VIGGO BENTZON †.
Med professor Viggo Bentzon har en trogen vän till Sverige gått ur tiden. Sin barndoms och ungdoms somrar upplevde han på den skånska lantgård som ägdes av hans fader, och av livet och folket på denna gård, liggande vid Rönneå ej långt från sluttningen av den vackra Hallandsåsen, medförde han bestående och kära minnen. En varm uppskattning av Sverige och svenskt kynne grundlades sålunda hos honom redan under uppväxtåren och stärktes genom den nära beröring med svensk åskådning och svenskt rättsliv som hans mångåriga deltagande i skandinaviskt lagstiftningsarbete kom att medföra.
Viggo Bentzon föddes i Köpenhamn den 15 augusti 1861. Hans fader var landinspektør Lars L. Bentzon och hans moder Christina Bang, dotter till konseljpresidenten, sedermera justitiarius i højesteret P. G. Bang. Fadern, som drev en omfattande verksamhet såsom lantmätare, var en man med utpräglade andliga intressen, i sin livsuppfattning starkt påverkad genom grundliga studier av Kierkegaard och även av Goethe. Om de djupa intryck faderns personlighet och etiska åskådning gjorde på sonen vittna bl. a. uttalanden i Viggo Bentzons skrift »Skøn og Regel».
På hösten 1879 inskrevs Viggo Bentzon som student vid Köpenhamns universitet. Han tog 1884 juris kandidatexamen och blev 1890 efter fleråriga studier i utlandet juris doktor på en avhandling om Begrebet vis maior i romersk og nordisk Ret med særligt Hensyn til Reders Ansvar for Ladning. Han utnämndes 1891 till docent i sjörätt och 1892 till professor. Hans undervisning som professor har omfattat allmän rättslära samt person-, familje-, arvs- och testamentsrätt. Bentzon lämnade sin professur 1930. Bland hans omfattande litterära produktionmärkas Den danske Søret (1899), Almindelig Retslære til Brugved Forelæsninger (1904), Skøn og Regel (1914), den ofullbordade skriften Retskilderne samt de i åtskilliga upplagor utkomna handböckerna Personretten, Familieretten och Den danske
Arveret. Ur hans penna hava även flutit många större och mindre uppsatser i Ugeskrift for Retsvæsen och andra tidskrifter.
Bentzon, som tog verksam del i tillkomsten av 1902 års ordning för de juridiska studierna och den juridiska examen, bidrog senast till den festskrift, som nyligen utgavs med anledning av tvåhundraårsminnet av införandet av juridisk examen vid Köpenhamns universitet, med ett arbete, Juridisk Studium og Eksamen fra 1879 til Dato (med et Tillæg), där han med levande intresse och friskhet kritiserar den gällande examensordningen och uppdrager reformlinjer.
Viggo Bentzon ägde en omfattande juridisk och humanistiskbildning. Med varm förståelse för det mänskliga livet i dess skiftande former och rik livserfarenhet förenade han även praktisk förfarenhet på skilda områden av samhällslivet. Hans klara blick för de olika intressen, som bryta sig inom den mänskliga sammanlevnaden, och hans starka rättfärdighetskänsla, som krävde ett rättvist beaktande av samtliga konkreta omständigheter vid de rättsliga konflikterna, medförde ett starkt betonande av att vid dessas bedömande skäligt utrymme borde givas den skönsmässiga prövningen samt att det också ålåge lagstiftaren att söka tillgodose »de krydsende Hensyn» av real natur i den omfattning som kunde förlikas med kravet på fasta rättsregler. Ty Bentzon saknade ej blick för de fasta rättsreglernas betydelse för rättssäkerheten. Sin grundåskådning har Bentzon utvecklat främst i den intressanta skriften Skøn og Regel. Den har även präglat hans akademiska undervisning och hans verksamhet inom lagstiftningen.
Då den svenska lagberedningen efter avslutad omarbetning av jordabalken stod inför en revision av giftermålsbalken, väcktes från Sverige förslag om gemensamt skandinaviskt lagstiftningsarbete på familjerättens område. Att förslaget väcktes vid denna tidpunkt, då Bentzon framstod såsom Danmarks självskrivne representant vid ett sådant samarbete, medförde att han kom att göra en betydelsefull insats ej blott i dansk lagstiftning utan även i lagarbetet inom de övriga nordiska länderna. I november 1909 deltog Bentzon som dansk delegerad i den preliminära konferensen i Stockholm rörande det väckta förslaget och, sedan enighet vunnits om gemensamt skandinaviskt lagstiftningsarbete inom familjerätten, utsågs han följande år till ordförande i den då tillsatta danska familjerättskommissionen. I det lagstiftningsarbete,
som sålunda inleddes och däri i växlande omfattning Danmark, Norge och slutligen även Finland representerades, kom Bentzon att deltaga under ett kvarts sekel.
