Strafflagsändringar 1 juli. Genom lag d. 21 maj 1937 (nr 242) om ändring i vissa delar av strafflagen ha i följande lagrum i strafflagen vidtagits ändringar, vilka träda i kraft den 1 juli 1937.
    5 kap. 10 §. Nödvärnsrätt skall inträda även mot den som efter att ha lovligen inkommit i annans hemvist vägrar att därifrån efter tillsägelse sig begiva.
    5 kap. 12 §. I detta lagrum införes ett nytt stycke av innehåll att förhöjt straff för fall då någon av brottslig gärning får viss kroppsskada eller död som regel ej må ådömas, där utgången timat mera av våda än av vållande, såframt ej gärningsmannen efter vunnen insikt om faran underlåtit att göra vad i hans förmåga stått för att avvärja denna verkan. De lagrum å vilka stadgandet kommer att bliva tillämpligt äro enligt motiven följande: 8 kap. 27 §; 9 kap. 4 och 7 §§; 14 kap. 4, 5, 11 och 12 §§, 18 § 1 mom., 19—21, 23, 28, 30—33 §§, 34 § 2 mom. och 38 §; 15 kap. 5 och 12—15 §§; 18 kap. 7 §; 19 kap. 1, 3, 4, 6—8, 10, 11 och 18 §§; 21 kap. 6 och 8 §§ samt 22 kap. 3 och 4 §§.
    12 kap. 1, 2 och 4 §§. Nedsatt straff för de i 1 och 2 §§ omhandlade förfalskningsbrotten stadgas vid synnerligen mildrande omständigheter, varjämte i 4 § straffminimum för normalfallen sänkes till 2 månaders straffarbete samt maximum i den särskilda straffskalan för fall då omständigheterna äro synnerligen mildrande nedsättes till fängelse i 6 månader.
    13 kap. 1 §. Det ordinära straffminimum för mened sänkes till straffarbete i ett år, varjämte stadgas att vid synnerligen mildrande omständigheter straffet må ytterligare nedsättas.
    14 kap. 9 §. Straffet för vållande till annans död skärpes för ordinära fall till fängelse i högst ett år. Till böter, dock ej under 10 dagsböter, må dömas allenast där omständigheterna äro mildrande.
    14 kap. 13 §. Maximistraffet höjes till fängelse i ett år.
    14 kap. 36 och 37 §§. Bestämmelserna om straff för misshandel å maka, styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde m. fl. samt för resande av livsfarligt vapen mot någon av dem uppmjukas (även bötesstraff må ifrågakomma).
    14 kap. 45 §. Paragrafen undergår viss ändring såsom en följd av det nya stadgandet i 5 kap. 12 §.
    15 kap. 12 och 13 §§. Det ordinära straffminimum för våldtäkt och för brott enligt 13 § nedsättes, varjämte stadgas att, då omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet må ytterligare sänkas.
    15 kap. 15 a och 16 §§. I dessa paragrafer, varav den förra är ny, givas kompletterande bestämmelser om straff och åtalsrätt i fall då kvinna genom våld eller hot förmås till otukt eller försök därtill sker.
    17 kap. 1—3 §§. Straffet för hor upphäves.
    18 kap. 1—5 §§. De i 4 och 5 §§ upptagna fallen av blodskam uteslutas från straffbarhet. I övrigt vidtagas vittgående jämkningar i straffsatserna

huvudsakligen i mildrande men även i skärpande riktning. Särskilt är att märka stadgandet i den nya 2 a § att den som genom grovt missbruk av beroende ställning förmåtts till otukt, varom i 1 eller 2 § sägs, ej må dömas till straff liksom ej heller den som vid otuktens övande var under 18 år.
    18 kap. 6—8 a §§. Ändring sker i straffsatserna för otukt under missbruk av auktoritet och otukt med minderårig. Därjämte utvidgas det straffbara området för otukt med minderårig. Straffskyddet utsträckes sålunda till att avse även gossar under 15 år varjämte i visst fall straffskydd beredes kvinna som fyllt 15 men ej 18 år (8 a §).
    18 kap. 9 §. Straffet nedsättes i samband med att det straffbara området utsträckes till otukt med kvinna, som är sinnessjuk eller sinnesslö.
    19 kap. 11 §. Denna § undergår såsom en konsekvens av det nya stadgandet i 5 kap. 12 § viss ändring.
    20 kap. 3 §. De fyra första mom. i detta lagrum, enligt vilka vissa fall av förskingring i tjänsteförhållanden m. m. skola bestraffas såsom tjuvnad, upphävas.
    22 kap. 1 §. Bötesstraff skall icke längre ingå i den normala straffskalan för bedrägeri; endast när omständigheterna äro synnerligen mildrande må hädanefter dömas till böter. På grund av hänvisning kommer denna ändring att vinna tillämpning jämväl å brott enligt 22 kap. 2 och 5 §§.
    22 kap. 11 och 14 §§. Straffet för förskingring och trolöshet mot huvudman skall hädanefter vid synnerligen försvårande omständigheter kunna höjas till straffarbete i 4 år.
    23 kap. 1 §. Det ordinära straffminimum för konkursbedrägeri nedsättes.
    23 kap. 3 §. För vårdslöshet av konkursgäldenär mot borgenärer skall, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år. I de fall då det brottsliga förfarandet bestått däri att gäldenären icke ordentligen fullgjort honom åvilande bokföringsskyldighet må straffet, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, bestämmas till böter, dock ej under 30 dagsböter.
    25 kap. 12 §. Straffskalorna vid kvalificerad förskingring av ämbetsman ändras i mildrande riktning.
    Lagen d. 14 juni 1901 angående ocker.
    Straffet för brott mot 1 § skärpes.

    De nya lagarna om ungdomsfängelse (av 1935), om tvångsuppfostran samt om förvaring och internering i säkerhetsanstalt (båda av 1937) skola, liksom vissa genom ovannämnda lag d. 21 maj 1937 beslutade ändringar i 20 kap. 7 § och 9 § 2 mom. strafflagen, träda i kraft å dag som Konungen bestämmer. Förordnande härom kan icke förväntas under innevarande år.

I. L.