Det nordiska sjölagstiftningsarbetet. Såsom i närmast föregående notis meddelats, har riksdagen den 29 april 1936 med viss ändring antagit kungl. prop. (nr 133) med förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen m. m. Ändringen utgöres av en mindre modifikation i 122 § i sjölagsförslaget.
Det ifrågavarande lagstiftningsarbetet, som tidigare varit föremål för omnämnande i SvJT (1935 s. 610), utgör resultat av samarbete med Danmark, Finland och Norge och överensstämmer i stort sett med lagutkast som föreligga i dessa länder. Det sista ledet i samarbetet utgjordes av en konferens i Oslo under tiden 12—19 febr. 1936, efter det lagrådet avgivit sitt utlåtande. I konferensen deltogo: för Danmark prof. K. Sindballe och ekspeditionssekretær P. Villadsen, för Finland hovrättsrådet R. Beckman, för Norge høiesterettsdommer E. Alten samt direktörerna G. Henriksen, J. Jantzen och S.Brænne samt för Sverige presidenten B. Ekeberg och hovrättsrådet H. Wikander, med assessorn E. Hagbergh som sekreterare.
Riksdagens beslut i ärendet innebär godkännande av 1924 års internationella konvention rörande konossement; en särskild lag i anledning av tillträdet har ock antagits.
Svensk Juristtidning. Såsom redaktör för SvJT:s lagsamling inträder med denna årgång byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Carl Gustaf Hellquist efter expeditionschefen Gustaf Eriksson, vilken fr. o. m. årgång 1933 redigerat lagsamlingen men nu avsagt sig uppdraget.
Gunnar Beskow †. Hovrättsrådet Gunnar Wilhelm Beskow avled i Malmö d. 30 mars 1936. Född i Sthm d. 11 jan. 1879, avlade han mogenhetsex. där 1897, blev jur. utr. kand. i Uppsala 1903 och inskrevs s. å. i Skånska hovrätten, där han, efter tingssittning i Vemmenhögsdomsagan, erhöll fiskalsförordnande 1907, adjunktion s. å. och avancerade till hovrättsråd 1915. Under tiden hade B. blivit t. f. rev.-sekr. 1911 och konst. rev.-sekr. 1914 samti justitiedep:t biträtt med utredning ang. patronatsrättigheternas avskaffande (betänkande avg. 1915, tryckt 1920).
När Gunnar Beskow för 30 år sedan efter slutad tingssittning började sin tjänstgöring i hovrätten i Kristianstad, föregicks han av ryktet som en utomordentlig kapacitet. Hans enastående vackra examensbetyg hade i domsagoarbetet motsvarats av en icke mindre praktisk duglighet. Inom hovrätten vann han snart sådan uppskattning av både äldre och jämnåriga, att han räknades till hovrättens omistliga krafter. Han trivdes också själv så bra med hovrättsarbetet, att han efter sedvanlig tjänstgöring i justitierevisionen och justitiedepartementet valde att återgå till sin gamla hovrätt, försakande möjlig-