För Danmark blevo de förnämsta frukterna av detta samarbete Lov om Ægteskabs Indgaaelse og Opløsning af 30 Juni 1922 och Lov om Ægteskabets Retsvirkninger af 18 Marts 1925, vilka lagar nära överensstämma med den lagstiftning som hos oss sammanförts i den nya giftermålsbalken. Under samarbete med Sverige och Norge tillkom ock Lov om Adoption af 26 Marts 1923. Inom förmynderskapsrätten omfattade samarbetet mellan de skandinaviska länderna endast de civilrättsliga delarna och ledde till Lov om Umyndighed og Værgemaal af 30 Juni 1922. Samarbetet fortsattes på successionsrättens område mellan Sverige och Danmark och kom där att avse allenast frågan om efterlevande makes ställning i successionsrättsligt hänseende. Resultatet blev Lov om Ægtefællers Arveret og uskiftet Bo af 20 April 1926. Därefter deltog Bentzon i utarbetandet av de nordiska konventionerna rörande familje- och successionsrätten samt av konventionerna om erkännande och verkställighet av domar och om konkurs.
Att en man med Bentzons skaplynne inträdde i kretsen av delegerade för de olika skandinaviska länderna fick väsentlig betydelse för det gemensamma arbetet. Ej minst inom äktenskapslagstiftningen kom Bentzons varmt humana, i bästa mening fördomsfria personlighet att utöva stort inflytande vid bedömandet av många utav de ömtåliga spörsmål som där krävde sin lösning. Även då Bentzons meningar eller synpunkter ej vunno fullt instämmande, gjorde sig hans sällsynta förmåga gällande att genom inlägg i diskussionen — såsom en av hans forna lärjungar yttrat — »sætte Tanker i Gang hos andre». Den erfarenheten gjordes mången gång av hans medarbetare, ej minst de svenska. Den konstruktiva och lagtekniska utformningenav en rättsregel intresserade ej Bentzon i lika hög grad som den legislativa tankens konception och denna tankes allsidiga konkreta belysning. Med hans avvisande hållning mot en ensidig begreppsjurisprudens sammanhängde, att den logiska prövningen och bearbetningen av den med hans juridiska fantasi omfattade, för honom levande och konkreta rättstanken ej likastarkt fångade hans intresse. Bentzon var en varm förkämpe för kvinnans likställighet med mannen inom äktenskapet. Med
upptagande av tankar från Goos och Deuntzer hade Bentzon redan tidigt förordat en reform av förmögenhetsordningen mellan makar grundad på egendomsskillnad under äktenskapetsbestånd men med delning av behållningen av makarnas egendom vid äktenskapets upplösning, systemet »Særeje med Delingsnorm». Även om den rättsliga utformningen av den äktenskapliga förmögenhetsordning, som numera är gällande i de nordiska länderna, ej helt överensstämmer med Bentzons reformlinje, har denna varit av grundläggande betydelse för den nordiska lagstiftningen.
Bentzons inställning till de rättsliga problemen kom i viss mån i strid med äldre åskådningar. Men den akademiska ungdomen samlades med glädje till hans föreläsningar. Hans livfulla framställning, fylld av belysande, ofta roande exempel, var medryckande. Minnet av hans intelligenta, vänliga ansikte med dess sokratiska drag, hans varma personliga intresse för sina lärjungar och hans till eftertanke eggande undervisning har bevarats med tacksamhet och tillgivenhet av många studentgenerationer. Och särskilt under senare år har Bentzon fått röna många bevis på den allt högre uppskattning som kommit hans insatser i dansk rättsvetenskap och dansk lagstiftning till del.
Bentzon gifte sig redan som ung juris kandidat med Holger Drachmanns syster Martha Drachmann, författarinna med konsthistoriska intressen. Efter hennes död ingick han äktenskap med den store danske tonsättaren J. P. Hartmanns sondotter Karen Hartmann. I det Bentzonska hemmet älskades musiken högt. Viggo Bentzon var själv en genommusikalisk sångare och fru Karen Bentzon är en framstående pianist. I umgänget var Bentzon med sin stora vitalitet, sin mångsidiga bildning, sitt levande intresse för allt mänskligt och sin godmodiga humor sällsynt charmerande. Och för dem, som haft glädjen att få räknas bland hans vänner, framstod den hjärtliga vänskap han lät dem känna, en vänskap som i ovanlig grad rymde en fin sympatiens förståelse i livets skiften, såsom en stor personlig vinning.
Viggo Bentzon glömmes ej av sina vänner, och länge kommer hans minne att vördat leva bland dem som mött honom under hans långa arbetsdag.
Einar Stenbeck.