämmande av tiden för fördelningssammanträde.
    2. När vid auktion, som ej resulterar i försäljning, avkastning finnes att redovisa, åligger det jämlikt 129 § utsökningslagen auktionsförrättaren, att innan auktionen avslutas meddela underrättelse om tid

 

¹ NJA 1912 avd. II s. 164.

² KARL OLIVECRONA, Förfarandet vid exekutiv försäljning av fast egendom,s. 18.

³ SvJT 1934 s. 157.

 

och ställe för fördelningssammanträde. Däremot giver lagen icke någon anvisning om, hur sådan underrättelse skall meddelas vederbörande sakägare, i händelse auktionen inställes. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt, som behovet av underrättelseförfararande uppenbarligen är vida större i det sistnämnda fallet. Sakägarna hava nämligen, ifall auktionen hållits, haft tillfälle att därvid eller vid särskilt förhandlingssammanträde anmäla sina anspråk, medandäremot dessa i händelse auktion ej äger rum måste framställas vid fördelningssammanträdet (174 §).
    3. I 81 § 3 st. utsökningslagen stadgas, att om syssloman förordnats att uppbära avkastning av exekutionsfastighet samt fastigheten skall säljas, åligger det sysslomannen att före auktionen eller, om särskilt förhandlingssammanträde skall hållas, före det sammanträdet redovisa avkastningen till auktionsförrättaren. Härav torde kunna slutas, att dylik redovisning icke skall äga rum, därest försäljningen inställes exempelvis i anledning av mellankommen betalning. I sådant fall kan det följaktligen icke bliva fråga om, att avkastningen fördelas av »auktionsförrättaren». Att sysslomannen själv eller någon annan skulle verkställa fördelningen i den ordning och efter de grunder, som angivas i 143, 172 och 174 §§, är naturligtvis icke lagens mening.
    4. Skall avkastningen i sådana fall, då utlyst auktion inställes, fördelas i den ordning och enligt de grunder, som angivas i 143, 172 och 174 §§ utsökningslagen, torde detsamma böra gälla i de fall, då exekutionsansökningen återkallas, redan innan begärd auktion utlysts. Ja, konsekvensen synes t. o. m. fordra, att avkastning, som uppburits exempelvis av i lagsökningsmålet förordnad syssloman, skall, efter det gäldenären betalt exekutionsfordringen eller frågan om fastighetens försäljning eljest förfallit, fördelas på enahanda sätt, även om auktion icke påkallats. Men så långt lär väl ingen vilja gå.
    På dessa grunder håller jag före, att det är nödvändigt att avgränsa tillämplighetsområdet för 143 § 2 st. utsökningslagen så, att därifrån uteslutas de fall då auktion ej hålles. I sådana fall torde följaktligen den behållna avkastningen böra, så snart det framgåttatt auktion ej ifrågakommer, utbetalas till gäldenären. Denna uppfattning synes mig väl överensstämma med hovrättsdomen i det i denna tidskrift 1916 s. 159 refererade rättsfallet.¹

Sigfrid Lundgren.