Juristen inleder sitt första häfte för innevarande år med en av Justitsminister K. K. STEINCKE författad uppsats, betitlad »Samfund og Fosterdrab». Uppsatsen, som återger ett av förf. i Studenterforeningen hållet föredrag och som i stora delar har en avgjort polemisk prägel, torde för en svensk läsekrets ha sitt huvudsakliga intresse ur den synpunkten, att den innehåller en motiverande redogörelse för vissa centrala punkter i det av den danska regeringen år 1936 framlagda förslaget till abortlagstiftning. Tidskriftens andra häfte innehåller bl. a. en uppsats av prof. O. A. BORUM »Om Legatarers Retsbeskyttelse». Förf. uppehåller sig särskilt vid frågan om rättsskyddet för sådan legatarie, som fått sig tillagt ett bestämt föremål, och kommer till det resultatet, att en dylik legatarie är skyddad gentemot arvingarnas borgenärer, medan hans rätt extingveras genom arvingarnas överlåtelse av föremålet till godtroende tredje man. Detta resultat har Landsdommer EGMONT ANDERSEN funnit i viss mån otillfredsställande. I en uppsats (i h. 4), betitlad»Legatarens Retsbeskyttelse med Hensyn til den ham legerede faste Ejendom», har Landsdommer Andersen förfäktat den meningen, att den danska rättens bestämmelser om Tinglysning böra tolkas så, att de medgiva ett vidsträcktare skydd för legataren, än vad prof. Borum antagit. I h. 5 har prof. VINDING KRUSE, i anslutning till ett framlagt lagförslag, skrivit en intressant uppsats om »Naturfredningen» med underrubrikerna »Hvorfor skalman frede?», »Hvad er det man vil frede?», »Hvorfor kræves der Lovens Indgriben?» Av innehållet i h. 6 har anmälaren särskilt fäst sig vid en med signaturen »R.» undertecknad artikel »Om Sagføreres Møderet», vilken artikel måhända kan vara av visst intresse med hänsyn till vår processreform. Artikeln redogör för ett rättsfall, som enligt anmälarens mening visar, hurusom på en viss punkt den danska rättens regler om advokatväsendet blivit utformade på ett otillfredsställande sätt. Enligt Retsplejeloven § 130 är Sagfører icke berättigad att till biträde hava mer än en auktoriserad fullmäktig, och när så lagen i övrigt endast i särskilda fall och vid »lovligt Forfald» medgivit Sagfører att sätta annan än auktoriserad fullmäktig i sitt ställe, har den nämnda regeln i 130 § visat sig vara ett onödigt och besvärligt hinder i advo-

katernas verksamhet, något som klart framgår av det i artikeln refererade rättsfallet. I h. 7 har under titeln »Den videnskabelige Kritiks Grænser i Forhold til Injurielovgivningen» intagits ett av prof. STEPHAN HURWITZ avgivet responsum i det även i svensk press uppmärksammade ärekränkningsmål etemellan den kände polarforskaren Lauge Koch och ett flertal danska naturvetenskapsmän. I sin framställning, som till stor del är komparativt lagd, diskuterar förf. ingående de skäl, som kunna tala för och emot ståndpunkten, att den vetenskapliga kritiken gives en i ärekränkningshänseende privilegierad ställning, analog med den, som i dansk liksom i svensk rätt anses tillkomma sådana uttalanden, vilka det är en persons plikt att avgiva om en annan person. Vad beträffar positiv dansk rätt, anser sig förf. dock icke kunna giva något bestämt svar på detta spörsmål, men han är närmast benägen att skilja mellan olika slag av ärekränkande uttalanden i samband med vetenskaplig kritik och för vissa fall tillerkänna dylika uttalanden en sådan privilegierad ställning, som nyss omtalats. En annan uppsats i samma häfte bärtiteln »Mægling — en Misforstaaelse». I denna uppsats vänder sig Landsretssagfører KNUD GORMSEN mot den obligatoriska medlingen i äktenskapsmål. Den kritik, han riktar mot detta institut, är icke utan intresse för svensk rätt, då den även kan anses drabba medlingsinstitutet i den svenska GB (härmed har anmälaren dock icke velat taga ståndpunkt till frågan om det berättigade i denna kritik). Slutligen må här nämnas en uppsats i h. 9, där Dommerfuldmægtig HUNO VON HOLSTEIN skriver »Lidt om Retsanskuelsen i det nationalsocialistiske Tyskland». Den lättillgängliga framställningen är övervägande eklektisk.

N. D—n.